04 oktober 2007

I kväll firar jag!

Scotch Blended Light över dosetten celebrerade mitt sista cellgiftsintag

Helt off topic, men ändå:
Nu har jag tagit mina sista cellgifttabletter för den här gången. I 24 veckors tid har jag tagit fem stycken hudfärgade tabletter av märke Xeloda morgon och kväll två veckor av tre. (Hängde ni med? Två veckor kur -en vecka vila var receptet)

Anledningen är att man hittade spår av cancerceller i mitt lymfsystem efter en operation i vintras.

Tabletterna smakar ingenting alls och jag har inga problem med att svälja dem, de flesta biverkningar utom trötthet och något som närmar sig letargi på eftermiddagarna har jag också sluppit. Dessutom har jag kunnat ta full dos hela resan, vilket inte är helt vanligt. Det finns dom som har avbrutit kuren p.g.a alla biverkningar. Jag borde alltså vara tacksam. Lik förbannat:

Jag H-A-T-A-R DESSA J-Ä-V-L-A FÖRBANNADE HELVETES tabletter
Dom står för något som påverkar resten av mitt liv, för att inte tala om nuläget: 15-20 toaletbesök om dagen (och natten)

Framåt
Nu tar det några veckor innan gifterna är ute ur kroppen, och min trötthet lär sitta i. Sen, om en månad eller så, kan jag börja jobba igen. I Januari ska jag in på seriösa efterkontroller som innefattar bl.a magnetröntgen av levern (som är en populär häckningsplats för min cancerform) och lungorna. (Hjälp! Jag röker närmare två paket Röda Prince om dagen)

Då, först, får jag en indikation på om det var värt dessa hudfärgade tabletter (à 30+ kronor stycket!), trötta dagar och alla toabesök.

Hej då, era beiga jävlar

10 kommentarer:

Ullah sa...

Grattis - eller vad man skall säga - till att kuren är över!
Håller tummarna!

(Men snälla, sluta med du vet vad. Förlåt att jag inte kan låta bli att säga det.)

Trötta Mamman sa...

Grattis! (smuttar lite på spriten trots den sena timmen) Skål för inga beiga jävlar! ;)

Plastfarfar sa...

En virre skäms jag inte för en kväll som denna, Ulla. Eller var det ngt annat du syftade på, så greppar jag det inte.

Skål, Tröttis!

Ullah sa...

En hutt eller två är du värd! Det var cigaretterna jag menade. (Eller var du kanske ironisk angående dem? Nu blir jag osäker.)

Plastfarfar sa...

Det var jag som inte hängde med, Ulla. Sorry.

Jag kan berätta att jag har misslyckats med att sluta röka så många gånger (inklusive 'mirakelkuren' Zyban) att jag numera har tolkat om rökningen till att vara en bit av min livskvalitet.

Ullah sa...

Ja, så är det nog. Forsätt med gott samvete!

Lillie dAmour sa...

Jag tog ocksâ ett glas vin eller tvâ under cellgiftbehandlingarna, men inte under själva behandlingen utan en vecka efter, när illamâendet och mag problemen hade släppt(!!)
Giftet sitter i lângt efterât och jag hade problem med musklerna och har fortfarande ont i händerna.
Mina naglar blev svarta och händerna fick konstiga fläckar och jag har fortfarande blâmärken pâ kroppen.Det är som souvenirer.
Min Port a cath sitter kvar och den kommer att sitta kvar framtill jul, sedan fâr vi se.
Jag skâlar för dig i kväll.

Plastfarfar sa...

Jag är sjukskriven fem veckor efter det att kuren är över, Lillie. Det är vad det tar för gifterna att gå ur kroppen.

Jag har haft tur inte bara med biverkningarna. Den aktiva substansen som Xelodat pytsar ut via tarmen, capecitabin, är något som man tydligen till för bara ett par år sedan gav intravenöst.

Och att alkohol är tillåtet under behandlingen har läkarna högst motvilligt medgivit.

Skål!

Johnny sa...

Ja de såg inget vidare ut. Fast toabesöken låter värst. Skål.

Plastfarfar sa...

Jag besparar er detaljerna, Johnny. Men du har rätt.