Dramatik på gården

Barnens mamma har ju utfärdat förbud för dem att träffa pappan och leka med honom på gården, vilket han har gjort så gott som dagligen sedan slutet av April. Hon har angett olika skäl i princip varje gång. Han har överklagat en misshandelsdom till Hovrätten (faktiskt!), han har svikit överenskommelser, oklart vilka. Med mera et cetera.

Jag har skrivit om saken här, och även spekulerat i den egentliga orsaken till Hennes agerande: Hon har, med eller utan rådgivning, insett att det inte ser bra ut för Hennes sida i den instundande vårdnadsrättegången att pappan leker med barnen om dagarna. Deras upplägg är ju att han är en våldsverkare som barnen är rädda för. Den hypotesen bekräftade Hon häromdan.

Buller och bång
Pappan, som ju har sin hobbylokal i närheten av sitt förra hem, gick förbi gården för att se om ungarna var ute. Det var de inte. Men det äldsta barnet fick syn på honom genom fönstret och det stod inte på förrän alla barnen hade lämnat hemmet och var med pappan på gården som vanligt. Men det här blev ingen vanlig lekstund:

Två av barnen, de två som jag anser mår sämst av hela situationen, började bråka på ett sätt som pappan sällan skådat. Han fick gå emellan för att avstyra rena våldsamheter. Då sprang det ena barnet upp i lägenheten och kastade ut ett antal av sin antagonists leksaker på gården.

Hon rycker ut
Mamman kommer ner till pappan och de kvarvarande barnen. Med hög röst, som ingen kringboende med ett fönster på glänt kan ha missat, förmanar hon barnen att inte prata om hemmet eller låta sig filmas av pappan:

Allt ni säger kommer [pappan] att använda i rätten. Allt är förtal och kommer att användas mot mig.

Hon anser tydligen att allt som sägs om Henne och livet i lägenheten kan användas mot henne. Då har man riktigt dåligt samvete. Sen kom nästa replik:

Folk anser att du är löjlig som kommer här och leker med barnen.

Vaddå löjligt att leka med sina barn, undrade pappan och frågade om det var grannarna som hade uttalat sig, eller? -Nej, inte riktigt. -Nähä. Vilka då då?

Det tog lite lirkande, men sen framkom det att det var en ospecificerad vuxen som hade kommit med detta. Gissningsvis Hennes älskare och suparkamrat Hamstermannen.

Barnen i sällskapet var påtagligt generade av mammans utläggningar och påståenden. De var nog också medvetna om att hon hördes rätt bra.

Pappan brukar inte fråga så mycket eftersom han inte vill stressa barnen, men öron att lyssna med har han. Han fick berättat för sig att

Mamma behandlar oss som sopor

Det tror vi på. Likaså den lätt motsäglsefulla repliken att "nu är hon snäll och behandlar oss som sig själv". Det tror vi också på. Det är ju inte långt till rättegången...

Mina slutsatser:
Hela hennes agerande andas desperation. Vi ser en slags omvändelse under galgen när plötsligt behandlar barnen "som sig själv". Hon verkar också försöka vrida klockan tillbaka till ett gammalt läge där pappan inte fick träffa sina barn alls. Och det riktigt allvarliga:

Hon är helt klart rädd för att olika aspekter i barnens tillvaro ska komma i ljuset under eller före rättegången. Det där med yppandförbudet för barnen om tillvaron i hemmet är nog ändå det värsta.

Vad är det som pågår som barnen inte törs berätta om?