Hovrätten II

Pappans misshandelsdom överklagades av bägge parter, och en första förhandling i Hovrätten gick överstyr. Hennes ombud var sjuk och Hon kom faktiskt undan med en ren vägran att inställa sig. En Politiskt Korrekt domare lutade sig baklänges, som det heter, för Hennes skull. En nytt datum sattes, och förhandlingarna har nu ägt rum.

Bakgrund
Pappan dömdes för struptag respektive en knuff som åsamkade en bula på de två äldsta barnen. För allmänna hot och ett helt odokumenterat struptag på mamman (med märken som fanns kvar i över en månad, enligt Henne!). Läs del I här, om del II här och om domen här. Har ni tid kvar efter all denna läsning, så kommenterar jag rättegång och dom här.

Vidare hävdar hennes suparkompis och älskare Hamstermannen att det var pappan som bettedde sig hotfullt utanför hans lägenhet en sen decemberkväll 2005.

Och Den Lille Bodyguarden fick pappan dömd för misshandel i vintras. Detta efter en upplevelse på bussen.

Dessa tre mål slogs ihop till en förhandling. En åklagare, Henne och tre olika ombud vs barnens pappa och hans ombud under en rätt som inledde på ett ganska trevligt sätt i mina ögon:

Fina Advokatbyråns chef hade nämligen aviserat sin egen höga närvaro men skickat fram en ersättare (händelsevis samma ombud som var med i tingsrätten) och rättens ordförande kommenterade saken med att 'Återigen har [Fina A-byråns chef] lämnat substitut' Till ombudet: 'Kan du ta med dig en hälsning tillbaka till kontoret att det vore trevligt om h*n någon gång kunde infinna sig personligen'

Sen började det. Jag ska försöka hålla mig kort, men det blir långt och jag refererar ur minnet. Jag var där, men förde inga anteckningar. Kanske borde jag ha gjort det, men så var det.

Del ett, åtalet om våld mot Henne
Åklagaren var i det närmaste fryntlig och jovialisk i sin framtoning. Han släppte fram Hennes skildring av händelserna i November-December 2005 och tillät sig till och med några milt kritiska frågor av typen 'är du verkligen säker på detta?'. Det var hon.

I tingsrätten ljög Hon vitt och brett, och talade med låg och nästan bruten röst, som ett våldsoffer förmodas göra. Den här gången verkade hon tro att hon stod på en scen inför en entusiastisk publik. Med stark och inlevelsefull stämma ljög hon lika vitt och brett och beskrev hur dåvarande makens superi och städtyranni utlöste våldet den första kvällen. Hon lade till och med på en lite udda misshandel: Maken skulle ha slagit till Henne på armbågen på den arm hon stötte hakan i så att det medförde smärta och svårigheter med tandbettet.

Men Hon drog ner på det är med makens fylleri. Förra gången var han full jämt. Nu 'drack han ofta'. Hur ofta, gick inte att utröna. Pappan bemötte detta när han hördes med att eftersom det var han som skötte hemmet; hämtning och lämning av barnen, tvätt och städning med mera, så vore det omöjligt att klara detta om han nu drack så mycket och ofta som Hon påstod. Detta fick hon tyvärr inte möjlighet att kommentera.

En närmast sensationell ny sak som Hon kom med, var att hon hade visat märkena från struptaget för ett par personer på Soc, som bara hade avfärdat det med att 'måste ni bråka så'. Skulle utbildade socionomer på 2000-talet göra en sådan sak? Enligt Henne går det alltså till till så på Soc i vår stad...

Att vara kränkt är i skrivande tid ett modeord, så givetvis var allt 'kränkande' och så förstås hennes favorituttryck 'hotfullt'. Hon ljög rakt ut om mycket och sade även emot sig själv på flera punker. Om någon håller upp protokollet från Tingsrätten mot hennes utsagor denna gång, så torde resultatet vara förödande.

Pappans ombud gjorde sitt för att sänka Hennes trovärdighet, bland annat genom att visa på att Hon hade hela dygn på sig att skaffa läkarintyg på ett påstått struptag med åtfäljande märken utan att hon gjorde något åt saken. Märken satt för övrigt kvar nästan en månad och påstådda andningssvårigheter försvann inte förrän Hon fick någon slags New Age-massage åtta veckor efter händelsen.

Vidare påvisade ombudet att Hon hade arbetat under sin sjukskrivning, vilket Hon lyckades snacka bort med att hon minsann hade avsagt sig fler uppdrag än hon genomförde under det första halvåret 2006. (Jag tyckte att ombudets exempel kunde vara bättre valda, men så blev det tyvärr)

Vidare påpekade ombudet att en dom som den i tingsrätten, helt utan stödbevisning från oberoende vittnen, inte kan gillas. De vittnen som åberopades hade alla blivit uppringda av Henne och sedan lämnat exakt samma historia. Lite väl exakt i mina ögon.

Hennes ombud från Fina Advokatbyrån hade en vana som jag personligen har mycket svårt för: Hon log hela tiden, vad frågan än handlade om. Ni som har stört er på Tony Blairs och Mona Sahlins beteende i rutan vet vad jag menar. Nåväl:

Den pläderingen gjordes av en yngre människa med ett åtskilligt sämre ordförråd och slutledningskonst än vare sig åklagaren eller pappans ombud. En massiv flod av ord, dominerad av ordet 'kränkning'. Politiskt Korrekt värre. Ombudet krävde förstås ett ännu högre skadestånd och även straffskärpning. (Det senare var ombudets idé, sade mamman efteråt. Så skyll inte på mig om det blir så. Så mycket kan Hon, som faktiskt i egenskap av kärande har en hel del att säga till om i sådana saker)

Del två, barnen
Nu såg jag de videoförhör som gjordes dygnet efter pappans påstådda våld mot dem, de två äldsta. Den polisman som i lokalpressen kallats 'erfaren och rutinerad förhörsledare' när det det gäller våld i familjer gjorde ett så dåligt jobb att till och med barnens ombud utan omsvep höll med pappans ombud om att förhöret lämnade en hel del övrigt att önska.

Ledande frågor, uteblivna följdfrågor och en allmän tafflighet som faktiskt fick mig att tänka på intervjuövningar som jag själv genomförde som ung student för trettio år sen. Mina taffligheter kunde i alla fall inte kosta någon resten av hans liv, tänker jag. Liksom att polismannen faktiskt verkade bakfull. Det hade förklarat en del. Förhören gjordes för övrigt nämligen en lördagsmorgon en Allhelgonahelg.

Att mamman var bakis i rätten denna dag var helt klart. Ändå var hennes nykterhet inte på tapeten mer än att Hamstermannen medgav att 'alkohol förkom'.

Det skar i mig när förhörsledaren frågade barnen vad de tyckte om att göra, simning och bollspel. Aktiviteter som inte längre finns i deras liv. Barnen har inte längre några som helst kända fritidsaktviteter utom den träning som pappan tar ett av dem på varje vecka.

Barn ett, struptaget. Jodå. Barnet vidhöll att pappan hade tagit ett struptag på 'närmare två sekunder än fem' i ett tillstånd av upprördhet. Barn två fick frågan om h*n hade sett detta. Nä. Jo förresten ett nackgrepp, sade barnet. Pappans maximala hårdhet mot sina barn. Detta hade alla missat och jag, en simpel åskådare, fick nästan bita mig i tungan för att inte ropa rätt ut när jag hörde det.

Pappan berättade att han bara hade två händer då med. Den ena i telefon med Barnens Farmor och den andra om barnets nacke. Hur kan man då ta ett struptag med två händer framifrån?

Barn två, en bula. Här blev förhörsledaren direkt pinsam. Han kände på barnets huvud och konstaterade att oj, du har ju en bula. Den skulle ha uppstått när pappan kastade barnet i väggen. Bulan syntes förstås inte på videon, och inte heller med denna gång hade någon tänkt på läkarintyg. Polismannen, typ.

Kastade och kastade, genmälde pappan. Vi brottades ofta på lek och då kan olyckor inträffa. Det var vare sig avsiktligt eller som bestraffning.

Min tolkning. Barnen verkade coachade! Återigen stämde berättelser exakt överens med vad mammans vittnen hade att förtälja om vad Hon hade berättat (ett av dem var suparkamraten och älskaren Hamstermannen) Hur många barn under elva kan till exempel uttrycket 'panikångest'? Överlag var barnens ordval och formuleringar långt mer vuxna än man kan förvänta sig av så unga människor. Dessutom var vuxenspråket mest förekommande i partierna som handlade om vad pappan hade gjort för illa. När de berättade om sin vardag, så var språk och ordval normala.

• Alla som har hållit på med sådant vet att det knappast finns någon händelse som beskrivs likadant av alla som var där. Folk är folk och man ser samma sak olika. Elementärt i vittnespsykologin. Dock icke i denna Hovrätt.

Pappans ombud gjorde ett försök att slå ner på det här med barnens språk, men Hennes leende ombud förklarade som till ett litet barn att språkbruket i olika familjer kan ju variera.

Del två. Hamstermannen
Inga nyheter. Någon som utpekades som barnens pappa hade stått och ryckt i dörren en sen kväll och det gick att se genom brevinkastet att det var barnens pappa, som även hade försökt komma åt låsvredet på insidan. Hamstermannen kände sig hotad och ringde av någon anledning Henne som manade honom att ringa polisen.

Tyvärr var barnens pappa på krogrunda den kvällen, så det var lätt att sätta åt honom när han kom 'hem' till den lokal han då nattade i.

Det visade sig att brevinkastet hos Hamstermannen satt så högt och var så stort att det gjorde att det utan tvivel var barnens pappa som Hamstermannen såg. Karln måttade faktiskt för säkerhets skull upp ett mer än decimetern i höjdled öppet inkast, beläget mer än 170 centimeter över golvet. Strax kom han på sig och berättade att dörren nu var bytt till en med modern standard.

I rest my case, som Perry Mason sade.

Del tre. Den Lille Bodyguarden
Jag hade inte sett karln förrän nu. Lång var han inte, och mycket äldre än jag hade föreställt mig. Det har bärighet på historien, så jag berättar att han är invandrare och han har vissa språksvårigheter av detta skäl. En livlig och inlevelsefull typ, skulle jag kalla honom, baserat på hans framträdande i rätten. Alls inte otrevlig och mycket övertygande i sitt yviga historieberättande.

Han berättade det vi kan läsa här. Pappan svarade bara att det har inte hänt. Han var inte där.

Det som fascinerar mig är det här med 'pistolgesten' som DLB hävdar att pappan använt mot honom på stan. (Peka aldrig på folk med dubbla fingrar och tummen upp. Inte ens i Sverige numera) Den gesten är rena mordhotet i många kulturer, så DLB spädde väl på med den saken för säkerhets skull. Liksom att han hade sett pappan 'full på stan' några gånger.

Att det blev fel på både händelse och namn i den första polisrapporten gick alltså geschwint att förklara med språksvårigheterna. Och att han inte bad om vittnesuppgifter förklarade han med att han var 'chockad'. Inte kränkt. Det senare får vi väl också skylla på språksvårigheterna ;-)

Efterord
Jag fick intryck av att ordföranden var seriös och vettig och att Rådman Ett satt och löste soduko, Rådman Två funderade på vilket gift som skulle ta bäst och mest plågsamt på pappan medan Rådman Tre faktiskt hade svårt att hålla sig vaken. Akut. Det blev pinsamt till slut.

Sen blev det pappans tur att prata. Fyra tända ljus på domarbänken. Efteråt lade ettan av sitt soduko, tvåan såg fundersam ut och nu var det trean som verkade giftmordsplanera.

Annars
Fram till ögonblicken innan Hovrättens dom kungörs, har pappan möjlighet att så att säga backa och acceptera tingsrättens dom utifall att han tror på en straffskärpning. Jag vet vad ombudet anser, men utelämnar det här.

En förödande replik från åklagaren. À propos den personutredning som gjordes i samband med rättegången i tingsrätten, sade han att den utredningen 'inte förordade fängelsestraff eftersom risken för återfall i brottslighet var liten. Men övergreppet(!) på DLB var ett återfall i brottslighet, vilket Hovrätten borde beakta'

Han sade det inte rakt ut, men han krävde alltså fängelse för pappan.

Cheers, DLB
Du verkar få din hämd och fullföljer ditt uppdrag från Soc som du har förstått det: Sätt åt pappan, bara.

Må vi åka buss tillsammans