Midsommaren 2008
...går inte heller i år till hävderna som en bra helg. Det går bara inte att mörka på. (Midsommaren 2007 var ingen hit, den heller). Barnens Farmor mår inte bra och pappan vägrar att ens prata om hur han känner det.
Han får inte träffa sina barn därför att mamman har tagit till en nödparagraf om att 'barnen svävar i allvarlig fara' om pappan fortsätter att träffa dem. Soc har accepterat hennes åtgärd och har haft fyra arbetsdagar på sig att undersöka sakförhållandena bakom Hennes påstående:
Ett (1) telefonsamtal på pappans display är utfallet hittills. Inget meddelande. Ingen återuppringning.
<Update >
Det framkom saker efter detta skrevs. Läs mer här.
</Update>
Det vidriga är att det handlar om pengar
Vi vet nu att mamman har fått besked från Försäkringskassan om pappans ansökan om umgängesbidrag, vilket leder till nedsatt underhållsstöd för de dygn per månad som pappan umgåtts med barnen. Och de är åtskilliga, ska ni veta.
Vi talar om en kvinna som inte anser sig ha råd till att medbringa barnen matpengar när de är med pappan.
Vi talar om en kvinna som av samma anledning vägrade att skriva under på hur mycket pappan hade barnen. Det var då han riktade sig direkt till Försäkringskassan, som har fattat ett delbeslut med Henne för kännedom. Då vet hon vad som kommer.
Vi talar om en kvinna som har (fått klart för sig?) insett att hennes bidrag skrivs ner ordentligt när Försäkringskassan betalar ut umgängesbidragen till pappan.
Vi talar om en kvinna som sätter sig själv före barnen, det är dokumenterat i vårdnadsutredningen.
Vi talar om en kvinna som ser barnen som en inkomstkälla som man tyvärr måste föda och till nöds klä anständigt.
Jag talar fritt ur hjärtat.
Han får inte träffa sina barn därför att mamman har tagit till en nödparagraf om att 'barnen svävar i allvarlig fara' om pappan fortsätter att träffa dem. Soc har accepterat hennes åtgärd och har haft fyra arbetsdagar på sig att undersöka sakförhållandena bakom Hennes påstående:
Ett (1) telefonsamtal på pappans display är utfallet hittills. Inget meddelande. Ingen återuppringning.
<Update >
Det framkom saker efter detta skrevs. Läs mer här.
</Update>
Det vidriga är att det handlar om pengar
Vi vet nu att mamman har fått besked från Försäkringskassan om pappans ansökan om umgängesbidrag, vilket leder till nedsatt underhållsstöd för de dygn per månad som pappan umgåtts med barnen. Och de är åtskilliga, ska ni veta.
Vi talar om en kvinna som inte anser sig ha råd till att medbringa barnen matpengar när de är med pappan.
Vi talar om en kvinna som av samma anledning vägrade att skriva under på hur mycket pappan hade barnen. Det var då han riktade sig direkt till Försäkringskassan, som har fattat ett delbeslut med Henne för kännedom. Då vet hon vad som kommer.
Vi talar om en kvinna som har (fått klart för sig?) insett att hennes bidrag skrivs ner ordentligt när Försäkringskassan betalar ut umgängesbidragen till pappan.
Vi talar om en kvinna som sätter sig själv före barnen, det är dokumenterat i vårdnadsutredningen.
Vi talar om en kvinna som ser barnen som en inkomstkälla som man tyvärr måste föda och till nöds klä anständigt.
Jag talar fritt ur hjärtat.
12 kommentarer:
Du berättar om en person som uppvisar stora brister. Det skrämmande är att hon får samhällets ohämmade stöd att fortsätta med missförhållandena.
Vad tungt för pappan och farmodern. Återigen all min sympati till dem och barnen (och till dig förstås).
Tack, Ulla. Mamman har andra handläggare nu än tidigare. Det känns som att hon får börja om med sitt race.
Och då tänker jag: vem är vuxen nog att sätta sina barns väl och ve först?
Kanske är det helt enkelt så att pappa, om han vill umgås med sina barn, få möjlighet att över tid visa att det fungerar - inte minst för att kunna visa det för soc - ska ge fan i att ansöka om neskrivning av underhållsstödet?
För övrigt anser jag det oförlåtligt att säga till barnet att det är hans/hennes fel att pappa får sitta i fängelse.
Så gör man inte. Spelar ingen roll om de uppför sej som smådjävlar, vissa saker gör man inte som förälder. Att hon är en urusel förälder är ingen ursäkt.
Barn behöver sin pappa. Det vet jag, eftersom åtminstone ett av mina mår piss just för att pappa inte funnits där. Det var inte mitt val, inget jag kunde göra nåt åt, men ändå... Det är värt ALLT för dom. Är det pengar som avgör blir det bara för vidrigt.
Mummel: Det ligger en del i det du skriver om underhållsstödet, men det är en dyr lösning ska du veta.
Mamman vägrar just nu att kommunicera med pappan, så det går inte att få hennes reaktion på en sådan propå.
Sen kan man ju resonera i termer att pappan därmed skulle köpa sitt umgänge med barnen, och vi som känner Henne vet att hon inte skulle dra sig för att höja priset...
Självklart var det fel av pappan att säga det han gjorde. Han vet det och behöver inte salt i såren.
Lika självklart behöver barn sina pappor. Det vore kul om papporna då fick träffa sina barn.
Plastfarfar...
Situationen tycks ohållbar.
Mummel har helt rätt. Jag menar också, precis som jag tidigare skrivit. Vässa inte upp stämningen runt en galen morsa med diverse andra aktiviteter. Det gynnar inte barnen och deras självklara rätt att ha en nära kontakt med pappan.
Mamman är inte av den kalibern att hon tycks förstå sina skyldigheter som förälder. Det sätter alla i en svår sitts. Inte minst barnen.
Var inte lika bindgalna ni andra vuxna. Ge barnen tryggheten att ni står för "normalnormen" för hur man beter sig eller uppträder mot varandra.
Pappan är faktiskt vuxen, om han får "salt i såren" så är det faktiskt bara rätt åt honom... Någon måtta får det allt vara på pappans martyrskap.
Vad det gäller alla pengar som ni tycks tro att mamman resp pappan "tjänar eller förlorar" på underhållsstödet. Så pratar vi som högst knappa 30 kr/barn/dag. En umgängesförälder kan aldrig få mer tillbaka än vad de betalar själva i underhåll. Så de 20 dagarna som pappan skulle ha åter för föregående månad är alltså in alles 600 sek. Under förutsättning att pappan betalar fullt understöd för sina barn.
Sen vill jag bara för sakens skull försvara mamman och hennes ekonomi. Det är inga jättesummor man får i underhållsstöd, barnbidrag,bostadsbidrag mm. Dagis/fritids kostar varje månad. Likaså försäkringar för barnen.. Glasögon, aktiviteter, busskort, kläder, skor mm slukar en hel del. Att mamman desutom skulle kunna leva gott på bidragen faller väl på sin egen orimlighet.
Malla
Ps.. Eftersom du avsutade föregående diskussion, oss emellan, så vill jag bara klargöra dina och "Tyck o Trycks" lite raljerande ton om mig som ett bittert ex... Snälla du.. Jag är lyckligt skild sedan flera år. Och ja... Jag tycker att både jag och mitt ex ska ha bra liv, var för sig men tillsammans med våra barn. Som vi båda fortfarande är föräldrar till. Och ja.. Jag tycker det är självklart att man tillsammans försörjer sina barn. Är det att vara bitter.. Okej... Förklara gärna den tolkningen...
DS
Malla: Din replik om pappan, Pappan är faktiskt vuxen, om han får "salt i såren" så är det faktiskt bara rätt åt honom...
Någon måtta får det allt vara på pappans martyrskap ställer ut dig och dina åsikter om män rätt bra. För att inte tala om bloggen din och dina kommentarkompisar där.
Om du nu tycker att pappan är så värdo och att det är så himlans synd om mamman som vänder på varenda korvöre för att kunna fortsätta med sin misslyckade karriär och att hinka sig redlös på krogen, så ska du veta att mamman oavsett allt annat låter pappan betala barnens telefoni, bussresor, cyklar, sommaraktiviteter, glasögon (Yes. Inte ens det skäms hon för!) med mera.
Jag påstår inte att hon lever gott på bidragen, men väl att hon använder de pengarna till annat än de är avsedda för.
Lugna ner dig plastfarfar...
Jag är ingen karlhatare! Placera inte mig i ett fack där jag inte hör hemma!
Jag är själv skilsmässobarn som bara har bott hos min pappa. Vi har en djup, viktig och nära relation.
Jag har en vuxen son som är djupt och innerligt älskad. Därmed inte sagt att han kan bete sig/säga vad som helst. Jag älskar honom, men inte allt han gör eller allt han säger.
Och jag har många fantastiska män, runt omkring mig, som står mig mycket nära.
Och jag önskar inget hellre än att mitt ex får lugn och ro i det faktum att vi är skilda från varandra men inte från vårt föräldrarskap. Så att vi båda kan ägna oss åt att vara föräldrar istf fienden. Det skulle våra barn må allra bäst i. Barnen är ändå det allra viktigaste vi har. För att kunna ge mina barn det lugnet:
Så betalar jag allting för barnen.
Jag uppmuntrar dem i deras relation till sin pappa.
Jag lägger mig aldrig i hur regler eller ordningen är hos pappa.
Jag har lärt dem att pappas och min relation är frostig pga av konflikt mellan mig och pappan. Den har ingenting med barnen att göra.
Och de får stöd hos mig när de är arga på sin pappa. Däremot är jag benhård med att de får de lära sig att ta med honom.
Och de får aldrig höra mig säga ett ont ord om pappan. Och de får heller inte uttrycka sig elakt eller vårdsslöst om sin pappa i min närvaro.
Och de får alltid ta med sina egna saker till sin pappa. Stövlar/leksaker/datorer mm.. Sakerna är barnens oavsett var de befinner sig!
Respekt för varandra och barnen är min ledstjärna.
Att sen barnen får höra mycket skit hos pappan om mig är ju ett val han gör. Och jag har aldrig märkt att det skulle vara något som påverkar barnens och min relation. Tvärt om i så´na fall. Jag och alla mina 3 barn har en djup, kärleksfull och okomplicerad relation. Mitt i allt detta minst, sagt komplicerade. Jag tycker jag har lyckats ganska bra. Och jag är inte ens arg på mitt ex. Han kan verkligen inte bättre! Han vet kanske inte hur man gör? Så vad är det att slösa energi på?
Du har nog missförtått det mesta av mig. Jag tar inte mamman i försvar.
Jag tar barnen och deras självklara rätt till båda sina föräldrar i försvar. Barnen har skilda föräldrar! De har rätt att älska båda sina föräldrar oförbehållslöst. De har rätt att känna sig trygga hos båda sina föräldrar och de har rätt att känna att de är viktiga och värdefulla oavsett vilken förälder de bor hos.
Det som jag reagerar på till mammans försvar är ju ditt onyanserade tugg om bidrag hit och bidrag dit. 4 barn kostar! Det är obegripligt, för mig att bidragen (jag vet ungefär hur mycket det rör sig om) skulle kunna rendera i något vidlyftigt krogliv.
Hit in tills så har iaf mina 3 barn aldrig varit någon vinstaffär, rent ekonomiskt för mig. Och att deras pappa får tillbaka 6,84/barn/dag i umgängesstöd när han har dem har verkligen inte gjort varken till eller från, för mig. Självklart skall han/umgängesföräldern ha reducering på underhållsstödet när det har sina barn. Men det är verkligen inga jättesummor att bråka om, från något håll! Och jag håller med "mummlan"... Är det verkligen något att gräva i när såret redan är så infekterat?
Och vad det gäller att säga dumma saker till barnen.. Vem av oss alla skilsmässoföräldrar har inte gjort det? Självklart har det hänt även mig. Visst! Men det är lika självklart att ta ansvar och lärdom som vuxen i det. Därav min iskalla inställning till "er pappa"... Lika lite som jag tyckte synd om mig själv när jag "balla ur" inför barnen.. Lika lite tycker jag synd om pappan i detta fall. Sorry! Och dina kommentarer om att "barnet borde veta, barnets skuld," mm får mig att rysa... Det är inte okej... Barn är barn och just era barnbarn står som ett slagträ mellan vuxna som inte hanterar situationen. Det gäller dig/farmor också.
Jag säger som jag alltid gjort! I fighter runt barn och föräldrarskap.. Så finns det bara förlorare... Inte en förälder med minsta självinsikt kan gå ifrån en tingsrättsdom/hovrättsdom och känna sig som vinnare.. Oavsett utslaget! Det är bara sorgligt, skitigt och en förlust för alla.
Malla
Det har flera gånger påpekats på den här bloggen att vare sig pappan, Barnens Farmor eller jag snackar ner mamman i barnens närvaro, Malla. Vi är till och med mycket noga med det, törs jag säga.
Det här med att barnen är slagträn förstår jag inte. Mamman spelar på pappans kärlek och vilja att träffa dem, men vi andra gör faktiskt ingenting åt det hållet.
Där har du fel.
Plastfarfar... Jag tror du slår huvudet på den berömda spiken..
Du kan inte se eget ansvar. Egen förskyllan i händelsernas utveckling.
Och så länge ni ser er som offer för en galen morsa. Så kommer kriget att trappas upp.
Naturligtvis handlar det inte om att "snacka ner" mamman. Inför barnen. Era handlingar mot mamman är väl svar nog på vad ni anser om henne? Eller det faktum att barnen inte får ta med saker från er till mamman. Eller att bli beskyllda av er/pappan. Konflikten är alltid underliggande. Det känner barnen av! Vad tror du?
Som sagt ni är lika goda kålsupare ni allihopa! Så även mamman. Hon är inte klok! Inse det! Men låt bli att trigga upp henne mer. Barnen far illa av det.
Sluta att förstöra medvetet för henne. Sluta att ge henne anledning att använda barnen som vapen mot er. Lägg ner stridsvapnen och behandla henne i enlighet med hur ni skulle vilja att hon behandlade er. Hur dum i huvudet hon än är... Gå inte in i diskussioner, försök inte skapa mer konflikt och se till att vårda er relation med barnen. Det är den som är viktig!
Men som sagt... Jag tror dessvärre inte att vare sig du,pappan eller farmor är kapabla till att se er egna handlingsfrihet i det som händer.... Och det kommer ge barnen ännu mer problem. Tråkigt nog! Barnen är de ständiga förlorarna i processer som dessa. Så är det bara!
Men du... Ett litet tips... Det finns, i en del kommuner något som heter "Barn i skilda världar". Det är grupper med barn med skilda föräldrar, som träffas vid 10 tillfällen. Jag har ett barn som gått på det och tyckte det var bra. Och jag har flera kompisars barn som gjort detsamma. Det har varit toppen. Barnen har fått "hitta sig själva och sina känslor" med hjälp av vettiga utbildade vuxna. Alltså inget fokuserande på föräldrarna utan på barnen. Kan det vara något?
Malla
Saker och kläder som barnen fått med sig hem till mamman tenderar att bli kvar där, något som många skilda föräldrar säkert känner igen. Därför den policyn.
Vi vill inte bidra till Hennes försörjning av kläder och leksaker till barnen, hoppas jag att du kan förstå.
Pappan har hela den här tiden verkligen försökt att vara resonlig, men bemötts av myndigheter och mamman som vi kan läsa om i bloggen.
Ditt resonemang om att vi på något sätt skulle ha provocerat henne till det beteende man kan läsa om, köper jag bara inte.
Det här med samtalsgrupp låter intressant, men hur kommunicerar man detta till en vårdnadshavare som vägrar att kommunicera med pappan ;-)
Plastfarfar..
Som sagt.. Att ni ställer er utanför och inte ser egen förskylan är nog en stor del av problemet.
De flesta känner nog igen att saker blir kvar hos den andra föräldern. Dessbättre går det ju bra att lära sina barn att själva ta ansvar för saker de vill ta med till den ena eller den andra. Och att barnen inte skulle få ta sina saker till den andra föräldern är ju huvudlöst. Är det inte barnens saker?
Och skulle mina föräldrar ens tänka tanken att inte barnbarnen skulle få ta med deras gåvor till barnen, till sin pappa så skulle de få en skrapa av mig. Allt som kan förvärra vår föräldrarrelation är absolut förbjudet!
Herre Gud.. Vilken bisarr tanke... Mina föräldrar har absolut ingenting med min skilsmässa att göra. Och om barnen har det roligt med sina saker hos pappa eller mig är väl helt egalt!?
Kläder är ju också viktigt att de har hos både och.. Om det är en grön tröja ena gången... Och en gul nästa gång!??! Jaha!??! För barnen kommer väl inte nakna till någondera föräldern?
Mitt råd till dig angående vårdnadshavarens (Här vill jag påpeka för dig att jag och mina barns far är gemensamma vårdnadshavare pga av mig. Jag vill att han ska känna sig delaktig i våra barn. Mot min advokats och socialtjänstens rådande pga fysiskt, psykiskt och ekonomiskt våld från pappans sida mot mig). Eventuella nekande att låta barnen gå på "barn i skilda världar" är som följer.
1, Ta reda på om det finns tillgång till "BISV" hos er kommun/STD.
2, Pappan ska ringa upp ansvarig för gruppen och ta reda på information. Är det intressant så, skulle jag i hans ställe, bara skicka info samt en kort, enkel beskrivning på mail till mamman och fråga henne om vad hon tycker.
Och om det finns en chans att de gemensamt tar beslut om detta i
3, Får jag inget svar skulle jag kontakta socialsekreteraren (kanske den som verkade bra och redig) och förklara mitt dilemma. Och be dem om hjälp.
4, Skulle jag trots detta inte få något vettigt svar så skulle jag satsa på nästa termin ist.
5, Kanske kan även skolan vara behjälplig, ett av barnen har ju haft problem där och skolhälsovården och elevvården kanske kan vara "neutrala" hjälpare till att stödja en bra sak?
6, Glöm inte att lämna in domen mot pappan till skolan. Dvs den del som talar om att pappan får ta del av barnens skolgång. De ska hantera det med varsamhet och informera pappan om allt.
Hoppas att föräldrarna kan komma till någon samförståndslösning i alla hänseenden.. De glömmer kanske... Men det de ger barnen nu.. Är det bagage barnen ska bära som vuxna..
Malla
Jag skulle kunna bemöta ditt inlägg i detalj, men det skulle bli för tjafsigt. Tack för dina råd iaf.
Tråden låst.
Skicka en kommentar