11 juli 2008

Vad ska man tro?

Den här bloggen har varit lite rörig på sistone. Skyll inte på mig, skyll på Henne. Tyvärr blir det inte bättre efter ett samtal mellan barnens föräldrar tidigare i dag:

Pappan får (kanske) träffa (ett par av ) barnen i morgon!
Detta under förutsättning att de vill, och att de vill har de själva sagt till pappan. Men Hon ska personligen förhöra sig om saken. Och trots att inte mindre än tre olika instanser har sagt att de ska polisanmäla Henne om hon låter pappan träffa barnen. Instanserna är BUP, Soc och det företag som håller mamman med hemmahosare. —detta enligt Henne.

Hur går detta ihop?
Fråga Henne, är det korta svaret. Ett annat svar är att [*], mammans handläggare på Soc, har okejat att pappan träffar sina barn. Mycket riktigt så är [*] den enda som personligen har träffat pappan. De andra har bara andrahandsuppgifter —och dessa från Henne— om pappan.

Så Soc både okejar att han träffar barnen och hotar med polisanmälan om han får det. Har jag fattat saken rätt?
Jäpp. Det är till och med värre än så. En person på Soc har till och med polisanmält pappan för barnmisshandel. Inte [*], förstås. En annan tjänsteman.

Här föll en del av den senaste tidens förvirrade besked på plats. Likaså min spekulation om att anmälan skrevs av, eftersom ingen kontakt från polisen har tagits med vare sig pappan eller barnen. Det kan jag förstå: Om det vore barnmisshandel att vrida en TV-fjärr ur handen på någon, så har förmodligen en övervägande majoritet av Sveriges föräldrar, storasyskon och småsyskon gjort sig skyldiga till misshandel.

Vad håller Hon på med egentligen?
Det korta svaret är att vi inte får glömma att det är en irrationell, impulsiv och mot exmaken hämndlysten människa vi skildrar.

Det långa svaret kan bli hur långt som helst, men vi lutar åt att mammans hämndbegär kolliderar med hennes begäran om kontaktfamilj och att det verkar finnas folk på Soc, en i allafall, som inte köper Henne rakt av. Att BUP och hemmahosföretaget gör det, vet vi sedan länge. Kanske inte så konstigt eftersom hon genererar hyggligt med stålar åt dem bägge.

Nu håller vi tummarna
Pappan har arbetshelg den här helgen, men tiderna medger att han kan ha sina två yngsta från sen eftermiddag till tidig eftermiddag.

I morgon vet vi mer.

3 kommentarer:

Mie sa...

Tyvär så verkar mammor få göra som de vill, samt säga motsgände saker utan att myndigheter griper in :(
Håller tummarna att barnen och pappa får träffas.

Ullah sa...

Att kolla själv borde vara A och O för myndigheterpersoner. Hörsägen är dåligt underlag för beslut. Det trodde jag var självklart.

Plastfarfar sa...

Mie: Det närmaste dygnet har våra tummar en, och emdast en, funktion: Att hållas.

För övrigt anser jag att det finns socialsektreterare som läser akter som fan läser bibeln.

Ulla: Det trodde nog vi också, men de här åren har lärt oss en del om genderfördomar och prestige.

Vadå jag bitter?