Dömd på grund av sitt kön.

En sak som jag verkligen har undrat över under hela den här resan är: Hur i all världen kan mynigheter och kvinnoföreningen köpa allt som Hon kommer med?

Allt, säger allting, som är negativt om maken tar de till sig utan att ifrågasätta ett nå.

En utläggning i en rättsförhandling om att det var Hon som skötte barn och hushåll på dagarna och arbetade på nätterna medan maken bara satt i ett hörn och var full, till exempel. Borde inte en sådan utsaga höja ett ögonbryn?

Det tycker jag nog att det borde göra på många. Men inte på den Socialsekreterare som i ett protokoll faktiskt har antecknat att Hon säger att hon inte kan ta hand om barnen själv.

Yes. Ni såg rätt. Vi har diametralt motsägelsefulla uppgifter om vad Hon har sagt till Soc och i rätten.

Ett exempel av många som man kan rada upp. Makens juridiska ombud har i en inlaga påpekat att den enda källan till uppgifterna om makens vederstygglighet är just Hon. Det finns inga andra källor i något material som vi har tillgång till, och det är en hel del numera.

Hur kunde det då bli så här?
Statistiken, svarar jag. Vi läser dagligen om hustrumisshandlande dårar och kvinnor med barn som har råkat verkligt illa ut. Min uppfattning är att varken Socialförvaltningen eller Kvinnojouren där vi bor har kunnat ta till sig faktum att den här skilsmässan inte är som alla andra.

Hennes make är ingen söndersupen våldsverkare. Han är en vanlig, hygglig kille med möjligen ett stort fel: Han är för snäll. Hon har fått komma undan med mycket genom åren.

Socialförvaltningen har betett sig som Genuspolitiskt korrekta robotar (särskilt En Viss Socialsekreterare) utan att ens tänka tanken på att ifrågasätta något som Hon har kommit med. Tvärtom, så har de till och med skruvat på beskrivningen ytterligare i en vårdnadsutredning.

En person på kvinnojouren har kallat hemmet för "en krigszon" i ett uttalande. Med en närmast Pavlovsk reflex hävdas att allt ont som skett är makens fel:

Hon är ett rö, en skör människa som har terroriserats i åratal. Denna bedömning kommer från en människa som inte ens har sett killen i fråga. Bara lyssnat på Henne. Men alla män är ju definitionsmässigt skurkar i hennes cirklar. (Kvinnoskyddet där vi bor är med i ROKS, om någon undrar)

Jag är inte feminist själv. Det trista med den ideololigin är i mitt tycke att den har ett existensberättigande. Kvinnor borde inte behöva särbehandlas. Så enkelt är det, för mig iallafall.
Folk är lika och ska inte dömas för sitt ursprung eller kön. En självklarhet för mig och många andra, kan tyckas.

Dock inte för de som kör den här händelseutvecklingen. Maken är dömd på förhand av dem.

Han har ju fel könstillhörighet...

PS:
Var sker nu allt detta? Tja. Här Kanske. Bara kanske. Vem vet?