Vinna tid
Vad gör man när man får ett besked om att något som ligger en varmt om ett eventuellt hjärta kommer att förstöras, och detta inom kort?
Man vill förstås vinna tid, regel 1A i all problemhantering. Hennes svar på mailet:
Hej,Jodå, hon ringde i går kväll. Eftersom hon inte frågade vad ordet 'oantastbar' (en variant av 'oantastlig') betydde, så hade hon ialla fall gjort det klart för sig. Sen blev det värre:jag vill absolut gärna ha tillbaka hårddiskarna och innehållet på dem. Där finns oerhört mycket material som jag behöver.
Jag vill absolut inte att hårddiskarna förstörs eller på annat sätt hamnar i en disposition som gör att jag inte kan få tillgång till materialet.
Jag har vid ett flertal tillfällen bett [Barnens pappa] om att få tillbaka mitt material. Tydligen har detta inte nått fram.
Jag vet inte vad du avser med "oantastbart klarläggande". Jag ringer dig gärna under morgondagen för ett försök till klargörnade.
med hälsningar
[Henne]
Motsägelser
Ett mönster jag kände igen från Hennes framträdanden i rätten och Soc' journalanteckningar. Helt obekymrat svänger hon sig med än det ena, än det andra. Ena minuten ansåg hon t.ex att de (nu hädangångna) datorer som diskarna satt i, var stulna. Av mig eller barnens pappa är oklart. Sedan pratade hon om att diskarna iofs var mina, men innehållet Hennes.
Jag 'kunde inte' förstöra diskarna. Jodå, svarade jag och försökte vara lugn. (Det värsta är alltid att bli arg när man snackar med Henne, tjafsets okrönta mästare. Då vinner hon.) Men diskarna (iaf innhehållet) var ju Hennes.
Så gick det på.
Vinna tid, var det
Jag fick veta att hon skulle kontakta en advokat efter sommaren. Hon fick veta att hon hade haft två och ett halvt år på sig. Jag fick veta att vi inte hade pratat så mycket den här tiden. Hon fick veta att jag alltid hade sagt samma sak: Klargör det juridiska läget för mig, så åtlyder jag det.
Jag fick veta att hon kommer att söka förlikning (som alla civilrättsliga processer inleds med) med mig eller mitt eventuella ombud. Hon fick veta att det här är en antingen eller-situation: Hon får materialet eller så förstörs det. Inga mellanlägen. Jag fick återigen veta att jag inte kunde förstöra. Hon fick veta att det kunde jag.
Och att jag hade gått så långt det går utan att det börjar kosta pengar för att få klarhet i saken. Inget talade för Hennes ståndpunkt. (All juridik som jag har sett, upphovsrätt och intellektuell egendom, handlar om att material använts i någon form eller syfte. Det har inte jag gjort)
Jag fick veta att jag 'kommer att få stå till svars'. Efter sommaren, då förmodligen.
En sak till
Hårddiskar tillverkade i början av 00-talet som har plockats ut en PC och sedan fått ligga i två och ett halvt år, om än i kontrollerad temperatur och luftfuktighet (bankfack), kan inte garanteras vara läsbara. Hon fick höra detta och svarade bara 'Bekymra dig inte för det, kära du. Ge mig dem bara'.
Kära du
Glöm det
2 kommentarer:
Det tycks vara så att mamman är personlighetsstörd. Sådana personer kan man bara lära sig att förhålla sig till så att de gör så lite skada som möjligt. Det går inte att förändra dem. Du skulle behöva ta kontakt med någon specialist för att få råd om hur du ska förhålla dig till detta som är ett stort problem för dig och dina närmaste. När du skriver som du gör på din blogg - har du då någonsin tänkt att du faktiskt lämnar ut dessa barns historia i hela cyberrymden. Vad tror du barnen säger när de får veta det? Oavsett om man har en jättekonstig och bedrövlig förälder som man kanske inte ens tycker så mycket om är det oerhört smärtsamt när någon talar illa om ens förälder. Tänk dig för - ditt goda uppsåt för barnens skull idag kan stå dig dyrt i framtiden.
NN: Det är inte för inte som jag har en länk till hur man känner igen en psykopat här till höger.
Vår förhoppning är att de socionomer, hemmhosarna, som är aktiva hos Henne har kommit till samma insikt som du. De har ju möjlighet att agera.
Sedan är jag väldigt noga med att avidentifiera bloggens hemvist och huvudpersoner, just av de skäl som du framför.
Hittills, 480 inlägg på styvt 30 månader, har det inte framkommit ens var detta sker. Jag är lite stolt över att det ingen enda gång har kommit någon 'utmaning' typ jag vet vem det gäller haha. Detta tyder på att jag har haft framgång i min strävan.
Så kommer det att förbli.
Skicka en kommentar