En sakkunnig person har uttalat sig om

-Vårdnadsutredningen, förstås. Vederbörande har ett CV som gott och väl räcker för att kallas just 'sakkunnig' i ärenden som dessa. Vederbörande har läst vårdnadsutredningen och har lämnat synpunkter i en skrivelse.

I händelseförloppet finns faktum att Hon tog in på ett skyddat boende med barnen och blev kvar där i veckotal. Sista tiden på familjehem, men ändå. Barnen fick bara veta att pappan var polisanmäld för misshandel och att han enligt mamman skulle komma i fängelse. Att han inte fick bo kvar hemma, men inte vart han hade tagit vägen. Hon förvägrade pappan att träffa barnen på ett socialkontor. Ur skrivelsen:

Oaktat vad som har hänt i en familj är det ändå båda föräldrarna som är mest betydelsefulla för varje barn. Ingen familj borde tillåtas att drastiskt splittras mer än för en mycket kort tid och då i samband med hot

Något hot har alltså inte förekommit i den här historien, men ordet är ändå vanligt i Hennes språk. Hon kan 'känna sig hotad' så fort någon har en annan åsikt än henne. Nåväl:

Skrivelsen påpekar att barnen det här året har haft ett stort antal vuxna i olika roller som de på olika vis måste förhålla sig till. Personalen på det skyddade boendet, BUP, kontakt- och avlastningspersoner, följeslagare till skola och dagis med flera och frågar om detta är förenligt med ett gott omhändertagande av barn i kris.

All denna uppståndelse, det negativa fokuset på pappan som en våldsverkare, prat om fängelse, olika aktörer som kommer och går i hemmet, på fritiden, i umgänget med pappan. Aktörer som ska bevaka, iaktta och rapportera. Min övertygelse är att barnen, utöver familjens tragiska utveckling, har tillfogats betydande känslomässiga skador i efterloppet

Ord och inga visor från en sakkunnig. Mer ur skrivelsen i senare postningar. Det här känns lite tungt, ska ni veta.