Barnmisshandel -Hennes!

Vid ett tillfälle i mellandagarna tappade Hon humöret när ett av barnen tappade en smörklick på Hennes tallrik. Hon ryade och skrek (inget ovanligt) och tryckte ner barnet mot tallriken med ett hårt nackgrepp, så hårt att barnet grät av smärtan.

Detta berättade barnet för sin far (det hela tilldrog sig medan makarna fortfarande bodde under samma tak) samma dag. Fadern blev helt förvirrad och ringde mig. Vad ska vi göra, undrade han. -Ge mig luren, sade jag och fick hela berättelsen direkt av barnet.

Vi dryftade sedan saken under den hemska nyårshelgen. Det Hon hade gjort var kanske inte vad jag och min generation skulle kalla misshandel, men det var ändå grövre än det våld från makens sida som skildras i den polisanmälan och förundersökning som pågår mot maken, och som kan kosta honom vårdaden och all kontakt med barnen.

Jag beslöt mig. Anmäl!

Anmälan lades den andre januari i år, av mig. Jag började med att ringa in den, men när det visade sig handla om barnmisshandel så skulle jag inställa mig personligen på stationen. Så gärna.

Anmälan var förstås bara ett litet motstygn till Hennes förtal, lögner och fria fantasier, men ändå. En moder hade burit hand på sitt barn. Sånt är allvarligt, fick jag veta. Ärendet skulle omedelbart till en jouråklagare och jag skulle få återkopping.

Inget hände. Inget hände, och det hände inte ett dugg på den fronten. Jag levde i tron att min anmälan hade gått in i den stora utredningen, eftersom jag trodde att maken hade gjort en egen anmälan för samma händelse.

Häromdan fick jag klart för mig att så inte var fallet. Det fanns bara min anmälan! Vad är det då som gör att en barnmisshandelsutredning blir liggande?

Idag ringde jag om återkoppling. 96 dagar efter anmälningen. -Jodå den är "ej slutredovisad". Det betyder att den inte är nerlagd, tack för det lilla.

Handläggare MJ handlade anmälan i januari och lämnade ärendet till åklagaren, givetvis samma åklagare som har hand om de andra anmälningarna i denna pyttipanna.

Åklagare beslöt om förundersökning den 7/3. Den Sjunde Mars 2006. 67 dagar, sextiosju dar, efter anmälan! Ärendet gick till en förundersökare som har varit med i den här historien tidigare. Vederbörande har sedan dess inte gjort ett dugg.

Det trista (och konspiratoriska) är att ju längre just det här drar ut på tiden, desto mer vinner Hon på det hela. Varför? Jo, hon har just nu ensam vårdnad om barnen och desto längre man har detta, desto mer tenderar domstolar att döma till den tillfälliga vårdnadshavarens fördel eftersom den tillfällige vårdnadshavaren har haft barnen så länge.

Har den som nu har ärendet på sitt bord något emot maken? Ja, säger han. De kom inte alls överens när de pratade senast. Heller.

Att Hon är både direkt olämplig som mamma och dessutom oförmögen att ha hand om sina barn, och att både Hon och Hennes juridiska ombud ljuger och manipulerar så att det står härliga till, får inte bara mig att fundera på hur det gick till när självaste Polismyndigheten slog till bromsarna i det här fallet. Anmälan talar ju inte precis till Hennes fördel och det är bara bra om förundesökningen drar ut på tiden, så att detta inte kommer med när tingsrätten ska sätta vårdnanden.

Barnet har berättat för sin pappa att mamman ofta går så hårt åt barnet verbalt, men inte fysiskt, (än så länge!) att barnet gråter.

Barnmisshandel verkar inte vara så allvarligt för en del som för andra. MJ, åklagaren och En Viss Förundesökningsledare, till exempel.

Vem har numret till JO?