Det kan man hålla med om

Det vi skildrar i den här bloggen är en utmärkt illustration till vad Mikael ”Prinsen” Trolin, landstingspolitiker (fp) från Dalarö, skriver i Aftonbladet idag om den lagändring som gjordes 2006 och vad den innebär för pappan i en vårdnadstvist.

Han sopas undan, kan man sammanfatta saken.

Före 2006 dömde domstolarna till gemensam vårdnad baserat på resonemanget att tillgång till bägge föräldrarna var 'till barnets bästa'. I den lag som kom då, vägde 'tvisten i sig' tyngre och ansågs som en risk för barnen. HD slog fast att samarbetssvårigheter mellan föräldrarna uteslöt gemensam vårdnad.

Med tanke på att vårdnaden i nio fall av tio går till mamman, hade man skapat ett förödande prejudikat och en obalans i rättssystemet som slår mot alla fäder, hur väl lämpade dom än är.

Det är väl därför som Hon glider på en räkmacka genom rättssystemet. Hon kom till och med undan en vägran att inställa sig till förhandling i Hovrätten genom att en Politiskt Korrekt domare tolkade om situationen till ett laga förfall.

Hon fick väl då vårdnaden trots att vårdnadsutredningen beskrev fylleri och misär just på grund av sin ovilja att samarbeta med pappan.

Hon har två 'familjerterapeuter', hemmahosare, sedan mer än ett år. Deras uppgift är att hjälpa henne att bringa ordning i kaoset och få henne att klara sig själv. Deras medverkan verkar ha permanentats.

Under hela den här resan, sen december 2005, har vi inte sett annat än att rättsinstanser och myndigheter ställt upp helhjärtat för Henne, blundat (till och med för faktum att Hon slår barnen!) när det behövs och i övrigt struntat fullständigt i pappan.

Då behövs det inte bara en ändring av lagarna. Det behövs ett ordentligt omtänk i hela myndighetsmaskineriet.

Lära dom att vara opartiska, typ.