Skolan talade och sade

Vi anmälde ju en skola, dess ledning och lärare i mitten av april. Det handlar om hur de behandlade ett av barnen, en förstaklassare. Luttrade som vi är, väntade vi oss inte så mycket av det och luttrade som vi är så blev det så. Förstås. Säg den överhet som vidgår ett fel.

Anmälan gick helt enligt den på nätet speglade regelboken till en instans ett snäpp över den skola det gäller.

Svaret
Den som svarade angav förstås sitt namn, men märkligt nog vare sig titel eller ansvarsområde. Bara den organisatoriska hemhörigeten. Och h*n inledde med att förklara att det enbart är 'vårdnadshavare' det gäller när det kallas till möten om något barn. Rätt till information, som barnens pappa har, är inte det samma som att delta i möten som skolan kallar till.

Det är en policy de har, och vi hänvisas till Grundskoleförordningen 7 kap. 2§. Jag ifrågasätter inte detta.

Rektorn
'Händelser vid en skola ska utredas på skolan' fick vi också veta. Liksom att

Det är på skolan man sedan kan besvara era frågor eller vidta de åtgärder som är relevanta i sammanhanget

Således gick vår skrivelse till den skolas rektor det gäller. Rektorn svar bilades helt utan kommentarer från den som svarade på vår skrivelse, varför jag drar slutsatsen att vår anmälan inte ledde till något annat än att vi möjligen förbrukade lite tid för dessa potentater med vår petitess om ett barn i första klass som knappt vågar gå till skolan för lärarens skull.

10 dagar
Enligt stämplarna tog rektor tio dar på sig att svara. H*n omvandlade de sex styckena i vår skrivelse till numrerade stolpar och bemötte dem alla. Det blir för mycket att återge här, men skrivelserna kommer förr eller senare att komma till barnen som en bit av dokumentationen av åren med Henne.

Nypa sig själv
Det som jag anser är barnmisshandel och inget annat beskrivs så här:

[...] barnet vid ett tillfälle haft ett mycket stort utbrott och vält stolar och bord i ett klassrum och därefter slgit och nupit sin lärare. Läraren uppmanade [barnet] att sluta slåss. När [barnet] inte gjorde det yttrade läraren igen att h*n inte fick slå och nypa [läraren] för det gjorde ont och att "slå på dig själv så får du känna hur det känns"

Det är allt. Nästa mening i svaret handlar om något annat. Rektor lämnar en skildring som kan vara faktisk, men gör inga som helst värderingar av det inträffade.

Blåmärket
Studierektor har talat med [barnens pappa] om saken. Studierektor har då sagt att vi i skolan aldrig tvingar något barn att skada sig självt. Så arbetar vi inte på [...]skolan! Däremot är det normalt att vi reder ut konflikter.

Snömos. Ska jag skratta eller gråta? En gång är en gång för mycket, kära [...]skolan. Fatta!

Uteblivna mellanmål
Vi får veta att

det ibland är 'så rörigt' kring [barnet] att h*n inte kan gå med klassen till matsalen. H*n äter då mellanmål på fritids tillsammans med någon vuxen. [barnet] bestraffas aldrig med uteblivet mellanmål

Det där tror jag så mycket jag vill på, om ni ursäktar. Barnet har berättat att det inte har fått något mellanmål. Punkt.

Vår slutkläm

Frågan är till och med om inte det här med blåmärket är en misshandelssituation som borde leda till disciplinära åtgärder,

lämnades utan kommentar av rektor på barnets skola. Liksom av den person som besvarade vår skrivelse.

Rektors slutkläm
"Min uppfattning är att personalen i arbetslaget [skolledning, -sköterska, kurator och specialpedagog] uppträder professionellt i sina relationer både till [barnet], vårdandshavare och fadern och att inga överträdelser har skett"

Eftersnack
Den mänska vår skrivelse hamnade hos kommenterade över huvud taget inte rektors svar. Bara slussade det vidare till oss. Rent allmänt var materialet vi fick nästan kemiskt rent från värderingar. Bara utsagorna om barnet anades en åsikt: H*n mår inte bra, men vi jobbar med saken.

Rektors slutkläm lämnar jag utan kommentarer.

...fast det vore trevligt om nån kliade barnets rygg, inte bara kollegornas.