18 mars 2008

Studierektor -igen

Pappan har försökt nå Studierektor i en vecka nu. S-rektorn har inte svarat i telefon, på meddelanden i röstbrevlådan eller på mail. Budskapen är två: Vad händer med mitt barn, samt jag har tingsrätten med mig på att jag har rätt att få veta.

Nu har en tänkbar förklaring kommit, efter ett långt och osammanhängande telefonsamtal från Henne till barnens pappa. Barnet i fråga har vid ett tillfälle när läraren inte var på plats skrikit, kastat stolar omkring sig och vält skolbänkar i ett utbrott. Då ringde en av klasskamraternas föräldrar skolan och var bekymrad för sitt barns väl och ve. (Ja, det var samma lärare som provocerade barnet att misshandla sig själv)

Detta var orsaken till mötet. Vid detta möte krävde Hon uppställning från skolan och en handlingsplan när det gällde barnet. Skolans inställning var (om man får tro Henne) inte så lite slapp; så länge det 'bara' var en klasskamrats förälder som hade bekymrat sig för det inträffade, så var det ingen orsak till att sätta upp en handlingsplan.

Nu måste man utgå från att all information från Henne är både tillrättalagd och filtrerad, men ändå: Jag baxnar.

Men denna brist på åtgärder skulle kanske, eventuellt, i 'bästa' fall möjligen kunna vara förklaringen till att Studierektor inte svarat pappan. Det finns ju inget att rapportera. Då svarar man väl att det inte finns något att rapportera, invänder ni. Jag med.

Vad händer?
Mamman är tydligen på tjafshumör i ärendet. Då kan hon vara svår, ska ni veta. Följer hon sitt normala beteende så kräver hon stödinsatser av alla de slag från skolan och Soc.

Pappan ska gå till rektor med en kopia på tingsrättens skiljedom. Jobbet och helgen sitter i vägen, så det blir väl i nästa vecka. Pappan är just nu så trött att han knappt orkar tänka.

Jag förstår honom.

1 kommentar:

Tycko Tryck sa...

Jag kan berätta vad som hände mig när jag konfronterade skolan om mobbning och störiga elever förra året.
Jag skall dock börja med att påtala att det inte var enbart min grabb som drabbades av en elevs störiga beteende, det var samtliga i klassen. Och det var fråga om oprovocerade sparkar, knuffar, slag och tom. sönderrivna kläder.

Jag konfronterade skolledningen och ifrågasatte öppet ordningsproblemen i skolan. Då inträffade något som jag först inte trodde var sant: vuxenmobbning.
Jag blev totalt utfryst från klassgemenskapen av klassläraren. Jag blev inte kallad till klassmöten och det hölls inga utvecklingssamtal under hela vårterminen. Jag blev uppringd och utskälld av skoldirektören som dessutom passade på att skälla ut mig och påtala att jag inte skulle yttra mig om saker jag inte kände till eftersom jag inte kommit till de klassmöten jag inte kallades till. Orsaken att jag drabbades av dennes vrede var att jag hade visat det dåliga omdömet att begära ut skolnämndens protokoll vilket tämligen omgående kom till dennes kännedom.

Jag drar inga konklusioner om den här pappans nuvarande situation utifrån mina egna erfarenheter men samtidigt vill jag påpeka att det här är ett vanligt förfarande mot föräldrar som kan ses som "besvärliga". Total utfrysning från den skola som så fint kallas "öppen för alla" är en vanlig metod att sopa problem man inte kan lösa under mattan. Andra steget är att skuldbelägga föräldern som orsaken till problemet i skolan som föräldern undanhålls information om och tredje är att utse föräldern som vållande till samma problem med soc-anmälan som följd.

Som luttrad realist kan jag bara skänka en tanke till pappan att han orkar igenom det här, min erfarenhet säger nämligen att det kan bli lite grisigt...

Idag håller jag skolledningen stången genom mina lierade, det är fråga om andra föräldrar i klassen som är lika frusterade över de problem som fortfarande förekommer och vet hur det verkligen gick till när någon konfronterade skolledningen.

Kanske pappan kan etablera kontakt med någon av föräldrarna till barnens klasskamrater för att snacka om saken?
Åter igen, bara löst spånande från min sida.