04 juli 2008

HennesJugend

Vad ska man säga? Det här med att det vore umgängessabotage att inte låta pappan träffa sina barn i helgen har uppenbarligen gått in:

Bara du lovar att inte slå mig
Det är budskapet hon har trumpetat(?) i sina barn. Ur ett SMS tidigare i dag: 'så länge du förnekar våld och misshandel vill [de äldsta] inte alls. [de yngsta] vill träffa dig,inte sova över.Du måste garantera att inget barn görs illa'

Visst kan han garantera, men då uppstår det plötsligt ett läge där han indirekt medger att han är förmögen att göra barnen illa, och även har gjort så. Den klassiska anekdoten om han som hade slutat slå sin fru en gång till.

Och det här
'Om du vill leka med barnen i *parken på lördag går det bra'

Mamman vet mycket väl att ungarna inget hellre vill än att få tid med sin pappa. Hon vet tydligen också att det leder till tråkigheter om han inte får träffa dem som tingsrätten har föranstaltat i sin umgängesdom. Därav det nådiga tillståndet att låta honom träffa dem i en park nära Henne.

Jugend?
Ursäkta mig, men jag har just läst en bok där barn på 30-talet indoktrineras och tvingas gå i takt. Inga liknelser i övrigt, men jag kan inte låta bli att notera att de två äldsta svarade som robotar när det gällde att träffa pappan.

Bara du lovar att inte slå mig
Som om pappan någonsin hade gjort det. Han är dömd för misshandel av sina barn. Misshandeln i fråga bestod dels i ett nackgrepp och dels i en knuff ner i en säng.

Jag har gjort, och blivit utsatt för, värre saker kan jag meddela. Vem har inte det?

Men den domen kommer att sväva över honom som en Ond Ande i resten av hans dagar. Livligt påhejad av mamman, förstås. Hon är inte dummare än så.

Mamman är också ihärdig i att pappan ska träffa hennes nya favorit på Soc, [*]. Utifrån vad [*] hittills har sagt om ärendet till pappan, så kan jag förstå att pappan inte har någon större lust att träffa [*].

Spel mot ett mål har han fått nog av.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag mår så illa när jag läser denna blogg. Jag känner igen så mycket du skriver om. Jag har ju själv varit inne i den cirkusen. Dock inget misshandelsåtal. Allt det där med socialen och advokater och lögner. Det gör ont i mig att läsa detta men jag kan inte låta bli. Och jag hoppas att det löser sig för barnens skull. I mitt fall gjorde det inte det.

Plastfarfar sa...

Det ser mörkt ut för oss också just nu, Malte. Mamman kör ganska hårt och ser som vanligt ut att komma undan med sitt.

Jag kommer aldrig mer att använda ordet 'oväld' ens samma vecka jag pratar om 'myndighetsutövning'

Anonym sa...

Har pappan inte funderat på några drastiska åtgärder för att någon skall lyssna på honom? Typ ockupera någon myndighet eller torget i stan, kedja fast sig vid riksdagshuset, bombardera förtroendevalda med mejl, kontakta pressen, anmäla till typ JO, JK eller DO, ja, vad som helst som kan väcka opinion för hans sak och göra så att även modern skärskådas med kritiska och objektiva ögon? Helst något ännu mer uppseendeväckande än det jag föreslår. Det verkar inte finnas mycket att förlora för honom och barnen.

Plastfarfar sa...

Vi är mitt uppe i en kritisk helg, Ulla. Jag vet t.ex inte om det enligt tingsrättens dom räcker med att pappan bara får träffa sin barn i lekparken. 'Umgänge' kanske handlar om mer än så, men jag har alltså inte tillgång till domen just nu.

I morgon kväll vet vi mer.

Det här med media är annars inte hans grej, kan jag berätta. Inte min heller. Snackar de med pappan, så vill de förstås också ha ett snack med Henne, och då får de hela tårdrypande mansplågande kvinnoracet, nu kryddat med en dos barnmisshandel, eller hot därom.

Vadå, jag bitter?

Anonym sa...

Jag förstår det. Jag tror bara att jag själv i samma situation till slut hade gjort något utanför den vanliga gången, åtminstone tjatat ihjäl en massa personer överallt i beslutsgången, upp på så hög nivå som möjligt. Bara för att jag tror att jag inte skulle stått ut med den eviga väntan som ni måste uthärda. Men heder till pappan som orkar kämpa på! Och till er som står på hans och barnens sida!

Anonym sa...

Tingsrättsdomen är verkställningsbar, detta torde vara ostridigt.
En verkställighet kan man lägga in om vid uteblivet umgänge men även om den andra föräldern försvårar eller sätter upp betingelser som inte omfattas av domslutet.
De villkor Hon nu sätter för att pappan skall få träffa barnen omfattas inte av domslutet och hon försvårar för barnen dess umgänge med pappan.

Skulle pappan få igenom en verkställighet med vitesföreläggande (vilket i det här fallet torde vara ganska klart) så är det viktigt att pappan efter verkställighet följer domlutet till punkt och pricka. Annars faller grunden för verkställigheten och inget vite utdöms

Plastfarfar sa...

Tack, Ulla!

Tycko: Mammans taktik verkar gå ut på att det finns någon slags hotbild mot barnen och att de därför inte vill träffa sin pappa.

Vi vet att de vill, och vi får se vad som händer nu. Pappan har ju sista ordet i detta.