Arbetet fortskrider

Jag har ju bestämt mig för att radera ett par hårddiskar som Hon anser vara sina. Orsaken är att jag helt enkelt har ruttnat på Hennes behandling av barnens pappa och att jag anser att den räkmacka som hon glider runt på för våra skattepengar helt enkelt stinker. Min lilla hämnd är denna:

Domen
När barnens pappa, på Hennes fövirrade och motsägelsefulla vittnesmål (var barnen coachade?), dömdes till tre månaders fängelse och runt femtiotusen i skadestånd för åtskilligt mindre än det våld som Hon veckoligen utsätter sina barn för, så beslöt jag mig för att kvittera artigheten.

Datorerna
Jag hade givit familjen tre datorer, utrangerade från jobbet, att använda. Jag var också noga med att de fortfarande var mina, främst för att datormognaden och säkerhetstänkandet där var kusligt lågt. De tryckte bara bort det de inte begrep, eller orkade läsa. Då lever man farligt på nätet.

Inte helt oväntat, tog Hon den vassaste till sin. När sedan familjen splittrades, gjorde jag anspråk på maskinerna och pappan överlämnade dem till mig en iskall, inte bara temperaturmässigt, morgon strax för julen 2005.

Mamman gick i taket. Hon hade nämligen 'hela sitt arbetsliv' på en av burkarna. Tough Luck, som det heter. Maskinen stod då hos mig.

Domstol
Hon polisanmälde både mig och barnens pappa 2005 för stöld av Hennes dator. Dock kunde hon inte belägga att datorn i fråga var Hennes, eller ens visa att hon ägde en Windows(ME-)licens. Detta fick den åklagare som talade med mig att lägga ner fallet.

Bankfack
Jag skruvade loss ett par 10GB-diskar ur två Pentium III maskiner från Dell respektive Fuijitsu-Siemens och lade dem i mitt bankfack. Skriftligen och muntligen gjorde jag klart för Henne att jag åtföljer det som gäller, bara någon talar om det för mig. Jag har ingen lust att betala jurister för utredningar som Hon skulle ha nytta av.

Hon hotade med rättegång. Hon hotade med grupptalan (folk hade minsann via mail lagrat original som bara fanns där på disken. Det ni) Hon hotade med rättegång igen. Och igen. Inget har ännu skett på den fronten.

Domen
Jag fick nog. Läs bakåt ett par vändor, så förstår ni att jag lade på en värstingraderare på diskarna i fråga. Jag tror inte att det är ens teoretiskt möjligt att (till astronomiska kostnader) återskapa data från de bägge diskarna.

Vad händer nu?
Inte mycket, mer än att förfärliga utfästelser och oväder kommer att komma från Henne. Materialet är borta för evigt, och Hon borde veta det vid det här laget. Inte för att hon har ringt och tjatat om saken, utan mer för att Hon borde vid det här laget känna mig tillräckligt väl för att veta att jag både menar och gör det jag säger. Då kanske det sitter en bit in att få saken bekräftad.

Tomma ord är mer Hennes grej, om man säger

Läget just nu
Den ena disken, IDE 0,0,0 är raderad och överskriven
Den andra, 0,0,1 är äldre och långsammare och behöver mer tid, 26% kvar. CPU bara 119% i skrivande stund.