I Sverige år 2007

I går var det onsdag i jämn vecka och således en träff med barnen. I normala fall brukar jag rapportera om träffarna med barnen för sig, och sen berätta om de nya missförhållanden som uppdagats för sig. Men igår blev det lite mycket, så här kommer allt på en gång.

Busspengar
Eftersom det är skoldag, så träffar barnen kontaktpersonen på stan för gemensam färd hem till pappan, en färd som Soc pappan betalar. Två av barnen kom gående från sin skola tre busshållplatser bort. Mamman säger att hon inte har busspengar åt dem, har vi fått veta. Liksom att detta är ett mönster numera. (K-personen har underrättat Soc om detta och i princip fått en axelryckning till svar)

Matning, var det
Vid mötet med familjeterapeuterna i förra veckan fick pappan veta att Hon behöver hjälp med att "få struktur" på främst matning och nattning. Vi tar matningen först.

Pappan brukar samla barnen till en gemensam måltid när de är hos honom. Detta har med tiden blivit allt svårare. Barnen tar ett par tuggor och går ifrån. Eller så går de ifrån med tallriken och fortsätter med vad de höll på med. I går ville de knappt äta. Pappan fick ta ut maten (givetvis sånt som barnen tycker om) i köket och låta det stå. Barnen sen gick ut och tog lite då och då, som de är vana vid hemma hos Henne. Äter de varm mat nuförtiden, så är det i skolan och ingen annanstans.

Nattningen
Soc har alltså uttryckt bekymmer för nattningen. Hur de dagarbetande terapeuterna nu ska tackla den biten vet jag inte, men anledning finns det:

Det äldsta barnet sitter ofta uppe sent och tittar på kufisk kabel-TV. Inte nog med att ljudet är på så högt att det andra barnet i samma rum inte kan sova, h*n skrattar och tjoar åt det som sker också. Jag hörde en gång vilket ett av favoritprogrammen var: förnedrings-TV typ käka levande fiskyngel.

Det yngsta barnet berättade att det är så bråkigt om kvällarna att h*n har svårt att sova.

Det här är spekulation, jag vet, men ändå: Varför håller inte mamman lugn på barnen när det är läggdags?

• Ett svar skulle kunna vara att Hon helt enkelt inte är hemma. Vi vet sedan tidigare att barnen sitter barnvakt åt varandra när Hon är ute om kvällarna.
• Ett ruskigare svar vore att peka på hennes alkoholvanor.
• Ett än värre svar i mina ögon vore att hon helt enkelt inte bryr sig.

Det värsta. Det absolut värsta

Snusket. Lorten. Lukten.

Det blir bara värre
Barnen, eller rättare sagt deras kläder, luktar. Det har vi berättat tidigare. Lukten är svår att definiera. Jag kallar den "ovädrat", men det är inte så enkelt. Det är som att komma in i en unken, ostädad och ovädrad bostad utan att det för den skull luktar skit.

Mobbad?
Ett av barnen berättade faktiskt att h*n får glirningar av kompisarna i skolan för just klädlukten. Lite senare fick vi höra att de har problem med skadegörelse i den skolan. Rektor har t.ex polisanmält nedklottrade toaletter. Senare berättade h*n om sin tröja som någon hade tagit från kapprummet, klippt sönder och lagt i en toalett. Skolan hade ersatt det förstörda plagget. Update: Detta som om det vore ett inslag i den pågående skadegörelsen. Det trodde inte jag.

Jag frågade lite och det framkom att barnet ifråga inte hade en aning om vem eller vilka som kunde ha gjort det. Nej, barnet har inga som bråkar med det och nej, inga andra på hela skolan hade fått sina tröjor sönderklippta.

Men hallå! Är det bara jag och barnens farmor som lägger ihop det här med tröjlukten, glirningarna och att den enda sönderklippta tröjan på skolan gick ner i just en toalett?

Badkaret
Pappan fick ner de två yngsta i badet. Det är något de gillar, så det var bara kul. Mindre kul var att de inte hade rena kläder att sätta på sig efteråt. För att inte tala om badkaret. Botten var täckt av en gråsvart utfällning. Jag vill inte veta när de badade senast.

Akta bilen!
För att spara tid åt dem, så brukar jag köra barnen och kontaktpersonen hem till Henne efter träffarna. Vi köpte en fabriksny bil förra året. Sånt är man rädd om. Det råder t.ex förbud mot godisätning ombord och inga fötter mot ryggstöden, please.

Sviterna av min operation i början på mars sitter i, så jag kunde inte vårstäda bilen själv. Den lämnades in på rekonditionering i förra veckan och kom ut som ny. Då tar jag inga risker med det äldsta barnets ständigt otvättade hår. Axellångt är det också. Jag trädde helt sonika en påse över det aktuella nackstödet och förklarade att jag inte ville ha fettfläckar i den dyrt (1500:-) städade bilen. -När tvättade du håret senast, förresten? undrade jag.

Inget svar. Kanske lika bra, det.

Är det någon hemma?
Kontaktpersonen undslapp sig att vi hellre är framme några minuter efter än före utsatt tid. Jaha, tänkte jag. Det finns folk som sitter med stoppur i sådana här lägen. Ett par minuters försening kan kosta åtskilligt i umgängesrätt och annat. Då måste man fråga. K-personen svarade.

Mamman är inte alltid hemma när barnen återvänder från träffen med pappan. Det har hänt ett par tre gånger att k-personen har fått vänta på att Hon ska komma hem. Kontaktpersonen sätter sig då innanför dörren och väntar ut Henne. Som mest kanske en kvart, men ändå. Klockan är åtta på kvällen och kontaktpersonen ska åka hem till andra sidan stan kommunalt.

Soc är underrättade om det här också. Också åt det här ryckte de på axlarna.

Det var för övrigt ingen ide att fråga huruvuda Hon kan vara onykter när k-personen kommer hem med barnen, en reell möjlighet. Update: Inte heller om bostadens skick.

I den svängen har de diskretion och tystnadsplikt som i få andra. Jag skulle inte ha fått ett svar på en sån fråga.

Hur gick då själva träffen?
Bra, förstås. Vad tror ni?