31 augusti 2007

Sista träffen och Yppandeförbudsreflexen

Nu har den sista träffen enligt den gamla ordningen ägt rum, fem timmar med kontaktperson. Redan på lördag börjar infasningen till det som står i förlikningsdomen: Alla barnen varannan helg.

Infasningen består i ett par helger utan övernattning och sedan ett par med en övernattning. Sen, först, blir det fredag-söndag. Allt på udda veckonummer.

Kontaktpersonen
Den här k-personen har varit med från början, i juli förra året, med avbrott för tre andra som avsade sig allt samarbete med Henne. Vi vet inte varför, men vi vet ju att Hon kan vara svår, påstridig och rent aggressiv när hon inte får som hon vill. Den här k-personen kom tillbaka i handlingen i Januari.

Den här k-personen anser, liksom de andra, att det här med övervakade träffar var fullständigt onödigt. Pappan är inget hot mot barnen, vad än Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån har att anföra i saken.

Vi skiljdes som vänner, kan man säga. En liten present att trä på armlänken från oss vuxna och blommor från barnen.

Kanske k-personen begick en överträdelse här, men nu vet vi att barnens mamma var onykter, för att inte säga full, vid de två senaste 'tillbakalämningarna' av barnen. Detta rapporterades förstås till Soc, som noterade saken. Hur, eller ens om, detta följdes upp, vet varken k-personen eller vi.

Barnen
Jag hade noterat en bättringstrend när det gäller hygienen den senaste tiden. Icke så denna gång. Alla hade skitigt hår, och det äldstas långa hår var till och med stripigt. Sjavigt klädd var h*n också. Lite märkligt med tanke på att det varit skolfotografering den dagen. Inför en sådan borde väl mamman ha snofsat upp sitt barn lite.

Yppandeförbudsreflexen
Jag har lärt mig hur det slår, barnens förbud att prata om saker hemmavid. Den här gången slog det till när jag noterade att ett kickboard var med och användes utan Inlinesskydd som barnen har varit så duktiga på. På min fråga om skydden kom en reaktion som om jag hade talat till någon annan, blicken stint i fjärran och total tystnad. Sen gick barnet iväg och ägnade sig åt annat. De är tydligen borta igen.

Värre var det när ämnet 'pengar' senare kom på tapeten. Ett av barnen är sparsamt och nitiskt med slantarna. Vi får ofta höra hur mycket h*n har just nu, och det rör sig om hundralappar ska ni veta. Den här gången slog Yppandeförbudsreflexen när jag sade något om just vederbörandes kassa.

Eftersom vi vet att mamman vid minst ett tillfälle har lagt beslag på pengar som något barn har fått, så fruktar jag det värsta:

Att Hon dricker upp barnens pengar

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill inte måla f-n på väggen eller på något sätt missunna barnen och pappan deras umgänge.
Jag är bara krasst realist.
Men jag tror att det kommer att skita sig ganska snart. Just detta yppandeförbud kommer modern antagligen att se som ett problem.
För vad som är oundvikligt är att barnen kommer att börja prata om hur det är hemma hos mamman och sedan är umgängessabotaget i full gång. För att umgänge över huvud taget, enligt mamman, skall vara möjligt kommer denna att sätta betingelser och motprestationer i sån grad att umgänge blir omöjligt.
Och det är då tingsrätten, verkställighet och vitesföreläggande kommer in i bilden.
Det är nämligen så det brukar gå till.

Plastfarfar sa...

Umgängessabotage av olika slag förväntar vi oss som brev på posten. Is i magen gäller.

Vad gäller yppandeförbudet har jag vid samtal med kunniga människor fått höra att barn i det läget (allt att förlora, kan man säga lite tillspetsat) ofta är "gränslöst lojala" och tiger stenhårt.