Nu är det svårt
Barnens pappa har det tungt nu. Den postiva utveckling som har skett med barnen under hösten och vintern har vänt. Senast han hade alla fyra, så var det en besvikelse. Barnen är oroliga, bråkar och ställer inte längre upp som de har gjort hittills.
Det allvarliga just nu, är det barn som är så oroligt och aggressivt i skolan att en lärare provocerade fram en ren misshandelsstituation och mamman, men inte pappan, är kallad till möte om barnet. H*n lär för övrigt vid ett tillfälle ha gått mer eller mindre bärsärk och vält omkull allt som gick i ett klassrum.
Som lök på laxen skedde detta igår: Pappan brukar vara med ett av barnen på träning på måndagar. När han igår ringde Henne för att stämma av läget, fick han bara till svar att 'det var inte en bra dag' för barnet i fråga att träna. På med luren.
Senare träffade han de två yngsta på gården. Det yngsta barnet sade att h*n ville sova hos pappan.
-Nej, det går inte, svarade pappan. -Jag måste jobba.
-Jamen jag vill sova hos dig många nätter, sade barnet och brast i gråt.
Sånt tynger
Pappan är under press. Han har ett nytt arbete med allt vad det innebär av att göra bra ifrån sig och ge ett gott intryck. Det är oregelbundna tider, så han kan bara inte träffa barnen så ofta som hittills.
I vanliga fall när han kontaktar mamman om något, så vet han inte om han drabbas av åska, solsken, eller gråmulet. Den sista tiden har det bara varit åska. Hon har för det mesta varit oförskämd och kommit med otidigheter och besynnerliga resonemang som till exempel att eftersom han gav barnen cyklar, så är det han som ska se till att de är i skick inför våren (Har de stått ute över vintern?)
Hon har också dragit igång en procedur för att byta lägenhet, har barnen berättat. Den nuvarande bostaden ska göras fin inför visningarna. Men inget mer är sagt. Pappan och Barnens Farmor oroar sig för att hon kanske lämnar stan, men det tror inte jag. Hon, och den verksamhet hon nu bedriver är alldeles för rotade här. Hennes kontakter är nästan uteslutande lokala, bara det.
Och nu borde han alltså dra igång procedurer där han polisanmäler en lärare, gör klart för skolan att han också enligt tingsrätten har rätt att ta del av barnens utveckling i skolan och pussla ihop umgänge med barnen och mycket, mycket störig mamma.
Hur mycket ska han behöva orka med, egentligen?
7 kommentarer:
När skall myndigheterna vakna? De borde väl ha fått tillräckliga signaler på att barnen mår uruselt. Vad väntar de på?
Kanske vi tror oss veta det, Ulla. Frågan är bara hur högt de sätter ribban.
Kanske den senaste utvecklingen med det traumatiska barnet får dem att agera. Det blir inte kul det heller, ska du veta. Vem vill se sina barn omhändertagna?
Att det handlar om fyra barn tror jag spelar in. Det blir svårt att hålla ihop skaran vid ett ev omhändertagande. Och dyrt...
Jag tänkte mig att de skulle vakna och se att det faktiskt finns en förälder som inte är det han blivit anklagad för, och då se till att han får spela en mycket större roll i deras liv.
De som stirrar stint på det juridiska, Ulla, ser bara att misshandelsmålet inte är avgjort ännu.
Det finns andra ögon, vet vi. Men det juridiska verkar än så länge väga tyngre.
Du undrar hur mycket han skall behöva orka med??
Enligt min mening alldeles för mycket.
Jag har själv haft en vårdnadstvist som är inne på 6:e året, en nu så står vi ÄNTLIGEN inför huvudförhandling. 3½ vecka till, sen har mitt ombud en massa frågor som skall ställa framför domaren, svaren har jag redan men frågan är om hon oxå har det??
Vad jag vill säga med detta är:
GE ALDRIG UPP BARNEN.
Där kommer en dag där solen spricker fram för er med....jag känner redan värmen, nu väntar jag på ljuset och jag hoppas den dag kommer för er alla med, så att barnen får den barndom så dem har rätt till.
Verkar ju som om den just nu har väldigt många brister....
Så stå på er, PFF
Omfattas domslutet av en klausul som ger fadern rätt till information torde det vara ganska enkelt. Nekas fadern information från skolan kan denne, efter först ha hotat skolledningen med det, inkomma till domstol med ett editionsföreläggande. Om det då blir fråga om länsrätt eller tingsrätt låter jag vara osagt men med ett domslut som grund kan skolledningen åläggas att ge relevant information.
Pappan kommer aldrig att ge upp barnen, H42. De är fokuset i hans liv, kan man säga. Och grattis till det stundande avslutet.
Pappan har kilovis med papper i ärendena kring sig själv och barnen, Tycko. Jag överdriver inte.
Som han har behandlats av myndigher och skolor under den här resan, så är det förståeligt att han drar sig för juridiska procedurer. Han är ju dömd på förhand.
Men han ska kontakta den aktuella skolan igen, civiliserat. Får han nobben kommer han nog, lika civiliserat, att vifta med tingsrättens utslag framför nosarna på dem. Detta borde vara tillfyllest.
Med största sannolikhet känner de nämligen inte till att pappan har rätt att informera sig om barnen. Mamman lär knappast ha berättat detta för dem.
Skicka en kommentar