Jag blir FÖRBANNAD
Under våren har det framkommit att pappan kan begära umgängesbidrag för de dagar som han har haft barnen. Varannan helg enligt tingsrätten, åtskilligt fler i praktiken. Dessa dagar har han haft utgifter för mat (och faktiskt!) kläder för barnen, medan mamman har sluppit att föda eller klä barnen.
Pappan lade in om umgängesbidrag för en tid sedan, och Försäkringskassans självklara respons var att mamman (vårdandshavaren) skulle skriva under på att pappan hade barnen de dagar han uppgav.
Vi får se
Hennes första reaktion när papperen kom. Ett inte helt ovanligt sätt att tala maktspråk. Hon skulle "titta på saken".
Nu har Hon svarat pappan
Jag har inte råd. Det är sant!
Jag har inte rådFattar hon inte att det är lika med försäkringsbedrägeri att uppbära bidrag för perioder som pappan har (utgifter för) barnen? Hon 'har inte råd' med den nedskrivning av bidragen för Hennes del som det skulle innebära att hon medgav att pappan har barnen.
Jag är inte klokt arg
Hur korkad och ego får man bli utan att straffas för det? Är det så viktigt att kröka sig redlös på krogen att man låter sitt ex indirekt finansiera fyllorna och taxi hem? Är skitfula (tro mig!) kläder och pinsamt snedträffade glasögonbågar så viktiga att man låter sitt ex indirekt finansiera dem? (Hon ser rent förfärlig ut, ska ni veta)
Jag är inte särskilt insatt i det hon håller på med, men det är lätt att konstatera att Hon inte längre kan kallas framgångsrik i det. Folk och företag står inte i kö för Henne, om man säger. Pengar rullar liksom inte in. Att då finansiera sin misslyckade verksamhet med bidrag som är till för barnen och deras väl, är helt enkelt förkastligt.
Det självklara motdraget
Blir inte. Går pappan ner till det minimum av umgänge som tingsrätten angav, så går det ju ut över barnen. Sånt är helt enkelt uteslutet.
Nu känns det lite bättre:
He he
6 kommentarer:
Men visst tänker FK sköta ärendet, eller ? För annars lär det nog inte bli några pengar tillbaka från henne. Jag blir också uppretad!
Vi får se, Stina. Det här blommade ut i dag. Inlägget är från hjärtat som du kanske ser.
Fortsätter hon att vägra, vete f*n om jag inte kopplar in jurist på det hela.
Det går att skicka in det ändå, så länge ni skickar med ett brev där någon (ni) intygar att han haft barnen dem dagarna.
Då gör vi det. Tack, Tröttis!
jag skrev på exets papper om att sonen varit där det dagar han haft honom. Jag hade ju varit där med både far och son och kunde skriva under på det. Det gjorde jag på samma blankett som fadern fyllde i vilka dagar han haft pojken.
Jag tror nog inte att mamman kommer att säga 'jag har inte råd' när andra än pappan ber henne att skriva på, NN.
Blånekar hon, vilket är hennes reflex, så finns vi där att intyga, liksom skol- och dagispersonal som har träffat pappan vid lämningar och hämtningar.
Men det hela kostar tid, vilket förstås även i detta fall är pengar. Pappan har ganska stora utlägg vid det här laget.
Skicka en kommentar