02 januari 2006

Nyårshelgen

Makarna hade en överskommelse. Hon skulle var med barnen på julen, och maken skulle var hemma med dem under Nyårshelgen. Så blev det inte.

När maken började prata om nyåret och barnen, hade Hon ändrat sig. Hon stod på sig, med sin aggressiva envetenhet.

-JAG är med barnen i nyår!

Maken är snäll och fogar sig. Vid det här laget är han en mycket trött och sliten människa. Det har varit jobbiga månader i hemmet. Hon lägger inte två strån i kors när det gäller tvätt och städning därhemma, så det blev maken som utförde marktjänsten i det hemmet. Bara det.

Tillkommer gör det sönderfallande äktenskapet och familjens ekonomiska problem.

Den 30 December 2005. Klockan är 2130
Maken är, enligt det överenskomna schemat, i sin hobbylokal. Hon är hemma med barnen. Medan han är i telefon med barnens farmor, faktiskt, så kommer två poliser och delger honom besöksförbud!

Han får inte besöka lägenheten, träffa barnen eller Henne. Beslutet är taget av jouråklagaren och kan inte överklagas förrän efter helgerna, dvs den 9 januari.

  • Ett besöksförbud innefattar all kommunikation, till och med e-post och SMS är specificerat. Inte heller får man meddela motparten via ombud, eller ens uppmana någon att kontakta den man har besöksförbud på.
Det hela är förstås ett resultat av den dumhet han gjorde dagen före. Ett separat besöksförbud är också utfärdat avseende Hamstermannen, en av Hennes älskare under hösten.

Nyårsafton 2005
Maken är hemma hos oss. Han är i ett slags chocktillstånd och går mest omkring som en Zombie när vi handlar på dagen. Vi får nästan valla honom till bilen. På vägen till oss såg han på avstånd att det var släckt i lägenheten. Var var de?

Kvällen var ingen fest, precis. Vi både ringer och rings upp med "Gott Nytt År" Det känns tomt med tanke på att vi inget vet om barnen den här kvällen. Inte var det så kul heller att tänka på förra nyårsafton, då barnen var här med full rulle, fyrverkerier (tidiga!) och hela konkarongen.

Barnens far är nollställd. Han berättar att nyåret är stort i Hennes föreställningsvärld. Det är då de verkligt stora skiftena inträffar. Hon gjorde mycket riktigt sitt självmordsförsök en nyårshelg.

Tänk om?

Barnens farmor omfattas inte av besöksförbudet. Inte jag heller. Vi ringer lägenheten först. Inget svar. Sedan barnens respektive mobiler. Avstängda. Sist ringer vi Hennes mobil. Avstängd.

Så blir det. Det är tre dystra själar som står och tittar på fyrverkerierna vid tolvslaget. Skumpan öppnade vi inte ens. Det får vänta till ett roligare tillfälle (Ännu när detta skrivs, i april 2006 ligger flaskan där i kylen och väntar på något att fira)

På hemvägen, sedan, ser fadern att det är mörkt i lägenheten.

Lägenheten skulle förbli mörk hela helgen. Telefonsamtalen obesvarade. Vad stod på? Vi började bli oroliga för barnen, inte Henne. Vad en vuxen och inte helt stabil människa gör med sitt liv under den helg som hon har närmast hednisk vördnad för, är faktiskt hennes ensak.

Men barnen?

Det var läskiga dagar ska ni veta. Tanken på att Hon hade begått utvidgat självmord, som det heter när man tar andra med sig, malde i oss hela tiden.

Måndag 2 januari 2006
Jag ringer polisen, till den utredare som har haft hand om familjens tidigare konflikter, och säger som det är: Maken har beslagits med besöksförbud, Hon svarar inte på sin mobil och lägenheten verkar ha stått tom hela helgen.

Jag berättar om självmordsförsöket och nyårshelger. Vi är väldigt oroliga för barnen.

Det satte fart på dom. Bara en kvart senare blir jag kontaktad. Hon har fått skyddat boende och är på ett kvinnohus med barnen!

Que? Hörde jag rätt? Det jag då visste om skyddat boende och kvinnohus gick ut på att det var slagna, utsatta och misshandlade kvinnor som fick skydd och hjälp. Men den här kvinnan, som faktiskt själv har slagit sina barn och terroriserat dem. Inte behövde Hon skydd!

Men så var det. Vad Hon sade för att få det, skulle fragmentariskt komma fram med tiden.
  • Maken är gravt alkoholiserad och våldsam. (Hon både dricker och utövar mer våld själv)
  • Maken har slagit barnen. (Ett nackgrepp. Hon örfilar dem regelbundet)
  • Maken har misshandlat Henne (Skäll och en omruskning eller två. Är det kvinnomisshandel?)

...makens dumhet ett par dagar tidigare spelar ju största rollen. Hon kan anföra att han omhändertagits (gissningsvis använde hon ordet "häktad") och att besöksförbud råder.

Jag gör reflektionen att där sitter Hon med barnen och tar plats som någon utsatt stackare verkligen skulle behöva. Men det är en verbal och manipulativ person, det där. I mina ögon är Hon megaloman och på gränsen till psykopat.

Då får man som man vill. Till en början iallafall.

3 Januari 2006
Maken följer anvisningarna och går upp med nycklarna till Socialförvaltningen. Tjänstgörande blir förvånad. Dels för att han verkligen gör det han ska, och dels för att han är nykter, vettig och civiliserad.

Det var ju inte riktigt så Hon hade målat upp honom...

Inga kommentarer: