Dur och moll

Pappan hade barnen i helgen och det var ingen dålig helg, men eftersmaken är inte god.

Dur
De hade en fina dagar tillsammans både i fredags och i lördags och vi firade Barnens Farmors kommande födelsedag med saft och tårta i söndags. Barnen hade, var och en på sitt sätt, verkligen ansträngt sig för att göra saker åt henne. En tårta garnerades lite speciellt, halva med grädde och halva med vaniljkräm, så att alla barnen kunde ta för sig. De är ju veganer, men olika strikta i alla olika avseenden.

Det av barnen som verkar att borsta tänderna utan att behöva tjatas på har varit hos tandläkaren och hade inga hål. Sånt gläder.

Med gemensamma ansträngningar hade vi gått ihop och köpt en ny surf-PC som är tänkt åt de två äldsta. Den ersätter en 8 år gammal PIII/800 MHz och nätet fick en helt ny dimension för dem. Gissa om den uppskattades, trots att det är Vista på den ;-(

Moll
Magsjuka med kräkningar härjar i skaran och pappan, redan trött, drabbades också. Ett par aktiviteter fick ställas in. Det av barnen som inte mår bra och fått problem i skolan är förstås det som kissar på sig. Den här helgen med. Och h*n fick ett av sina utbrott när Barnens Farmor och jag var där.

Okvädingsord vi knappt visste att h*n kunde haglade, liksom Legobitar och stolar kastades omkull. Sedan stängde barnet in sig på rummet och var inte kontaktbar på kanske tjugo minuter medan en och annan Legobit gick i väggarna. Pappan gjorde inte mycket efter ett par fåfänga försök att lugna ner sitt barn, det skulle bara stressa upp barnet ännu mer.

Tårta, sång och saft med Barnens Farmor blev det ändå. Fast utan just detta barn. Lite senare kom h*n ut. Och hade städat rummet! Allt var hopplockat, upprest och undanställt i en liten försoningsakt. Skitgulligt!

'Får vi bo hos dej när vi hamnar på gatan?'
Citatet är ordagrant. Det började med att ett av barnens berättade att värden hade knackat på i samband med att ett barn hade stänkt och skvätt i badrummet med öppet fönster och grannen under hade störts. (Mamman hade nämnt det hela för pappan och kallat värdens beteende 'hotfullt'. Det är en av hennes standardformuleringar och inget att ta allvarligt på, även om Hon har fått påringningar för barnens oväsen ett antal gånger) Den här gången hade mamman helt klart hotat barnen med att alla skulle vräkas och 'hamna på gatan' om de inte skötte sig bättre.

-Visst, svarade pappan. Det ska väl gå bra. På följdfrågan om mamman också skulle få bo där, svarade han inte riktigt likadant.

Mamman hade alltså målat upp ett vräkningsscenario för barnen och förespeglat dem ett liv på gatan. I Sverige år 2008. Vem är det som är hotfull här egentligen.

Hon eller värden?