06 januari 2007

Trista nyheter

Ännu en långpost, tyvärr. Men vi skildrar ju ett pågående skeende. Då kan det bli så.

Trist nyhet
Lite mer än en timme före verkställighet ringer kontaktpersonen och ställer in dagens schemalagda träff p.g.a sjukdom. Fem kvart, för att vara exakt. Pappan stod och gjorde frukost åt barnen (de får sällan morgonmål hemma hos Henne) inför mötet när hon ringde. Inga reserver fanns det heller så här på lördan med kort varsel. K-personen kunde ha hört av sig till Soc och varskott om att hon var på väg att bli sjuk, tycker vi nog.

Man kan lugnt säga att luften gick ur först pappan, och sen oss när vi fick veta det. Vi hade planerat en utflykt som ungarna hade gillat till max, ett evenemang i grannnskapet som inte återkommer förrän nästa år. Trist är bara förnamnet.

Pappan ringde Henne och erbjöd sig att ta barnen dit ändå. Det är ju ett evenemang som pågår bara den här helgen. Mamman var på ett uruselt humör, men sade att han kunde ta ut barnen om Hon fick tillbaka hårddiskarna! Sen fortsatte hon med att prata om polisanmälningar, brottmål och civilrätt.

Det här med hårddiskarna är en gammal surdeg som vägrar att låta sig glömmas bort, även om Hon inte tjafsar så mycket om dem längre. Läs här. Hade Hon kunnat klämma åt mig för saken så hade det skett för länge sen, var så säkra.

Pappan har ju inte kontroll över diskarna, det har jag, så det blev inget. Men en träff med barnen har tydligen ett pris. Undrar hur mycket Hon skulle ta om jag ringde och erbjöd henne cash. Eller vinboxar?

Tänkt dialog:
-Två vita och en röd, är det OK?
-Två av varje!
-Två av varje. It's a deal. När kan vi hämta barnen?
-Snarast. Och inte utan att ta med vinet!

Nytt missförhållande
De senaste 3-4 träffarna har det varje gång framkommit nya missförhållanden när det gäller Hennes skötsel av hemmet och barnens välbefinnande. Vi har anmält Henne till Soc tre gånger nu, och inte för några bagateller ska ni veta. Nåväl:

Trots att det inte blev någon träff så har ännu ett missförhållande framkommit, och det är allvarligt:

Spelberoende
Det äldsta barnet, kallat ÄB framöver, är mycket för datorspel. ÄB är det av barnen som är mest solidarisk med Hennes hatiska inställning till pappan. ÄB har vägrat att träffa pappan under en period, men när det kom in en PS2-konsol i pappans hem i julas blev det annat ljud i skällan.

ÄB kom, spelade som en besatt och fick sägas till för att låta något av de andra barnen få sin tur med spelet. Då satt ÄB och hela tiden kritiserade och talade om vad som skulle göras. Hur kul är det? ÄB fick snart tillbaka handkontrollen och kunde fortsätta.

Vid ett tillfälle såg pappan faktiskt tårar på ÄB-s kinder när det var en annan som spelade. Jag frågade ett av de andra barnen om ÄB alltid spelade så intensivt. -Ja, kom svaret

Dataspel och Simpsons är allt ÄB bryr sig om
Alarmerande. Spelberoendet bekräftades i gårkväll, kvällen före den inställda träffen. Ganska sent, kvart i tio, ringer ÄB upp sin pappa och säger att h*n vill komma till pappans lägenhet och spela spelen. Pappan svarar att de nog ska på det här evenemanget, så det blir nog inte så.

Barnet faller i gråt. Pappan hör Henne coacha samtalet i bakgrunden.

Det visar sig att Hennes PC är trasig, utslagen av virus. (Hennes mix av arrogans och okunnighet när det gäller datorer är sanslös) ÄB har ingen möjlighet att spela just nu. Läget är kritiskt för ÄB.

ÄB gråter och förklarar att h*n måste få spela innan skolan börjar på måndag. Annars är livet inte värt att leva. Den exakta formuleringen kan den chockade pappan inte minnas, men det gick ungefär så.

Nytt brev till Soc?
Hade ÄB ringt oss och inte pappan, så hade det redan legat på lådan. Men nu var det pappan som fick den förfärande insikten. Han kommer att kontakta Soc om saken i veckan. Att ÄB inte mår bra har vi noterat tidigare och påpekat för Soc. Soc verkar inte bry sig.

Och det geni som gjorde vårdnadsutredningen skrev så här om ÄB-s spelande:
ÄB tycker om att spela dataspel
Det var allt. Som om det vore en intressant och givande hobby.

Jackorna
Vi köpte ju ordentliga vinterjackor till barnen och gav dem förra gången vi sågs. Eftersom de jackor barnen hade var tillfyllest för nollgradigt men inte mer, så finns det faktiskt en reell möjlighet att Hon har avyttrat dem och använt pengarna till sin hobby.

Alkoholen.

Vi blir varse om barnen har jackorna kvar nästa gång vi träffar dem.
-Sälja kläder, säger ni. -Nu ljugs det väl.
-Icke, svarar vi. -Sånt har hänt. (Läs om tvillingvagnen. Jag säger inget mer)

Slutsats
Ny (icke-)träff, nytt missförhållande uppdagat, alltså. Till och med en inställd träff uppdagar ett nytt missförhållande numera. Det är skrämmande.

Så länge barnen företer en hyfsad fasad utåt och sköter sig någorlunda i skolan så gör Soc ingenting, vad vi vet. Är det så det går till, förresten? Soc sitter med armarna i kors och ser en fasad vittra, men gör inget förrän raset inträffar. Då kan det vara för sent och skadan skedd, men det verkar inte vara så viktigt för dem.

Vad får vi veta om barnens välbefinnande nästa gång?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Har nu följt den här dokussåpan (hittar för tillfället inget bättre ord) och ständigt framkommer saker så man baxnar!

Ja men visst! Ge henne hårddiskarna och pappan är inte längre farlig! Då behövs ingen övervakning och besöksförbud, brottmål och civilrättsliga rättsprocesser ter sig synnerligen obehövliga...

Jag förtydligar mig med att ovan skrivna är sarkasmdränkt så det förslår.

Det är klart, är "Hennes" dator dränkt med virus kan det ju kännas angeläget med ett par "friska" hårddiskar.

Förvisso en parentes i sammanhanget. Det primära är dock att att det i denna historias centrum står tre barn som far illa.
Det finns en pappa som i ett obalanserat ögonblick gjort några dumma och ogenomtänkta saker. Och en moder som i över ett års tid gjort dumma och ogenomtänkta saker.
Pappan har fått livstidsstraff. Modern har av soc. utsetts till den enda tänkbara och lämpliga vårdnadshavaren.

This really sucks Plastfarfar!
MVH,
Tycko Tryck

Plastfarfar sa...

Skulle Hon få diskarna så kommer inget att ändras i hennes agerande, tro mig. (Det ligger gammalt arbetsmaterial på dem) Och Windowslicensen är min, och den bjuder jag inte på.

Den juridiska vägen är stängd för Henne. Annars hade jag haft diverse stämningar på halsen för länge sen.

Det här med att pappan har fått livstid är tyvärr en bra sammanfattning av läget.

Anonym sa...

Hej Plastfarfar!
Vi är helt överens verkar det som, att ge henne diskarna ändrar inget, därför lade jag in att det var frågan som sarkasm.

Den situation ni lever i är inte helt obekant för mig. Jag fråntogs vårdnaden på synnerligen vaga grunder men även jag utpekades som misshandlare och person med besöksförbud, något jag aldrig haft och tom. har skriftligt intyg på.
Tyvärr måste det bli sämre för att kunna bli bättre. Själv höll jag på i 6 år med drygt tjugo rättsprocesser. Största energin gick åt att försvara och rentvå mig från alla bekyllningar. Mitt X blev dock styv i korken efter att hon fick EV och för snart ett år sedan erhöll jag den enskilda vårdnaden efter en rättprocess som gick igenom hela registret, tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.

Vad jag tycker mig ana i ert fall är ett X som håller på att styvna i pallet, hon också. Den dagen domstolen avgett dom och socialförvaltningen drar sig tillbaka kommer hon inte att klara av att hantera situationen längre och de verkliga förhållandena framkommer. Och då, om inte förr, är hon rökt.
Så bit ihop, än är slaget inte förlorat!
Mvh,
Tycko Tryck

Plastfarfar sa...

Vi har fått reaktioner på Hennes nya liv som tyder på att en del inte tror att det vi skriver är sant. Tyvärr så är alla fakta vi beskriver just fakta, även om de kan synas otroliga emellanåt.

Vi har läst om dig och dina vedermödor på Pappaliv.se och är djupt imponerade av din styrka och uthållighet.

Vi håller med din förmodan om att pappans ex håller på att styvna i pallet, som du uttrycker det. Men hon har varit ganska kaxig rätt så länge nu och vi vet ju inte mycket mer om hennes situation än att ekonomin bara måste vara prekär. (Sälja barnens leksaker och kläder!)

Av vårdnadsutredningen framgår något som jag inte har skrivit om därför att det hade verkat småttigt i mina ögon: Hon räknar med att få en "hemmahosare" av Soc för att få ordning i hemmet. Hemmahosare är en slags kommaigång-stöd och förkommer när någon behöver hjälp med att komma igång med det nya livet efter t.ex en ensamstående ung kvinnas förlossning. Hon vill ha ett hembiträde av Soc, anser vi. Inte någon kommaigång-hjälp.

Vi tror, men vet inte, också att Soc känner med sig att allt inte är som det ska med den här kvinnan. Dock har Hon tung juridisk hjälp och även BUP man(kvinno-)grant på sin sida. Om någon av dessa har börjat fundera på Henne och hennes påståenden vet vi förstås inte, men mig skulle det ialla fall inte förvåna.

Förvånas skulle jag göra om de på något vis medgav saken.

Det värsta är ialla fall barnens väl och ve

Anonym sa...

Och åter igen något som låter bekant. Hemmahosare fanns det också en hemma hos mitt X. Denna hemmahosare var där för att hjälpa modern med gränssättningar i uppfostran av barnet. Tingsrätten ansåg den problematik som var upphov till stödinsats av soc. som en allvarlig fara för barnets utveckling och välmående, alltså en stor bidragande orsak till att man utdömde EV. Om jag tillåts spekulera så kan en sådan insats i ert fall vara endast av godo, primärt för att hjälpa barnens akuta behov, sekundärt också för att snabba på en permanent lösning för barnen där boende och umgänge klart är strukturerat.

Orsaken till den sarkasm och något fräna ordval jag gett uttryck för är att jag känner igen mig i så mångt och mycket i er situation att bitterheten väller upp inom mig. För man blir sannerligen bitter och frusterad med lismande soc-myndigheter och andra försvårande omständigheter som gör att allt tar tid och det blir svårt att bringa ordning på situationen.
Jag önskar jag kunde skriva något som gör att ni känner styrka och uthållighet men det kan jag inte. Förutom att hänvisa till Emil i Lönneberga som sade till Lukas när Alfred låg dödssjuk på släden: "Du förstår Lukas, ibland blir man så där stark för att man måste!"

Jag tror att ni innerst inne är både starka och uthålliga. I alla fall önskar jag det. Och betänk att den moraliska segern har ni redan vunnit, det återstår den juridiska.

Mvh
Tycko Tryck

Plastfarfar sa...

Tanken på Hemmahosare dök upp i Vårdnadsutredningen. Där var det Hon som tog upp ämnet à propos den dåliga ordningen hemma.

Hon och barnen har haft stödpersoner under året som gått. Vad skiljer en stödperson från en hemmahosare?

Ett familjeliv i anarki och fysisk misär måste väl ändå förr eller senare rendera någon form av åtgärd från Soc. Igelkotta-Sara har nämnt LUV i en kommentar till Vänd på Steken-posten, men där är jag dåligt påläst.

(Konstigt nog så låter utredaren inte Henne kommentera sina alkholvanor, det står bara en passus om att Hon "bör ta till sig hjälp för att kunna avhålla sig från ett sådant alkoholbeteende")

Annars är nog Emils visdom något att ta till sig:

Ibland blir man sådär stark för att man måste