Ursäkta dröjsmålet

Det är nu sex dagar sedan pappan träffade Hennes bägge stödpersoner, på initiativ av Soc. Vi har dragit på rapporten bland annat för att vi har diskuterat ett par saker ingående och länge.

Vad kan man skriva?
Fördelen med blogg i stället för en anhopning papper överallt är ju att allt finns på ett ställe och att det ligger i ordning. Nu finns det också en eminent sökruta till höger i bild där man kan Googla på innehållet i precis bara den här bloggen om man vill hitta något från året som har gått.

Nackdelen är förstås att vi inte vet vilka som läser bloggen, eller kommer att göra det. Vad vi vet, så är det ingen av de skildrade personerna eller instanserna som följer bloggen just nu. Det kan ju ändras, så allt vi berättar får vi vara beredda på att Hon, Soc, Fina Advokatbyrån eller till och med BUP får syn på förr eller senare. Därför silar vi info som skulle kunna vara till nytta för motparten i vårdnadstvisten, eller kanske påverka deras agerande.

Mötet i torsdags
Det är ett bra exempel på att vi inte kan skildra allt som är relevant. Hur gärna vi än vill, så ska vi nog inte berätta om det största som kom fram, mer än att det inte är till pappans nackdel. Nåväl.

Terapeuter
De två som jag i brist på annan kunskap kallat ömsom hemmahosare och ömsom stödpersoner visade sig vara familjeterapeuter. De förklarade sitt uppdrag som att hjälpa Henne med att "få struktur". Här inflikade Socialsekreteraren att det främst gällde matning och nattning, något som det i vårdnadsutredningen framkom att det fanns grava brister med. De är hos Henne och barnen två gånger i veckan och det framkom också att de enbart arbetar kontorstid. (Var inte nattning ett av de stora problemen, förresten?)

Terapeuterna förklarade också att deras uppdrag var barnens bästa och även att "bygga en bro" mellan föräldrarna så att de får igång kommunikation och ett samarbete när det gäller barnen. Det senare ligger Socialsekreteraren varmt om hjärtat och är faktiskt orsaken till att mötet ägde rum. (Konstigt nog, i ljuset av det här med brobyggandet, hade terapeuterna tydligen inte en tanke på att träffa pappan förrän Soc kom med propån)

Och det närmast självklara i sådana här sammanhang förkunnades: Barnen ska ha två föräldrar även om familjen är splittrad. Socialsekreteraren påpekade att barnens pappa bryr sig om barnen och även har stort stöd från barnens farmor och mig. (Samt några till)

Hur mår barnen?
Terapeuterna och även Socialskreteraren anser att de mår efter omständigheterna hyfsat och S-sekreteraren att de är mindra oroliga nu är tidigare. Vi har inte haft anledning att "trycka på larmknappen", sade terapeuterna. En diskret omformulering, det där. De anser inte att ett omhändertagande är nödvändigt. Men ämnet har tydligen varit på tapeten.

Pappan, som den senaste veckan faktiskt har tillbringat mer tid med barnen än terapeuterna har, har en helt annan uppfattning om deras välmående både psykiskt och medicinskt. Barnens farmor och jag likaså. Soc och skola där vi bor har uppenbarligen ribban högt när det gäller barns ohälsa.

Kontaktfamilj
Barnens pappa har av Henne hört att de står i kö för en kontaktfamilj som skulle ta barnen på helgerna (oklart hur ofta) men att det kan ta tid att få plats. När pappan tog upp saken under mötet blev Socialsekreteraren märkligt tyst och undvek ämnet. Oklart varför.

Pappans förslag att barnen i stället är med honom en helg eller två i månaden mottogs väl. Alla var på det klara med att barnen både vill och behöver ha kontakt med sin pappa. Terapeuterna måste ha fått ett gott intryck av pappan. Annars skulle de nog inte tycka som de gjorde.

Nu är det ju så att det är Hon som har sista ordet i den här saken, och hon kan mycket väl säga nej. I Hennes och Fina Advokatbyråns värld så är ju pappan en flåbuse som barnen är rädda för, och då kanske det inte passar sig att barnen är med honom.

Psykologisk hjälp
Terapeuterna, som ju har arbetet med Henne en tid, erbjöd pappan psykologisk hjälp. Mamman har ju det. Pappan tackade så mycket för erbjudandet, men behöver ingen hjälp just nu. I ett läge med delad vårdnad och alla barnen halva tiden kanske ett behov av stöd kan uppstå, men det tar vi då, svarade han.

Här kan jag tillägga att när Hon har diskuterat vårdnad och barntillsyn med pappan, så har hon tagit för givet att pappan behöver terapi som hon själv, och även att han behöver externt stöd i det fall han skulle ha alla barnen en tid. Det gör ju hon. Ett lite märkligt rättviseargument, kanske.

Men från Henne får vi vara beredda på rätt mycket, ska ni veta.