Mittiveckan-träffen

Vi har i kväll träffat ungarna och haft en trevlig och bra kväll med pappan och barnen. Och de med honom. Och vi har åter mött en trevlig gammal bekant: Den allra första kontaktpersonen kunde nämligen ställa upp och se till att pappan kunde träffa sina barn. Hon kan ställa upp ett par tre onsdagar till, men sen går det inte längre. Och då får Soc problem.

De är nämligen skyldiga att se till att pappan får träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Tingsrätten har så föranstaltat, och då måste Soc ordna k-personer. Punkt. Om de inte kan få till det, så hör i alla fall jag av mig till Kommundirektoratet, JO, Tingsrätten och alla som vill höra på.

3 av 4
Kontaktpersoner har nämligen avsagt sig, eller blivit avsagda av Henne. Detta på grund av utbrott och otidigheter från Hennes sida. Vi vet förstås inte i detalj, men alla tre har gjort klart för barnens pappa att han inte har någon roll i det hela. Den återstående k-personen är den som helt enkelt inte kan ställa upp på helger, något som Tingsrätten har stipulerat.

I kväll var hon tillbaka, trevlig och proffsig som vanligt. Hon vet att det här inte är en kris-situation och anser, som de andra, att det här med träffar och kontaktperson är onödigt i det här fallet. Att hennes förstahandsinformation motsäger Tingsrättens andra- och tredjehandsunderlag (och fördomar?) spelar ingen roll. Nåväl:

Det äldsta
Barnet var inte med trots att träffen ägde rum hemma hos pappan med det så åtråvärda PS2-spelet apterat och klart. Varför, frågade barnens farmor.

NN är arg

kom svaret. Vaddå arg, varför det? -Vet inte.

Mer fick vi inte. Klart oroväckande, om jag får säga min mening.

En dånande tystnad
Vi har lärt oss, men det kryper ändå i mig när barnen sluter leden och i princip vägrar att prata om hur det är där hemma hos Henne. I kväll var det mer än nånsin, kändes det som. Lite spillde dock över. Ett av barnen går nu på en eftermiddagsaktivitet, dans, en gång i veckan. Pappan betalar. Ett annat vill nog hemskt gärna ägna sig åt fotboll, men inget har hänt. -Varför? [Tystnad]

Jag är inget proffs i saken, men jag kan förstå att barnen försöker sluta ledet och vara lojala mot Henne när det gäller miss- och icke-förhållanden därhemma. Hon är ju det enda de har kvar. Hjälp! Vilken tanke.

Hon är det enda de har kvar.

Jag saknar ord