Hur tänker hon egentligen?

De senaste veckorna har pappan träffat sina barn och lekt med dem på gården utanför lägenheten nästan dagligen. Han har också blivit deras husmekaniker när det gäller cyklar, sparkcykeln och annat. Detta passar Henne, som får en inofficiell barnpassning och dessutom slipper hon att befatta sig med något så världsligt som att laga ett par stödhjul eller pumpa däck.

Det har fungerat på det hela taget bra, även om grannarna måste ha reagerat när Hon en gång med full kraft vrålade

Jag hatar dej!

från ett fönster efter en telefondiskussion som inte hade gått hennes väg. Sånt får man räkna med när man har med Henne att göra. Nåväl:

Häromdan avslutade pappan den inofficiella träffen med två av barnen med att ge dem varsin tjuga. Givetvis och tyvärr går såna slantar ofelbart till godis. Så även denna gång. Ett av barnen agerade ombud åt det andra, men lyckades tappa den tjugan och kom tillbaka med bara sitt eget godis.

Det blir förstås ett liv utan like mellan dem. I trappen. Det hela avrundas med att en granne ringer på och påpekar det olämpliga i att barnen väsnas som de gör i trappen.

Epilog: Hon ringer upp barnens pappa och håller honom ansvarig för det inträffade att barnen väsnades i trappen eftersom han hade gett barnen pengar.

Sån är Hon.