Yppandeförbud

Ur Nationalencyklopedin:

yppandeförbud, benämning på en bestämmelse i rättegångbalken som stadgar att om en domstolsförhandling hållits inom stängda dörrar och det därvid har förebringats en uppgift för vilken det hos domstolen gäller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100) kan rätten förordna att uppgiften inte får uppenbaras.

När man är belagd med yppandeförbud är man alltså ålagd att inte berätta något för utomstående om det som pågår. Vi skulle kunna påstå att Hon har belagt barnen med just ett yppandeförbud om livet där hemma.

Mönstret går igen
Skulle man råka fråga något av barnen om något som berör deras hem, vad de har gjort eller t.ex vad de ska göra i sommar så blir svaret antingen knäpp tystnad eller vagt och undanglidande. Det värsta var nog när ett av barnen skulle förklara ett blåmärke på kinden. Jag köper bara inte den förklaringen.

Vi vill ju inte snoka eller stressa barnen, men sitter man där och snackar så är det ju lätt hänt att en syftning på det yppandeförbudbelagda dyker upp. Tystnad. Hoppsan, javisstja. Då pratar vi om något annat.

Ett annat exempel är familjeterapeuterna. Barnen bara vägrar att yttra sig om dem. Vad de heter, är väl ungefär allt vi vet om den verksamheten som började ganska lovande tycker jag nog. Det omtalade brobygget mellan Henne och barnens pappa har vi dock inte sett ett spant av. Den kontakt som har förekommit, är ett (1) möte på Soc som dessutom initierades av Soc, inte terapeuterna.

Sprickor i muren
Alla kan försäga sig eller glömma att något är innanför Hennes förbjudna zon. Den vägen vet vi till exempel att mamman ofta är ute och låter barnen sitta barnvakt åt varandra. Och vi pratar om minderåriga barn, inte tonåringar. De mutas till tystnad med pengar för detta.

Numera vet vi också att Hon slår (örfilar eller mer?) barnen så gott som dagligen, just detta genom en replik i en agiterad situation.

Men hur deras liv därhemma ser ut vet vi alltså inte mycket om. Det finns pusselbitar, som att pappan i princip varje gång han pratar med Henne eller något av barnen hör stora bråk i bakgrunden. Eller att han på förekommen anledning numera alltid har något ätbart med sig att ge dem när han stöter på dem. Eller att jag köpte överdrag till nackstöden i bilen för att barnens hår var så otvättade.

Vårdnadsutredningen har jag väl tjatat om lite väl mycket nu, men där finns skrämmande interiörskildringar.

Det här ser inte bra ut. Så mycket kan jag påstå.