12 augusti 2007

Ett kusligt rollspel

Vi berättade om ett litet rollspel som två av barnen agerade på den senaste träffen. Det gav en obehaglig eftersmak, eftersom det handlade om mamman (då kallad "mormor") och hur barnen mer eller mindre knuffades till sängs om kvällarna under skrik, örondrag och nypningar i kinden. Igår kom något värre:

Pappan var på gården och lekte med barnen och han fick höra om de ständiga bråken i barnaskaran. Det blir tydligen värre och värre:

En sten stor som en tennisboll,
kastade plötsligt ett av barnen på ett annat barns fot när de (i en annan konstellation än förra gången) agerade ut ännu ett rollspel om bråken därhemma inför en förstummad pappa. Just den här gången blev det ingen skada skedd, men budskapet är där:

Barnens interna bråk omfattar numera tillhyggen. Skrämmande.

Rollspel?
Jo, vi vet att barnen är belagda med yppandeförbud om livet där hemma hos Henne. Och det håller till nästan 100 procent. Vi tror oss också veta att Hon hotar barnen med tvångsomhändertagande om de berättar. (Detta är iofs fel. Första steget blir ett utredningshem, har man klargjort för mig) Vad de har att berätta vet vi inte i detalj, men att Hon regelbundet slår sina barn vågar jag påstå.

Då agerar barnen i stället det de inte får prata om. Det har ju mamman inte förbjudit dem.

Bråk, var det
Vi har berättat om den kontaktfamilj som skulle ge Henne avlastning en helg eller två i månaden. De var där en helg i början på sommaren, och det var inte alls misslyckat för barnen. Sen hände det inte så mycket mer på den fronten. Nu vet vi varför.

Ett av barnen berättade för pappan att k-familjen har avsagt sig vidare kontakt med den här skaran. Det var tydligen för bråkigt våldsamt, är den korrekta formuleringen. Och kontaktfamiljen har också ställt ett krav på 2.000:- för en förstörd dörr. Då förstår jag att de inte vill ha barnen igen. Mamman, pedagogisk som hon är, har givetvis formulerat saken så att det är det orsakande barnet som är skyldigt två tusen. Det är alltid vårdnadshavaren som betalar, och det vet Hon säkert.

Att plantera skuldkänslor hos sitt eget barn på det viset är uselt.

Helt enkelt vidrigt

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ju en mycket skrämmande bild du målar upp.
Hur länge skall detta få fortgå?
Dessa barn behöver OMGÅENDE omhändertas, bäst vore nog att flytta boendet till pappan och sen ge honom omfattande hjälp från BUP.
Kan dem ge "henne" hjälp att upprätthålla deta vidriga spel, då kan dem ge pappan hjälp att reparera de skador som barnen har lidit p.g.a. systemets PLATTHET.

Att barnen nu viser en sådan social missanpassning att dem t.o.m. slår sönder dörrar hos kontaktfamiljer....DÅ går det gått väldigt långt.
Bästa lösningen: LVUutredning av extern konsult, t.ex. Gösta Emtestam, och ifall han bedömmer barnen som varande i fara, då LVU-placera dem hos pappan.

Sen får hon ha hjälp och stöd för att bli lite mer normal och övervakat umgänge med barnen, men inte den första månad eller två.

Nu får det JÄVLAR vara nog, barnen lider ju

Plastfarfar sa...

Barnen lider och far illa. Soc vet nog hur det ligger till, men de gör inget. Det här med k-familjen, till exempel, är (ännu en) larmklocka som de bara måste vara medvetna om.

En extern konsult är en bra ide, eftersom vi på förekommen anledning betraktar Soc, BUP och Tingsrätten som motparter, inte som de oväldiga instanser de förmodas vara.

Ruskigt nog, så verkar Hennes väl gå före barnens också i deras ögon.