H-ordet

Det finns ett ord som inte har använts i den här bloggen. Det är för starkt, tycker jag. Starka ord och uttryck som används om mildare förhållanden drar bara ett löjets, eller patetiskt, skimmer över saken. Trovärdigheten skadas. Men nu kommer det med i bloggen, om än indirekt.

Vi har i dagarna råkat på en artikel ur DN från mars 2003. Den handlar om situationer som denna. Och om PAS.

Barn kan fås att hata sin pappa
är rubriken. Två familjeterapeuter berättar om ett fall där två barn är utsatta för sin mammas hatkampanj mot sin make och fås att hata honom, fast de i grunden älskar sin pappa.

"Barnen vägrar numera att umgås med pappan, berättar Gösta Emtestam. De upprepar som papegojor vad deras mamma har sagt. De är så [h-ordet] att de faktiskt tror att de hatar sin pappa"

Hela artikeln här. Mer om PAS i länkfältet till höger.

Vi känner tyvärr igen det mesta.

Barnen var utsatta för en ganska stark press under veckorna på det skyddade boendet i vintras, och mamman har sedan fortsatt med sin påverkan av dem. Ett av barnen, det äldsta, och det som jag har beskrivit som det mest hunsade verkar Hon ha kommit en bit på väg med.

Pappan stötte på barnet i fråga på ett köpcenter i vintras. En glädjestrålande unge berättade i telefon för oss om att nu skulle det till att träffa pappa fyra -nej fem- gånger i månaden. Det var då, det.

Att komma hem och berätta för mamma om pappa och detta med en hoper presenter till alla barnen från deras farmor och mig, måste ha gett en oerhörd respons. Det är ju en direkt kollision med Hennes mantra som ju går ut på att barnen är rädda för pappan.

Sagda barn "var sjuk", ospecifikt, vid den första träffen, och gick en timme i förtid vid den andra.

H-ordet?

Normaliteten förklarad!

I förra veckan så visade Hon sig plötsligt oroväckande normal och nästan vänlig. I måndags var det liknande tongångar igen. Saker började dock falla på plats, och igår kom bekräftelsen.

Ett sidospår först -om bloggen.
Vi berättar inte allt som händer. Dels för att det skulle bli för tjafsigt, och så finns det händelser som ingen skulle tro på om vi skildrade dem. Vi har förstått att det finns läsare som tror att mycket här är överdrivet när det snarare är tvärtom, så vi håller igen på en del saker. Det som står är illa nog, tycker vi. Nåväl:

En replik från den senaste träffen har vi inte tryckt på. Dels för att den egentligen inte tillför något, trodde jag. Och dels för att det skulle verka småttigt att göra det. Men tillsammans med Hennes nya stil de senaste dagarna och det kuvert med tre eftersända breven till ex-maken (öppnade och lästa, givetvis. Det här med posthemligheten är inget för Henne) som kom honom tillhanda igår, fick barnets replik en helt annan vikt:

"Mamma har inga pengar och måste låna"

Med de tre breven låg en faktura, påminnelse förstås, och några rader om att detta bara är en av de gemensamma skulderna.

Pengar
...var det som Hon ville prata om. Förstås. Vi hade spånat om andra orsaker också, men det här var ju det mest troliga. Det är månadsskifte i dagarna och Hon verkar ha problem. Den bilagda fakturan gällde två av barnens fritidsaktiviteter under våren.

Aktiviteter som de inte har deltagit i. När Hon var på det skyddade boendet med barnen, tog organisationen i fråga kontakt med pappan och undrade varför barnen inte kom. Han förklarade som det var, att de var på skyddat boende med mamman och att det var henne de skulle ta kontakt med. Hon hade lätt kunnat ringa och lägga ner medlemsskapen, men detta skedde aldrig. I stället tickade de icke närvarande barnens medlemskap pengar hela vårterminen.

Fogden
Gissningsvis är just det här ärendet mycket nära fogden. Det är ganska gamla poster, en del. Pappan ringde Kronofogdemyndigheten och fick veta att han inte fanns där. Och, häpnadsväckande, han fick även Hennes status hos dem. Offentlighetsprincipen är underbar!

Hon hade två anmälningar på sig under våren, visade det sig. Men Hon klarade sig undan betalningsanmärkning genom att göra rätt för sig på deras första utskick.

Går man till en begagnatbod och försöker kränga barnens gamla leksaker och avlagda kläder, kan det i bästa fall anses vara ett mycket ekonomiskt eller kanske excentriskt beteende. Jag tror något helt annat.

Hennes ekonomiska läge bara måste vara prekärt. Fadern, som var så ond, så ond att Hon inte ens kunde vistas i samma rum som honom bemöts plötsligt civiliserat. Barnen ärver varandras kläder över könsgränserna och de har i princip inte gjort nånting på hela sommaren. (Kollot är en kommunal tjänst för "mindre bemedlade" familjer, som det hette förr i världen.)

Allt talar i våra ögon för att Hon är illa ute och vill få till en bodelning snarast. Där finns, uppger Hon, tiotusentals kronor att kräva exmaken på. Vi har skissat på beloppen och anser att Hennes bokföring är lika sanningsenlig som allt annat Hon har kommit med på den här resan.

Tingsrätten har förordnat en advokat, och ett bodelningsmöte är satt till i början av september. Så länge kan Hon tydligen inte vänta -återigen berättar vi inte allt vi vet.

Men vi kan vänta. Det kan vi berätta.

PS Breven!?
En av pappans första åtgärder vid splittringen var förstås att ställa om posten. Den går sedan i början på året till honom c/o barnens farmor. Han är fortfarande mantalsskriven på den adress som han hade besöksförbud på så länge. Men omställningen hade inte fungerat hundraprocentigt (detta är nu reklamerat) och tre brev hade landat i det "gamla" brevinkastet.

Inte nog med att Hon läste dem (vilket är förbjudet), hon lät dem ligga också. Det äldsta var från början på juni och föranledde ett akut telefonsamtal. Hon eftersände något inte förrän hon behövde makens samarbete.

Sån är Hon.

Hennes nya attityd

Den senaste tiden har ju Hon varit rent av snäll, eller iallafall civiliserad. Detta oroade oss givetvis. Något är på G, men vad?

Vi snurrade igång våra hjärnor och spånade fram massor av teorier, vilka vi inte ska spegla här. Men spännande, eller egentligen osäkert var det. Fram till i måndags.

Då föll rätt mycket på plats när pappan kom gåendes på en gata några kvarter från det gamla hemmet. Där kom Hon ut från en butik med tvillingvagnen full av barnens kläder och leksaker. Bredvid var ett av barnen, vars snuttefilt faktiskt syntes i vagnen.

Hon ropade upp pappan:
-Kom och ta hand om ditt barn!

Han blev helt ställd. Barnet tittade glatt, och vädjande, på honom. Hon ropade igen, över en gatukorsning.
-Vi har inget besöksförbud längre. Vi måste prata!

Han slog på videoinspelningen på sin kamera. Det är ingen riktig video, direkt. Vi pratar om en modern digitalkamera med videoinspelningsmöjlighet. Men den är tillfyllest när det gäller personer, repliker och miljöer.

Omkringstående måste ha trott att det handlade om en Dogmainspelning. Två makar står på var sin sida om gatan och ropar repliker som dessa till varandra:
-Vi behöver prata!
-Du har beskyllt mig för att ha våldtagit dig i tio års tid!
-Det är poliserna som har begärt besöksförbud på barnen. Inte jag!

Så gick det på.

I en normal feel-goodrulle hade detta slutat med en komisk och/eller tårfylld försoning, men det här handlar om verkliga livet. Det blev alltså inget.

Det blev tyvärr inget med barnet heller. Den stackars ungen stod som fixerad bredvid sin mamma och med sin älskade pappa tvärs över gatan. Vad gör man då? Man "fryser", man fixerar sig i ett läge och rör sig bara inte en endaste millimeter. Pappan led, men vågade inte ens krama om sitt barn. Hennes påstående om besöksförbudet kunde ju faktiskt vara en fälla som kunde kosta honom fler uppringningar till 112 och, på sikt, vårdnad om sina egna barn.

Ven f*n litar på Henne?

Tvillingvagnen
var full av barnens leksaker och kläder, till och med den snuttefilt som Hennes medföljande barn hade haft som sin i åratal. Mamman hade försökt sälja sina barns använda både leksaker och kläder i en begagnatbod utan att lyckas. Grejorna var för slitna, fick pappan veta.

Besöksförbudet igen? Man ruttnar.
Jag med. Pappan och han juridiska ombud stressade sedan Tingsrätten så här i semestertider och, jösses anamma, Hon hade rätt! För en enda fattig gångs skull så visade det sig att Hon hade rätt:

Tingsrättens civilrättsliga besöksförbud gällde inte längre från och med det datum makarnas äktenskap var formellt upplöst. I det här fallet veckan före midsommar.

Att Hon hade rätt i ett påstående är något helt unikt, ska ni veta. Lögner och fria fantasier är mer Hennes grej. Därför må det vara ursäktat att vi inte trodde på Hennes rop över gatan häromdan.

Polisen?
Pappan gick till polisstationen och pratade lite. De uppdaterade läget avseende eventuellt besöksförbud mm, och fick frågan om det kunde vara så att Polismyndigheten kunde begära besöksförbud på en fader gentemot sina barn?

Tjänstemannen bakom disken var helst ställd. Det här hade vederbörande aldrig hört talas om. Det gjorde man bara inte. No way. Nada. Zilch.

Ett par dagar senare klarnade situationen...

(More to follow)

Träff 2 fullträff

I dag var det dags igen. (Läs om förra gången här) Pappan träffade barnen, allihop den här gången. Det skedde till yttermera visso i trädgården vid lokalen, ett ställe som Hon har försökt att avstyra. Det "är inte förenligt med barnens bästa" att träffas där har Hon sagt utan att utveckla ämnet.

Inte heller vore min persons närvaro "förenligt med barnens bästa", har vi förstått. Inte heller detta har Hon nedlåtit sig till att motivera.

Besöksförbud. Sista gången, jag lovar.
Tjatigt blir det, men Hon är ju sån. I bilen på väg till träffen ringde pappan upp sitt juridiska ombud och skaffade sig extra klarhet. Nej, det finns inget förbud för honom att vistas närmare Henne än 300 meter. Det har det inte funnits sedan Tingsrätten slog ner ett sådant den den 9 januari. (Det var egentligen inga 300 meter då heller. 300 m handlar om utökat b-förbud)

Det visade sig att den av Soc utsedda kontaktpersonen hade gjort samma sak! Under gårdagen och förmiddagen hade En Viss Socialsekreterares chef kontaktat bland andra Tingsrätten för att få klarhet i Hennes utsagor.

Pappan har inget besöksförbud på sina barn. Pappan har rätt att befinna sig inom 300 meter från den f.d gemensamma bostaden. Polisen har inte rätt att gripa honom bara för att han syns på gatan, eller någon annanstans för Henne eller något av barnen.

Hon har ljugit om detta i mer än ett halvår nu. Duperat polis, skola dagis och Soc (det senare kanske inte så svårt) om vad som gäller. Och Hennes juridiska ombud, advokat SåChic, har antingen duperats själv eller bara tigit still om en uppenbar osanning. Pinsamt, SåChic. Nåväl.

Vad som fick Henne att inse (eller acceptera) vad som gäller i detta fall vet vi inte, men vi tackar för det lilla.

I trädgården
Vi hade några mycket trevliga timmar tillsammans. Nu var barnens farmor med och alla tyckte att det var kul att träffa henne. Kontaktpersonen var avslappnad och mycket trevlig. Hon bad till och med lite om ursäkt för sitt beteende förra gången, då ju kontaktpersonen bara hade Hennes utsagor om förbud mm att gå på. Nu hade kontaktpersonen en egen uppfattning, som inte försvagades. Det här var ingen problemsituation. Jo, kanske.

Äldsta barnet
...var mycket reserverad till en början. Vi vet inte exakt varför, men det kan ha att göra med efterdyningarna av träffen på köpcentret, då barnet visade otillbörlig glädje över att ha stött på sin pappa. Mantran, enligt Henne, är ju att det här barnet hatar sin pappa. Ett av barnen antydde just detta i dag.

Konflikten mellan sina egentliga känslor och de som en dominant och hatfylld mor tvingar på ett barn bara måste vara destruktiv. För mig är hela situationen rent obegriplig.

Det här var det barn som blev "plötsligt sjuk" inför förra träffen. Nu var det detta barn som gick hem, kanske en timme i förtid. Kontaktpersonen missade inte en sekund av detta och ringde upp Henne. Hon var förstås inte hemma, men barnet hade egen nyckel. Det var OK.

Information
Vi har alltså föresatt oss att inte luska, men ur barnamunnar kommer det rätt mycket ändå:

• "Vi har inga pengar. Mamma måste låna". Illa. Det syntes också. Barnen behövde både frisör och något mindre slitna kläder. Att ärva kläder är naturligt, men man kanske inte borde ärva kläder från ett syskon av motsatt kön.
• Det barn som har tandproblem vill själv till tandläkare, men det blir inget för vårdnadshavaren, Vår Bloggs Huvudperson.
• Ett annat syskon irriteras (plågas?) av en åkomma som kräver ett enklare läkaringrepp, men det blir inget.

Ännu ett mantra:
"Jag är god du är ond jag är god du är ond" Jäpp:

"Jag är god du är ond jag är god du är ond"

Det hörde barnens farmor som en lekramsa under Gungning Medelst Hängmatta. Framsagt med glad stämma som en vanlig ramsa, och under skratt. Vafalls?

Vi vet att barnens farfar (Inte jag. Jag är "jag är barnens farmors man") fick något liknande i örat när han ringde upp familjen en gång.

För ett knappt år sedan fick barnens farmor och jag höra av de äldre barnen att "pappa är en demon och mamma är en ängel" när de var hos oss en helg. Vi baxnade då, och vi baxnar nu.

Sån är Hon.

T minus femton

Om 15 timmar ska pappan få träffa sina barn igen. Det var två veckor sen sist, och det blir den andra gången på mer än ett halvår som han umgås med dem utan att Hon ringer 112 och anmäler honom för brott mot ett icke existerande besöksförbud. Det har i och för sig funnits ett sådant. Utfärdat det 29 December 2005 och upphävt första vardagen efter helgerna 2006, i Hennes närvaro dessutom. Det verkar som om Hon inte har tagit till sig detta eller ens dragit sig detta till minnes förrän nu. (Inga 300 meter var det frågan om heller, för den delen)

Ni läste annars rätt. Ett icke existerande besöksförbud.

Det finns besöksförbud och det finns besöksförbud. Det vill säga civilrättsliga sådana och straffsrättliga sådana. Det straffsrättsliga kan även utökas med en metergräns, en zon på 300 meter inom vilka parterna inte får vistas.

Men det finns ett besöksförbud mellan makarna, civilrättsligt. Pappan får inte komma till lägenheten och makarna (numera f.d) får inte besöka varandra. Ett c-rättsligt beslut är mera "slackt" än ett straffrättsligt sådant. Vi (och förhoppningsvis även Hon) har lärt oss att polisen inte gärna tar i såna ärenden om de slipper. Jag förstår dem.

Hon, Vår Bloggs Huvuperson, har spillt mycket energi och många samtal till 112 i tron att pappan till hennes barn omfattades av just 300-metersvarianten. Den straffsrättsliga. Och att det dessutom handlade om att han inte ens fick morsa på barnen utan att hamna i finkan.

Hennes juridiska tolkningar och sanningar lever i ett eget universum, men som den manipulativa och mycket verbala person Hon är, så har hon folk på sin sida. En Viss Socialsekreterare är en av dem. Hon är tyvärr (den kvarstående) handläggaren av detta fall på Soc i vår stad.

EVS har nu fått höra att "det inte längre finns" något besöksförbud mellan makarna, så varför inte träffas på Soc? Bra ide tycker EVS, men inte pappan. För honom är det barnen, och endast barnen, som gäller nu. "Det inte längre finns" handlar om att "det aldrig har funnits", kära EVS.

STACKARS EVS, egentligen. Hon verkar inte ha nån som helst koll på nånting. Det finns faktiskt ett besöksförbud. Vet hon inte det? EVS har till och med kontakatat pappans ombud för att få klarheter i fallet som ingen annan inblandad kunde ge henne.

Tingsrätten har alltså utfärdat ett besöksförbud mellan makarna. Vår Bloggs Huvuperson har tolkat detta som ett straffsrättsligt 300-meters sådant och därför stört polisen i tid och otid med larm om att den förfärlige pappan har synts på stan. Eller på busshållplatsen. Eller av nån manipulerad granne, som tror sig skydda ett barn när det i själva verket är hart när tvärt om.

Inte heller var EVS klartänkt nog att fråga vad Hon nu ville träffa pappan om. Den mest självklara földjfrågan i världen undgick EVS' sinne. Man baxnar.

Dessutom har Vår Bloggs Huvuperson tolkat det hela som om pappan inte får träffa sin barn, Hon har ju vårdnaden, och har ringt 112 mer än en gång.

QUE?
Igår uttryckte Hon ett önskemål att träffa sina barns pappa i Soc' närvaro, oklart varför.

Bara idag har det influtit två SMS till pappan från Henne. Det första:
"Hej, vi har inte besöksförbud längre.. Du har 3 viktiga brev här. Skickar dem. [barnen] hem från kollo idag. Hälsn [Hon]"

WOW! Det tog mer än ett halvår för Henne att inse att pappan faktiskt får springa på sina barn i vår lilla stad. Synd bara att Hon gav Polisen, Dagis, Skolan och Soc så mycker arbete i onödan, bara.

Ett till:
Nyssens kom "Hej [pappa] jag vill prata med dig i telefon. Om vad vi kan göra imorgon. Hälsningar [det mest hunsade barnet] Svara om jag ska ringa dig eller om du ringer hem."

Fejk är bara förnamnet. Hon utnyttjar skamlöst sitt äldsta barn för sina egna syften.

Men jag kan inte komma på vad Hon är ute efter den här gången. Inte kan Hon väl tro att hon får vara med på träffen i morgon och alla låtsas att det är Familjen igen, väl?

F*n vet. Hon är ju den Hon är...

Inför nästa möte -Och något helt j-a otroligt

I övermorgon, onsdag, är det dags för pappan att få träffa sina barn igen. Förra gången för två veckor sen, var det äldsta och mest hunsade barnet "plötsligt sjuk". Den här gången kan Hon tydligen redan så här långt i förväg bedöma barnens hälsoläge och förkunna att alla kommer med. Vi får bli varse.

Dett framgick av det nästan timslånga samtal som pappan hade med En Viss Socialsekreterare idag. EVS, på sin första arbetsdag efter semestern drabbades tungt av Henne.

Insikten att jag, "barnens farmors man" var med när pappan träffade barnen för snart två veckor sen, fick tydligen in Henne i ett "chocktillstånd". Hon hävdade att det inte var lämpligt att pappan träffade barnen med mig närvarande. Tydligen beroende på att jag har hennes hårddiskar i mitt bankfack. Mellan raderna låg det att jag hade läst dem.

Jag har inte läst något på dessa förbannade diskar som jag direkt borde ha manglat med Darik's Boot and Nuke, något av det värsta som finns när det gäller att rensa. R-e-n-s-a en disk. Men det finns tydligen kompromotterande material där. Hmm... [Allvar: Det juridiska i detta är så vagt och ingen kan nåt, så jag vågar inte titta i dem. Då får Hon kamske något att slå på]

Kontaktpersonen hade i allafall rapporterat in ett bra möte förförra onsdagen till Soc. Något annat hade varken pappan eller jag räknat med. Och jag "verkade ansvarsfull"! Tack för det, kontaktperson!

Denna Bloggs Huvudperson hävdade vidare att det inte var bra för barnen att träffa sin pappa vid lokalen. Pappan frågade givietvis varför, men En Viss Socialsekreterare hade tydligen inte tänkt på detta själv. Motivet till denna Hennes åsikt får vi vänta på.

Det här är helt enkelt j***a Otroligt!
Hon vill ha ett möte med sin f.d make (skilsmässan gick igenom före midsommar) på Soc! Han sade nej direkt, förstås.

Nu heter det att det inte finns något besöksförbud mellan (ex-)makarna!

Ni läste rätt. Hon säger till En Viss... att det inte finns något besöksförbud. Varför har Hon då ringt 112 minst fem gånger? Varför sitter Hon då i en förhandling på Tingsrätten och säger att pappan bryter mot besöksförbudet?

Frågorn hopar sig.

Min tanke är att rätt mycket börjar hopa sig i Hennes huvud. Vad är sanning och vad är verklighet, höll jag på att skriva.

Jag låter det stå. Sån är ju Hon...

Blir sommaren 2006 något att minnas? -Knappast

Jag träffade barnen, minus det mest hunsade, i förra veckan. Min föresats var att inte luska eller snoka i hur de har det, men information fick jag ändå:

• Ett barn kommer att gå på dagis hela sommaren
• Kollo i nio dagar för de två äldsta
• De får fortfarande inte lämna gården när de leker
• Maten är tydligen enahanda. Samma trista käk dag ut och dag in
• Mamma "bara jobbar" och har inte mycket tid över till sina barn

Det där med maten förvånade mig. Det jag vet om Hennes matlagning är att hon inte alls är dålig på att få till ganska bra mat.

Det där med jobbet förvånade inte. Hon brukar arbeta i hemmet när det går. Hennes sjukskrivning är tydligen över. Går jobbet före matlagningen, så kanske Hon borde tänka om och besinna det ansvar som Tingsrätten gav Henne när hon fick ensam vårdnad om barnen.

Annars ser det deprimerande ut. I Tingsrätten sade Hon att de skulle vara bortresta så mycket som möjligt för att den förskräcklige pappan inte skulle komma och skrämma barnen med sin blotta närvaro. Att det bara var ännu en av alla Hennes lögner förvånade inte.

Verkligheten blir att de i princip är fångar i hemmet eller på gården hela sommaren (minus nio dagar på Kollo) om nu inte Hon tar sig för att göra något med dem, förstås. Vad vi vet har detta ännu inte skett, men någon gång måste Hon väl låta något få hända barnen?

Men, det är klart. Sån är Hon.

Tänder som smärtar

Detta borde bara det diskvalificera Henne från varje form av umgängesrätt:




Titta till vänster om den skadade framtanden. Där ser vi en avslagen tand. Enligt Henne så behövs det inget tandläkarbesök eftersom det inte gör ont. Det gör för övrigt inte ont i den skadade framtanden heller, fick jag veta i går när jag träffade barnet.

Vem som helst ser att här behövs det tandvård. Utom Henne och lakejerna på Soc.

Är Hon riktigt klok, är min spontana reaktion.

Vi vet att Hon har stoppat tandläkarbesök som pappan har bokat, vi vet att Hon betraktar Fluor i tandkrämen som en styggelse och jag vet att nu börjar barnens hälsa och välbefinnande inte verka betyda så mycket för henne. Om det någonsin har gjort det.

Sån är Hon...

Jajamänsan!

Pappan fick sina fem tilldömda timmar med barnen! Det var faktiskt inte vad jag trodde, men sant är det och kul var det.

Fast det började förstås med en halvimmes försening. Ett av barnen, det äldsta, "var sjuk" och kunde inte följa med. De andra barnen var trötta, m-e-g-a-t-r-ö-t-t-a, och lite griniga. De hade fått vara uppe och titta på fotbollen igårkväll. Bägge målen hade de sett. 23:28 på kvällen gick Italien till final. Tror ni att Hon lät barnen bli trötta inför träffen med pappan? Det gör jag.

Jag kom någon timme efter till parken och möttes av idel glada nunor och en kram eller två. Här var en person från den tid familjen fungerade, tänkte jag. Deras farmor kunde inte ta ledigt, annars hade hon också kommit.

Kontaktpersonen verkade både vettigoch trevlig. Framförallt proffsig. Hon höll sig lite i bakgrunden men Observerade helt klart både smått och stort. Och hon verkade nöjd. Det här var ingen social katastrof. Det var glada barn med en lycklig pappa. Efter ett par timmar tyckte jag mig se henne koppla av och bli både deltagande och engagerad i vad vi kunde hitt på nästa träff om fjorton dagar.

Det stora var att barnen faktiskt bråkade lite sinsemellan om pappans uppmärksamhet. Han fick ransonera sig och dela ut rena Time Slots till ungarna. När han inte stod till handa, fick jag stå där och försöka komma ihåg hur man sparkade boll. (Fast frisbee-tekniken satt där. Jag fick till och med hålla igen för att inte träffa barnet med mina hårda, raka kast som var min specialitet för 35 år sen :-)

Vi fick förstås lite info också. Ett av barnen fyllde år i April, men kunde inte förrän nu få ett kuvert från Farmor och mig. Vi hade ju inte kunnat träffa barnet förrän nu. Tulpanmysteriet är löst. Och det var värre än man hade kunnat föreställa sig.

Blommorna till barnet hade inte försvunnit! Hon hade tagit emot dem, kastat gratulationskortet och satt fram dem som vore det något Hon själv hade köpt till familjen!

Barnet i fråga hade insett att det var så när jag ett par veckor efteråt pratade i telefon med det, och det var helt klart en tung börda för barnet, ännu 2 1/2 månad efteråt märker man det. Mamma hade ljugit om en fet blomsterkvast. Sånt känns.

Uselt är bara förnamnet. Värre blir det:

Jag skrev om en ilande tand förut. Fel. Det är en avslagen tand. Och inget tandläkarbesök.

Sån är Hon...

I dag sker det -kanske

Pappan ska idag få umgås med sina barn undet fem timmars tid. Detta efter ett beslut av Tingsrätten och under överinseende av en kontaktperson. Men Hon gör förstås vad hon kan för att jävlas.

Igår hette det att pappan hade utökat besöksförbud, 300 meter var gränsen. En Viss Socialsekreterare och kontaktpersonen verkade vara införstådd med detta, men hennes chef lyckades pappan övertyga om att så inte var fallet. Ett samtal till Tingsrätten bekräftade att Hennes uppgifter var tagna ur det blå.

Plan B
Det viktiga för Henne är att barnen inte får umgås med pappan i eller utanför den arbetslokal i närheten av deras hem som han disponerar. Då skulle ju barnen insprireras att gå dit spontant. Hon lade också ut texten om att lokalen är Hennes, fastän det är maken som betalar hyran och ensam står för kontraktet. Och vi har bytt låset, också.

Hon och hennes jurister har i sitt upplägg mot pappan till barnen att han är hotfull och rentav farlig för barnen. Nu sitter Hon alltså och berättar för chefstjänstemannen på Soc att barnen kan komma att självmant söka upp sin pappa!

Det är väl bara Hon som inte ser den logiska vurpan, där. Nåväl.

Nu heter det att "det inte är förenligt med barnens bästa" att pappan träffar dem i anknytning till lokalen. Någon motivation till detta har vi inte fått fram.

Det blir en dag i parken i stället. Kanske. Hon är ju kapabel till vad som helst i sin Jihad mot sin förr så älskade make...

Ränderna hade inte gått ur..

Uppdatering. Hon hajar noll. Eller så ljuger hon...


Häromdan skrev jag lite överraskat att Hon hade godkänt den kontaktperson som En Viss Socialsekreterare hade utsett att "övervaka" pappans fem timmar med sina barn på onsdag.

Jag borde ha anat oråd. Det var ju En Viss Socialsekreterare som var i farten...

I lördags morse, av alla tillfällen, ringde kontaktpersonen upp pappan och meddelade hur träffen skulle gå till. Eftersom han har besöksförbud på lägenheten, så har Hon rätten att bestämma dels var pappan skulle sammanstråla med sina barn, och dels rätten att bestämma vad de ska göra.

Que?

Jo, kontaktpersonen sade faktiskt så. Barnens mamma har bestämt var och vad för träffen. Hon anser att Hon har rätt att göra detta, eftersom Hon har hela umgängesrätten på barnen. Kontaktpersonen säger sig inte veta om Hon verkligen har rätt att bestämma. Kan k-personen inte sitt jobb, eller?

Nu, mitt i semestersäsongen, gäller det att få besked om Hon har rätt eller som vanligt bara ljuger. En Viss.. har lägligt nog gått på sin ledighet och hennes chef är inte på jobbet förrän på onsdag, då ju träffen ska ske.

Vi vet
...varför Hon agerar som hon gör. Det handlar om den naturliga platsen att umgås på. Den arbetslokal (med en jättefin trädgård utanför) som pappan disponerar, bara 200 meter från lägenheten. Träffar han barnen där, så lär det nog bli svårt för Henne att upprätthålla förbudet för barnen att söka upp sin pappa spontant.

Och hela Hennes upplägg i skilsmässo- och vårdnadstvisterna är ju baserat på lögnen att pappan är en alkoholiserad tyrann och våldsverkare som barnen är rädda för. Något som de bevisligen inte är.

Spricker det upplägget, så har Hon inget att komma med. Utom En Viss Socialskreterares benägna bistånd, förstås. Just nu ser det dessutom ut som kontaktpersonen är på samma planhalva.

Suck.

Uppdatering
Pappan fick tag på En Viss Socialsekreterares chef nu på förmiddagen. Inte har Hon rätt att sätta schemat för hans träff med barnen, inte. Tvärtom så är det väl en bra ide att vara i trädgården utanför arbetslokalen?

Han ringde kontaktpersonen. Det hade Hon också, och yrat om besöksförbudet och att det finns en gräns på 300 meter i sådan fall. (Då skulle maken aldrig ha fått vistas i arbetslokalen 200 m fågelvägen)

Stora bakfötter eller liten hjärna?
Besöksförbudet makarna emellan är civilrättsligt. Polisen tar inte i sådant om de slipper. Inte åklagare heller, tydligen. Det förklarar varför alla hennes anmälningar skrevs av och att polisen inte gjorde något i torsdags. Men Hon står på sig och lägger ut texten på sitt förvisso övertygande sätt, hon är ju sån.

Nu har hon fått kontaktpersonen att tro att det är ett straffrättsligt besöksförbud och att pappan inte får vara närmare lägenheten än 300 meter. Och Hon har också fått Soc att tveka. En Viss... köper naturligtvis en sån sak, men till och med hennes chef behövde kolla saken.

Hon har antingen fått det här med 300 meter och straffrättsligt om bakfoten, eller så är hon helt enkelt korkad.

Vi har läst igenom Tingsrättens olika utslag. Inte en siffra om avstånd någonstans, såklart. Avståndsvillkoret är gripet ur luften.

Sån är Hon.

På Bemärkelsendagen -Vi ha den äran att..

-Inte fan att gratulera. Hon tar ännu ett steg mot medelåldern i dag. Jag vet inte hur Hennes födelsedagsfiranden har sett ut genom åren, men nuläget tillsammans med det jag har sett av Hennes privatliv och sätt att köra barnen ger faktiskt lite underlag för spekulationer som kanske inte är helt fel:

-Barn! Mamma fyller år idag!
[Okej]
-Barn! Ni älskar väl mamma eller hur!
[Okej. (Annars blir det ingen TV ikväll)]
-Barn! Pappa kommer i FÄNGELSE! Hör ni det!
[Vi hör dig]
-Barn! Ni älskar mej!
[Vi älskar dej. (Annars får vi ingen ro eller TV här ikväll)]
-Barn! Vilken fin present ni gav mej. Tack och puss!
[En panna Vodka som Hamstermannen planterat. Snacka om beställning]
-Barn! Jag och Hamstermannen går ut en stund ikväll. Det kommer nog någon som tar hand om er. Hej hej
[Hej hej. Hoppas att mamma kommer hem nykter i kväll. Och att vi får en barnflicka den här gången]

Happy Birthday, Henne.

Du hörde väl av SåChic, En Viss Socialsekreterare och Kvinnohuset på Din Dag?

Hon är nu "tidigare känd av polisen"

I går kväll var det dags igen. Pappan hade varit hemma hos oss och kollat in den nya fina bilen som jag har köpt (27 km på mätaren!) och på vägen tillbaka till sin arbetslokal mötte han ett av sina barn. Och några grannar till sagda barn.

Grannarna måste vid det här laget vara impregnerade av Hennes lögner och baktaleri om sin blivande ex-make. De formerade nämligen en liten ring runt barnet, som för att skydda det mot den förment hotfulle pappan.

Vad de tänkte när ungen brött sig ur inringningen och glädjestrålande rusade fram till sin pappa vet jag inte. Men det hade varit kul att se deras miner.

Det blev en kort pratsund utanför närbutiken på hörnan till deras gata, en gata som pappan av säkerhetsskäl inte beträder. Han har besöksförbud på bostaden. Men, ack.

Scanner
Efter de ständiga polisutryckningarna under början av Maj slog jag till och köpte mig en polisscanner. Det betalade sig nu. Maken ringde nämligen och berättade att Hon hade sett honom med barnet från lägenheten, ock så hade väl någon granne "larmat" också.

Scanner på. Napp: Inom bara någon minut hörde vi en patrull dirigeras till Hennes hemadress. Svaret från bilen var lakoniskt:

-Jo, jag känner till henne. Vi har varit där flera gånger.

Maken intog Omhändertagandeberedskap och gick ut och satte sig på den soffa han brukar invänta polisen på. Med sig hade han de papper från polis och domstol som tydligt dokumenterar att han inte har besöksförbud på barnen, och således inte hade gjort något fel när han köpte ett äpple åt sitt barn.

Vad hände sen?
Inte ett jota. Nada. Zilch. Vi satt framför scannern och hörde inget mer i saken. Pappan satt och njöt av den fina sommarkvällen. Efter någon halvtimme tror jag mig höra den patrull som ryckte ut förklara sig disponibel igen, men jag var inte säker.

Tio minuter senare ringde jag honom och larmade av. Polisen hade väl gått upp till henne och fått den vanliga utläggningen om maken, men den här gången hade de inte agerat.

Alltid nåt. Men vilken karamell att suga på:

-Jo, jag känner till henne. Vi har varit där flera gånger.

Hon är nu "tidigare känd av polisen"

Ett samtal med Soc -dock inte med En Viss Socialsekreterare

Maken satt med En Viss Socialsekreterares chef i nästan två timmar i dag. Huvudnumret var hans inspelningar från de tillfällen där han träffade sina barn. Även vanliga digitalkameror kan video nu för tiden, så det är lätt gjort att hala upp kameran när han springer på barnen på stan, vilket har skett ett antal gånger den här våren.

Chefen i fråga verkade avnjuta inspelningarna. Hon bad aldrig om stopp (vilket jag gjorde) vid diverse longörer. Man ser faktiskt att ungarna tycker att det är kul att träffa pappa, något som Hon givetvis hävdar är fel. Enligt Henne så är barnen livrädda för Pappa Busen.

Ett besked kom också: Hon har (helt oväntat, får jag medge) godkänt den kontaktperson som Soc har utsett som "övervakare" vid de fem timmar varannan vecka som pappan nu har rätt att träffa sina barn. Yabaa! Jipiii!

Vi trodde inte detta. Vi tror nu att Hon kommer att krysta ihop något som ställer in träffen, schemalagd till onsdag i nästa vecka.

Vidare framgick det att den bisarra historia som Hon drog i den senaste förhandlingen även hade inlämnats till En Viss Socialsekreterare, till och med skriftligt. Det framgick också att En Viss Socialsekreterare hade försökt gömma det hela. Begrava det. Ring dagis och kolla, föreslog pappan. Dom borde väl ha lagt en sån sak på minnet.

Går inte, kom faktiskt svaret. Motivet är obegrpligt för mig, och skulle dessutom ta spaltkilometer i anspråk.

Mer i posten

Jag spekulerade igår om att åklagaren städar undan i Hennes akt innan han kommer till skott. Det verkar så. Min anmälan mot Henne för falsk angivelse är också avskriven. Tror jag. Anmälan handlade om två tillfällen i början av Maj, men bara ett nämns i brevet.

Och pappan har fått en delgivning att kvittera. Det handlar om Hennes anmälan mot honom för barnmisshandel. Det handlar om ett nackgrepp och ett undanlyftande av ett trilskande barn.

Visst låter det småttigt? Men det handlar som sagt om barnmisshandel. Då tar man allt på största allvar.

Barnen i fråga har gått på gruppterapi i månader nu. Terapin är till för utsatta barn och jag kan bara fråga mig om de här barnen inte tar plats och resurser för andra som verkligen behöver den. Och det vore kul att höra terapeuternas kommentar till det faktum att barnen vill träffa sin pappa och att de blir lika glada varje gång de springer på varandra.

Det jag vet om terapeuterna handlar om att de gör ett bra jobb med barn och ungdomar i utsatta lägen, men inte vad de gör med barn som är där för att mamman hittar på trauman som aldrig har funnits, som Hon alltså har gjort.

Terapigänget lär nog uttala sig i den vårdnadsutrednng som har beslutats. Troligen kommer också att kallas till rättegången. Då får vi se om de har tagit Hennes sida, eller om de gör sitt jobb som de ska.

Ett mer känt kort i det här är vårt lokala kvinnohus. De gör livet enkelt för sig: Alla kvinnor är utsatta och alla karlar är djur. Självklart har Hon utnyttjat detta för sina egna syften. Hon inledde ju med att ta in på skyddat boende och vi har sett protokoll där personal på kvinnohemmet i fråga uttalar sig om makarnas hem som en "krigszon" utan annan grund för uttalandet än den info som Hon har försett dem med.

Det lär komma mer dynga från det hållet.

En hoper bruna kuvert

Nu har pappan hört av åklagaren. Det kom ett halvdussin bruna kuvert i torsdags. Alla innehöll samma besked:

Förundersökningen läggs ner

Det var responsen på några de polisanmälningar som Hon har lagt mot maken. Ett par av anmälningarna handlar om saker som Hon och hennes ombud till Tingsrätten har sagt att maken är "misstänkt" för. Misstänkt är man man inte förrän man har delgivits misstanke för något, vilket ännu inte har skett i makens fall. Vet inte Advokat SåChic detta?

En pikant anmälan rör "förolämpning" i mars 2005. Jag visste inte ens att man kunde polisanmäla en förolämpning. Annars är det mest brott mot besöksförbud som avskrivs.

Min spontana rektion på dessa nedläggningar var att åklagaren städar undan skitsakerna i Hennes akter och snart fokuserar på det som SåChic (Hennes ombud) har kallat "inte ringa" misshandel i trots mot polisens formulering av ett nackgrepp.

Makens juridiska ombud gjorde samma reflexion. Vi blir väl varse.

En brottsmålsrättegång kommer att betyda mycket för utgången av vårdnadstvisten. Hon och hennes ombud hävdar ju att maken ömsom har terroriserat familjen i åratal och ömsom bara har suttit i ett hörn och varit full medan Hon skötte hem och barn på dagarna för att sedan arbeta på nätterna.

Hon verkar förvissad om att maken får fängelse och att Hon själv därmed får vårdnad och umgängesrätt på barnen.

Vi blir väl varse.

Midsommarfirandet

Det blir lite vemodigt i helgen. Vi hade gjort det till en tradition att vara med barnen på Midsommaraftnarna, men det går ju inte nu. Men vi vet faktiskt hur Hon och barnen firar helgen.

Isär.

Jäpp. Så är det. Hon har rest bort några dagar. Barnen, utom ett, är med klasskompisar på deras land. Det återstående barnet är hemma hela helgen.

Med barnvakt, enligt uppgift. Det får vi verkligen hoppas.

(Källa samtalet med pappan igår)

Tandläkaren? -Icke

Igår fick pappan en ganska lång pratstund med ett av barnen. De råkades på den busshållplats som är gemensam för Henne och pappans arbetslokal.

Det visade sig att två av barnen var helt ensamma hemma i tre timmar, något som pappan har svårt att acceptera. Så gamla är de nämligen inte. Men, det är klart. Kunde Hon släppa iväg barn till köpcentret, så kan Hon väl lämna dem helt ensamma några timmar. Nåväl.

Pappan, som inte har umgängsrätt med barnen, är mycket bekymrad för deras välmående, kost och hälsa. Samtalet kom in på tandläkaren, något som Hon helst undviker.

Inget av barnen har varit hos tandläkaren. Trots att det här barnet vid ett tillfälle föll och slog i så att det ilade i tänderna (de som kommer efter mjölkisarna, vad de nu heter), så var det inte på tanke att gå till tandläkaren.

Sån är Hon.

Hon är inte ensam

Det finns förstås fler situationer som liknar den den vi skildrar här, men jag hoppade ändå till när jag stötte på texten nedan. Den är från Offer Jag??..vad snackar du om? som skrivs av en 44-årig ensamstående fembarnsmamma (med ett besvärligt ex). Texten kunde faktiskt vara riktad direkt till Henne.

En dag, förr eller senare, kommer Hon att se detta. Hoppas kan man ju alltid att Hon tar till sig den på rätt sätt.

Läs&Begrunda puffeltufflans text:

_______________________________________________


Vad tänker dom på..dom Mammor (pappor kan dom med)
som använder sina barn som slagträn mot papporna¨
av ren bitterhet och ilska så bedriver dom
denna terror mot sina barn.

Att mamman förtalar pappans sida..
alla i pappans närhet
det är barnens ev syskon
farmor och farfar..ja alla.

Fattar inte denna mamma att varenda
ord skär in i barnens hjärtan som en kniv
som vrids om varje gång pappan kommer på tal
och oftast i negativa ordalag.
Fattar inte denna mamma att barnet älskar pappan
och inte har ett dugg med konflikten att göra
tydligen inte..

Att såra en annan människa via barnen..
är nog så effektivt vapen..
på bekostnad av barnets tillit till dom vuxna
och mamman får själv ett övertag

Vad lär sig barnet? av denna ondskefulla handling
där mamman genom hårda ord och lögner..
mot pappan..
kränker barnen så djupt..
kommer såren någonsin att läka?

Vad tänker denna Mamma som genom att
ingå en symbios med barnen
beskyller pappan för att gjort den ena ondskefulla
saken efter den andra mot barnet.

En hjärntvätt utan dess like svår att nå
för barnet har hamnat i en fruktansvärd lojalitetskonflikt
där mamman som är närmast barnen..styr..
..helt och hållet barnens känslor och tankar

Barnens fruktansvärda rädsla
för att förlora mamman.. hand i hand med
hot om att hon ska dö..Eller att dom ska dö
för att lindra smärtan och rädslan
så måste barnen förakta pappan..
för att mamman inte ska dö

Vad tänker hon på..denna mamma
som använder dessa små oskyldiga barn
som ett medel..för att hämnas på mannen som
hon älskade så högt..
…att hon kunde skaffa dessa barn med honom

Dessa barn som sedemera blev hennes
så effektiva vapen mot honom

Dessa barn som..som mest av allt vill
älska sin pappa..så som bara barn kan älska
Se upp till honom..vara stolta och säga
Det där ÄR min pappa.

Denna mamma har tagit från dessa barn
tilliten till dom vuxna
och den trygghet som hjälper barnen
att få vingar..för att sen stolta och trygga
flyga ur boet

Dom här barnen är så vingklippta
med hjärtan som gråter
och genom en fullständigt vansinnig mamma
så börjar dom sin vandring mot vuxenvärlden…
känslomässigt trasiga
med sår som är så svåra att
läka..
om dom någonsin läker

Bara för att en mamma var bitter och arg
så har barnen förlorat
halva sin själ

Det finns ingen vinnare
bara förlorare
Och dom som förlorat mest
är ju Barnen.

Var rädda om varandra!

_______________________________________________

Texten i orginal finns här.

Soc satte fart!?

Maken ringde Socialförvaltningen i fredags, så fort han hade läst utslaget, och lyssnade med dem vad som gällde.

Vi ordnar med en kontaktperson, kom svaret. Men det kan vara svårt att få fram en till första träffen med barnen om tre veckor. Sen kan vi inte börja arbeta formellt förrän vi har tillgång till utslaget.

Maken hängde på låset i går morse med en kopia. Det räckte för dem. Läs nu det här:

En Viss Socialsekreterare av alla människor hade ordnat en person redan samma dag! Klart att du ska få träffa barnen, sade hon och verkade till och med glad åt det hela. Jag trodde knappt mina öron när jag hörde detta.

Kontaktpersonen i fråga har varit med i svåra situationer förr och har Soc' fulla förtroende i saken. Men vederbörande kunde bara på onsdagar. -Jaha, sade pappan. -Då går det väl inte. Utslaget inehöll nämligen om en noga specificerad dag och till och med klockslagen för de fem timmarna varannan vecka.

En Viss Socialsekreterare lugnade honom. Det är ingen stor sak, fick han veta. Det går att ordna.

Nu är det bara att avvakta Hennes åtgärder. Den första blir förstås att hon överklagar. Den andra att omöjliggöra träff efter träff på grunder som man lätt kan spekulera i. (Dock inte här)

Sån är Hon.