Inte helt oväntat...

För en knapp vecka sedan fick ett av barnen en ny cykel i födelsedagspresent av sin pappa. Han skruvade på lås, stödhjul och kunde sen konstatera att den fabriknya cykeln stod olåst på gården. När han ringde och bad Henne gå (eller åka två våningsplan med hissen) ner och låsa, slängde hon på luren. Cykeln fick vara som den var.

Inte oväntat
Nej, den snoddes inte. Tack för det. Men Scenario Två slog ju förstås. Sex dygn efter överlämnandet begär Hon i kväll in andranyckeln från barnens pappa. Den ordinarie "är borta" och cykeln därmed oanvändbar.

Det är borta,

är en term vi har lärt oss. I Hennes fall betyder det inte att något verkligen har försvunnit, bara att det inte står att finna i det 99 kvadratmeter stora hemmet på fyra rum och kök. En mobiltelefon, till exempel, är "borta" sen kanske en månad. Inlinesskydden till ett av barnen "var borta" för ett tag sen. De kom tillbaka, men är nu "borta" igen.

<UPDATE>Fel av mig. Nyckeln tappades verkligen på stan den här gången</UPDATE>

Det är till och med så givet att saker blir "borta", att barnen låter bli att ta hem saker de får när de är hos pappan, just för att de bara "kommer bort".

Kommentar överflödig. Nåväl:

Vad göra?
Vi skiftar till kombinationslås på samtliga jonnar varefter nycklarna blir "borta" och hoppas på att Hon inte är så borta att kombinationerna också blir "borta"...