Jag mötte Henne

Det var en träff i kväll igen, bara en vecka efter den förra. Orsaken är förstås att semestrarna rubbar det schema som borde gälla: Fadern får träffa barnen fem timmar varannan vecka i närvaro av en, som Hon föraktfullt kallar det, "övervakare". Den korrekta termen är förstås kontaktperson.

Nåt nytt?
Egentligen inte. Barnen luktade möjligen lite mindre än förra gången, och det äldsta hade färgat håret. Dock inte tvättat det på några dar:

Färgat -inte tvättat

Cykelnyckeln
Jag hade fel när jag skrev att nyckeln kom bort i lägenheten. Den tappades bort på stan häromdan, när Hon var ute med barnen på cykel. Av outgrundlig anledning (det barn som berättade saken, bara ryckte på axlarna åt mammans resonemang) så bestämde Hon att alla då skulle lämna sina cyklar på ett av stadens torg och ta bussen två hållplatser hem i stället. Där står de än idag, eftersom reservnyckeln överlämnades till Henne i samband med att jag körde barnen hem ikväll.

Torget i fråga är en riskzon, kan jag berätta. Hoppas verkligen att cyklarna står kvar.

Så mötte jag Henne
Som vanligt fick kontaktpersonen ringa Henne och berätta att vi var på väg. Hon hade "ett fullmatat program", hade k-personen fått veta vid överlämningen på stan. Minst två kilometer, tre busshållplatser, hade två av barnen fått gå dit hemifrån. Bussbiljetter åt barnen är inte på fråga. Fast Hon har förstås säsongskort själv. Nåväl:

Jag landade med bilen (som rymmer barnen och kontaktpersonen, men ingen mer) på en ledig plats i samma stund som Hon kom runt hörnet från det som k-personen faktiskt kallade "suset" utan att gå in på varför. Hon såg mig först.

-När tänker du lämna tillbaka mina datorer! var Hennes hälsningsfras. Jag blev helt överraskad, inte bara av den oväntade repliken. Barnens mamma såg ut att ha åldrats tio år sen jag träffade henne senast, i December 2005. Fåror i anskitet, stripigt hår som inte borde hållas långt längre var det mest slående i hennes anblick.

-Det är inte dina datorer, sade jag.
-En gåva är en gåva, kom hon med. Vi stod på var sin sida av gatan och folk vände sig om. Hon hörs ganska bra, ska ni veta.
-De var mina hela tiden, det vet du. Jag började bli arg och kände att jag var beredd att gå in på Hennes hemmaplan: Tjafs och tjat. Hon är en mästare på sånt. Här räddade Hon mig:

-Innehållet på dom är mitt, sade hon. Tillbaka till kärnan i problemet.
-Se till att skaffa en jurist som gör klart vad som gäller, svarade jag. -Så följer vi det.
-Jag har sju ******** på dom. Dom är mina, fortsatte Hon. Har du läst det?

Åhå. Jag som trodde att det bara var en fix ide, det här med de ovärdeliga diskarna. Siffran sju är helt klart överdriven, men material Hon har användning för finns lika helt klart där och ingen annan stans.

Jag svarade att jag inte har tittat på materialet. Hon hotade mig åter igen med rättegång (det är arton månader sen första gången) Jag kände att jag blev arg igen. En kille på väg in i bilen framför min fick en gåtfull anledning att stanna upp och inspektera sin mobil, med ett snett leende. Jag var faktiskt på vippen att skaka Henne i grunden med en sak, men lyckades avstå.

-Då ses vi i Tinget, svarade jag bara och försökte se Hennes ögon, men de var dolda av ett par av de fulaste solglasögon jag har sett i hela mitt liv. En parodi på årets solglasmode. Jag överdriver inte. Får hon betalt för att bära dem? Hon har ju dålig ekonomi, vet vi.

Här gick kontaktpersonen in och bröt matchen. K-personen, ett riktigt proffs, såg nog att det barkade åt fel håll. K-personen tog Henne i armen och började prata om detaljerna till nästa träff. Lika bra det.

Var du på väg att berätta om bloggen, eller?
Värre än så, faktiskt. Hennes material ligger spritt över två 10 GB-diskar tillverkade i början på 00-talet. Åldern börjar bli farligt hög. Dessutom har diskarna i fråga alltså legat undanstuvade sen mellandagarna 2005. Ingen kan påstå att de längre fungerar när de inte snurrat på så länge.

Det var det jag var nära att berätta.

Så Hon kan inte göra anspråk på sitt eget material?
Tydligen inte. Allt jag har sett om upphovsrätt och intellektuell egendom handlar om information som används eller sprids. Den här infon ligger oanvänd och ospridd där den ligger, på hårdvara som är min. Hade det funnits lagrum för denna eventualitet, så hade jag nog fått veta det för länge sen.

Lite kul är det, faktiskt.