Träffen igår

I går var det dags för en femtimmars för pappan och barnen igen. Det var ett tag sen sist, den förra träffen ställdes ju in p.g.a sjukdom. Det blev en bra träff, positiv och harmonisk i många avseenden. Men som vanligt är det lite smolk i bilden.

Spelberoende
Uttrycket är ett av syskonens. Det äldsta barnet satt som limmad framför pappans PS2 och fick faktiskt tillföras vätska efter ett par timmar. Varje försök att aktivera barnet på något annat misslyckades skändligen. När syskonen spelade satt barnet som förhäxad och slet till sig kontrollern när det inte gick bra nog. Barnet fick till slut sätta sig en meter bakom för att inte förstöra för de andra. Gråtfärdigt, bokstavligen.

Det här kan bara inte vara sunt. Barnet i fråga är likadant hemma hos Henne, har vi fått veta. Det som Vårdnadsutredaren kallade "gillar att spela dataspel" upptar barnets hela fritid med avbrott för mat och Simpsons.

Tandläkaren
Ett av barnen behöver tandläkarhjälp. En tand slogs av i somras och ingenting har gjorts ännu. Det varken smärtar eller ilar, men barnet vill verkligen få hjälp. Jag frågade om de inte skulle till tandläkaren snart och fick svaret att de var på väg en gång i höstas, men fick förhinder.
-Jamen då är det ju bara att beställa en ny tid, sade jag.
[Tystnad]

Det har gått mer än åtta månader utan att Hon har ordnat en tandläkartid åt sitt barn.

PAS
Det skulle bli alldeles för krångligt att dra detaljerna, men det är mycket tydligt att Hon ägnar sig åt ett beteende som en av familjens kontaktpersoner i vårdnadsutredningen har påtalat som "olämpligt". Det olämpliga består i att "prata om föräldrarnas konflikt inför barnen". Det gör Hon med besked, ska ni veta. Det är iallafall inte mycket i barnens beteende som tyder på att Hon lyckas med sin anti pappa-propaganda, förutom att det äldsta barnet utåt ställer upp på Henne till 100 procent. Jo, en sak:

Ungarna tiger som muren om livet med Henne. Förut har vi alltid hört ett och annat, som ibland skrämt oss. Det här med att de inte får frukost, till exempel. Eller att barnen är barnvakt åt varandra när Hon är ute om kvällarna. Nu är det mol tyst om tillvaron därhemma. Eftersom de hade mutats med pengar att inte prata om barnvakteriet (men försade sig) så tror jag att Hon köper deras tystnad. Förhoppningsvis, iallafall. Att skrämma dem till tystnad vore värre.

Lite i glädjebägaren också:
Jackorna var kvar. De hade inte sålts, som jag befarade. Skönt. Extra skönt, faktiskt, eftersom de i övrigt inte var klädda för årstiden. Och precis just den här dagen hade ett av barnens första mjölktand valt att börja glappa. Ungen var lycklig över att kunna dela den upplevelsen med sin pappa.

Och de ville sova över hos pappan. Idén slog rot och de blev ihärdiga på den punkten. Pappan blev tvungen att ringa Henne och fråga. Tvärt nej i inte så lite otrevliga formuleringar.

Och den träff som inhiberades förra gången blir kompenserad. Nästa lördag blir det, och då får pappan träffa sina barn tre veckor på raken. Inte illa.