16 oktober 2007

Utkastad

Ett av barnen ringde upp pappan i morse. Det här barnet ringer ofta pappan i stunder av deppighet, ska ni veta. Mamman räknas inte när det gäller tröst. H*n var JÄTTElessen. -Vad hade hänt?

-Mamma kastade ut mig!
Det blir lätt ganska rörigt i Hennes familj. Barnen ska väckas, (vi vet hur) äta frukost och klä sig för skola och dagis. Den här morgonen hjälpte barnet ett yngre syskon med påklädningen och det yngre barnet strulade. Strulet övergick i bråk och Hon drabbades av spill från en kastad vattenflaska. Sinnet rann på henne.

Barnet fick höra mycket hårda ord och kastades ut i trappen med jacka och skolväska i handen. Utan nycklar. Hon slog iallafall inte sitt barn den här gången. (Tror vi. Yppandeförbudet när det gäller Hennes oskick sitter bergfast numera) Emellertid:

Vid ett tillfälle förra sommaren fick det här barnet vänta i trappen minst en timme innan det kom någon med nyckel. Sånt sitter förstås i och h*n var lessen för att hela dan var förstörd när h*n ringde pappan.

Pappan kunde inte göra så mycket mer än att försöka trösta barnet. Hur skulle det här gå?

  • Det här ger en faktiskt mycket obehaglig bismak. Vi vet ju att just utkastning är en bestraffningsmetod som Hon ägnar sig åt. Och här åkte barnet ut för ett syskonbråk, som ju är vardagsmat hos Henne. Illavarslande.
Hur gick det?
På eftermiddagen ringde barnet pappan igen. H*n slapp vänta i trappen, eftersom h*n hade gått förbi ett nyckelförsett syskons skola på vägen hem och slagit sällskap. Det blev ingen väntan i trappen den här gången.

Slutet gott, alltså
Vem vet? Vad det här barnet fick höra, eller om det bestraffades av mamman när h*n kom hem vet vi inte. Bara att mamman kan vara långsint och att vi får alldeles för lite veta om förhållandena därhemma hos Henne. Barnen är ju belagda med ett yppandeförbud om hur det är där hemma.

Trista tankar
Det vi vet, och som jag skriver här är egentligen bara brottsycken. Våra källor är förstås barnen, deras försägelser och Hennes ibland häpnadsväckande frispråkighet gentemot barnens pappa.

Vad vi inte vet, törs jag ibland inte ens spekulera i.

4 kommentarer:

stina sa...

Det där med att inte ge barnet en nyckel förstår jag mig inte på. Vilket elakt straff, för det innebär verkligen att "du är inte välkommen hem".

Plastfarfar sa...

Jag har sett Henne skicka ut barn för en timme eller två första gången för flera år sen, Stina.

Ett otäckt straff som bekom mig mycket illa. Så gör man bara inte.

stina sa...

Nu kan jag updatera dig Plastfarfar. Min dotter som går i fyran har ingen hemmanyckel alls. Hon får inte gå ifrån fritids före kl 16, för det måste vara någon hemma och ta emot henne och den andra ungen (som inte är min förstås). Hur ser du på det med tanke på hennes ålder?

Plastfarfar sa...

Jag tycker nog att barn i den åldern ska ha tillgång till sitt hem även om det inte är någon hemma, Stina.

'Vårt' barn har dessutom inget fritis, så om nyckeln inte är med blir det till att häcka hos en kompis eller vänta ut ett syskons skoldag.