Läs- och skrivsvårigheter

Vi har anat det i åratal och varit förvissade i snart två års tid. Barnens pappa har varit på Soc och skolan om saken sen förra vintern i saken, men En Viss Socialsekreterare och rektor har ignorerat honom. Och EVS ignorerade då förstås även barnens farmor vid en kontakt när barnen hölls borta från all undervisning i åtta veckors tid.

Nu, sent omsider, har dock barnets skola kommit till klarhet (vilket säger en del om den skolan). Ett av barnen är dyslektiker. Då behöver man hjälp och träning.

Skolan har kontaktat Henne i ärendet och samtidigt påpekat att barnet blir utpekat och stämplat, vilket kan få sociala konsekvenser. Mamman ombads tänka sig noga för och underförstått helst inte kräva den träning som barnet behöver. Här gjorde Hon för en gångs skull en bra sak.

Hon krävde läs- och skrivträning. Punkt. Skolan fick ge sig och ta den utgift som träningen medför. Det är samma skola som vi berättade hade problem med skadegörelse för ett tag sen, en skola med många problembarn och en svag och konflikträdd ledning. Nu vet vi att den är snål också, på bekostnad av åtgärder som påverkar barn för resten av deras liv. Nåväl.

Hon förnekar sig dock inte i den här saken heller. Storsint har hon erbjudit sig att hjälpa barnet med läxorna tre gånger i veckan. Barnet? Tre? Jäpp.

Daglig läxhjälp innebär fyra gånger i veckan och det finns fler som har läxor i den familjen. Dom får tydligen klara sig själva, liksom det dyslektiska barnet fram till nu.

Sån är Hon.