22 augusti 2006

Glasögonen

Nu börjar Hon bli sig lik igen: I förra veckan var hon alltså med det äldsta barnet hos optikern medan pappan träffade de andra barnen.

Synundersökningen gick på 250 spänn. Och glas med bågar 2.400:- (Enligt Henne i samtal med exmaken). Lite mycket är det, tänkte han och gick (efter tillstånd från Henne som ju har ensam vårdnad om barnen just nu) en vända bland andra optiker med barnet i fråga.

Jodå. Nästan extakt samma bågar med glas gick att få för fem hundra på ett annat ställe. Godkända av barnet var de också. Läs detta:

Tvåtusenfyranhundra

- Femhundra
____________________________________________
= Nittonhundra. Ettusenniohundra kronor. Ett och Nio. 1.900:-

I besparing. Klart att han underrättade Henne om detta. Hon, som verkligen har det lite knalt just nu, pressade lite. Det gäller ju barnets väl och ve. Plus att skolan i fråga redan i våras hörde av sig i ärendet. Barnet började få svårt att hänga med pga sin dåliga syn!

Pappan, som verkligen bryr sig om barnen och deras väl och ve, synade ångestfullt sin inte allt för starka ekonomi och sade till Henne att han i bästa (värsta) fall kunde bidra med en femhundring till brillorna.

Nu har Hon tolkat om detta till ett löfte. Hon kräver pappan på femhundra för glasögonen till ett barn som Hon har ensam vårdnad om. Och uppbär både barnbidrag och underhållsstöd för. Pappans underhållsbidrag ska, säger skall, räcka till sådana utgifter.

Men, sån är ju som bekant Hon.

(Inte är brillorna beställda, heller. Hon kanske behöver sedeln till nåt annat?)

2 kommentarer:

sara sa...

oh, jag har inga ord. Fick själv glasögon i trean - såg inget alls när det kom till kritan...

Jag hoppas att barnet får sina glasögon fort.

Kan inte göra något och det är svårt att inse. Men - jag tänker ofta på er.

Plastfarfar sa...

Det är ju skolan som har sagt ifrån om glasen, så vi får hoppas att det ger resultat...