09 maj 2007

Jag hade 100% fel...

Jag skrev fel om antalet mantimmar i postningen om Hennes Familjeterapeuter. Hemmahosare i mina ögon. De är två stycken som är där tolv timmar i veckan. 2*12=24, tänkte jag. Men ack. De är där bägge två sammanlagt tolv timmar i veckan. Tolv mantimmar, således.

Trevligare läsning för ekonomerna på Soc, men inte för oss som är oroliga för hur barnen egentligen har det. Jag vill påminna om att terapeuterna bara arbetar dagtid måndag-fredag, så under de tider på dygnet och dagar i veckan som Hon är mest benägen åt ett riskfyllt beteende (läs fylleri i tveksamt sällskap) finns det inget vakande öga över barnen, som Tycko Tryck spekulerade i en kommentar till den postningen.

Trist

2 kommentarer:

Tycko Tryck sa...

100% fel på ett vis, 50% på ett annat.
Och nu skall det inte handla om matematik utan mina %-spekulationer skall närmast ses som en rubrik över mitt eget spånande.
För jag vet egentligen inte på vilken fot jag skall stå på, skall jag spekulera rent juridiskt och låta känslokall eller skall jag låta medmänniskan som är mera empatisk komma till tals. För det här är svårt. Visst finns det skäl till oro och om stödinsatsen halverades så här på ett bräde så finns det skäl till ytterligare oro. Å ena sidan vill säga. Å andra så måste man också väga in aspekten att med de stödinsatser som finns så finns det också en rimlig chans att hemmahosarna agerar innan något eventuellt skulle gå på tok. Men, med egen erfarenhet av vilka stolleprov sociala myndigheter kan ge prov på så borde jag veta bättre än att skriva så. Frågan är då följande: är läget sådant att insatserna är befogade och lagom omfattande eller är det för lite insatser som görs i hemmet? Vilket svaret än blir så är det ju antingen pest eller kolera. För är insatserna tilräckliga visar det att barnen lever i misär men inte tillräckligt för att andra åtgärder vidtas, är insatserna otillräckliga så kan det bero på att man inte inser hur allvarliga problemen verkligen är.

Men det här är ingen vetenskap, bara mina personliga reflektioner.

Plastfarfar sa...

Stödinsatsen är vad den är. Det är min framräkning av den som var fel.

Vi är alla tre störda av att terapeuterna (från ett privat företag i branschen) inte engagerar sig i hygienen. Min fundering, om att de skäms för att det är som det är och därför mörkar, är nog lite orealistisk.

I och med att det är ett konsultgäng som stöder just nu, så kanske de slaviskt följer ett avtal med Soc, ett avtal som inte inefattar barnens hygien. Vem vet?

Både barnens farmor och jag är iallafall ganska säkra på att Soc nu vet att Hon inte klarar barn och hem, men att det har gått prestige i det hela.

Jag tror för min del att de kommer att fortsätta att blunda så länge barnen sköter sig och det ser någorlunda OK ut gentemot omvärlden, och det gör det.

Skolan är en gåta, dock. Att de inte reagerar när barnen kommer klädda för an annan (varmare) årstid, eller när minst ett av dem pikas för lukten från kläderna övergår ärligt talat mitt förstånd.