Helgrapport

Pappan hade alltså två av barnen fredag-lördag. De hämtades hemma hos mamman, även om Hon hade sett att pappan mötte upp dem vid skola och dagis. Med tanke på kläder och småsaker de vill ha med, så är det bäst så.

Det gick förstås bra, han fick verkligen vara med sina barn. De lekte, fluktade lite rullar, spelade spel och bara mös tillsammans. Det enda 'stora' var en biltur som jag och Barnens Farmor bjöd på. Vi åkte faktiskt till en kyrkogård och höstplanterade vid en grav tillsammans.

Det är pappans syster som vilar där. Hon blev 11 år och skulle ha fyllt 36 i lördags. Barnen, som förstås visste om sin avlidna faster och att de skulle till graven, tog det hela naturligt och bra och tyckte inte att det var läbbigt eller så.

Hemma eller inte hemma, det var frågan
Barnen återbördades till mammans hem tidigt på lördagskvällen. Lördag är ju krog-time för Henne, så pappan ville försäkra sig om att det var någon vuxen på plats. Det blev inte helt lätt. Mamman svarade inte på telefon och det barn som han ringde direkt uttalade sig lite svävande. (Just det barnet har jag kommit på med att ljuga om det här med att Hon lämnar barnen ensamma kvällar i sträck)

Pappan följde då med ända upp till dörren, men ville förstås inte gå in i lägenheten. Genom den öppna dörren hörde han en kvinna prata och skratta. Tack för det! Det var en vuxen på plats.

[Då, vill jag tillägga. Cynikern i mig sticker upp sitt fula tryne och säger att det var folk där som laddade inför kvällens krogbesök. Fy mig!]

Allt väl, således. Iallafall när det gäller pappan och barnen.