Så här gick det
Jag brukar inte lägga någon tanke på sånt men när telefonen ringde och jag svarade, så började det i den sekunden att regna. Det var barnens pappa som hade suttit igenom den obligatoriska förlikningförhandlingen för vårdnadsrättegången.
Han hade gått med på förlikning, mer eller mindre pressad av den (manlige) domaren.
Det blev alltså ingen rättegång. Pappan tog inte striden.
Shit
Det är bara förnamnet, kan man lugnt påstå. Barnens Farmor, en fajter om någon, gick i taket. Själv kände jag det som när jag fick beskedet att jag inte var ren från cancerceller efter min operation. En slags chock, en handlingsförlamande chock, och en grym besvikelse. Sen blev jag arg.
Varför förlikning?
Under förhandlingens gång blev pappan övertygad om att han inte skulle få någon vårdnad alls om det blev rättegång, och ett överklagande till Hovrätten skulle ju ta något år. Då har barnen varit hos Henne i kanske tre år och sånt spelar ju in när de avgör ett vårdnadsfall.
Pappan upplever det som att han blev mer eller mindre pressad av domaren att ge med sig.
Pappans juridiska ombud gjorde en sakframställan som jag återkommer till när vi har protokollet i nästa vecka. Det verkar ha varit ungefär allt han gjorde den dagen.
Den jävla helvetes vårdnadsutredningen
Tycko Tryck skrev i en kommentar häromdagen att man lägger 97% procents vikt vid vårdnadsutredningen i vårdnadstvister. Tingsrätten tar för givet att Soc gör ett bra och seriöst jobb. Men den här v-utrdningen lyckas med konststycket att skildra en massa missförhållanden och sedan ändå gå på vårt mansfientliga BUP's rekommendation utan att ens blinka eller förklara sig.
Här blev det 100%. Med råge, om det hade varit möjligt. Faktum är att Hennes våld mot barnen inte togs upp, en sak som det fanns tre vittnen beredda att berätta om. Det stod ju inget om detta i v-utredningen, förklarade sig pappans juridiska ombud efteråt. Pappan har ågren för att han själv inte tog upp saken. Det förstår jag.
Hade det förelegat en polisanmälan i saken, förklarade ombudet, så hade det kanske varit ett annat läge. Varför såg då ombudet, som var välinformerat om det här med våldet mot barnen, då inte till att det förelåg en anmälan om barnmisshandel kan man då fråga sig.
Det som stod i v-utredningen om kaoset och hygienen togs förvisso upp, (Domaren verkade chockad av det här med att barnen luktar) men det hjälpte alltså inte. Av någon orsak som pappans juridiska ombud säkert har en bra förklaring till så togs Hennes alkoholproblem inte heller upp, trots att de är med i v-uredningen. Man baxnar.
Hur blir det då?
Hennes och advokat SåChics bud om att pappan skulle ha barnen 2*5 vardagar två dagar utan övernattning i månaden förvandlades till att pappan får ha dem fredag-måndag morgon två gånger i månaden. På sikt.
<UPDATE kl 1455> Jag glömde helt bort att Hon får fortsatt enskild vårdnad. Men Hon ska lämna medgivande till skolor och sjukvård att pappan får förhöra sig om barnen. (Få se om hon verkligen gör det)</UPDATE>
Liksom v-uredningen, så betraktar Tingsrätten tydligen pappan som en socialt inkompetent och oförmögen person, så de föranstaltade att det här schemat kommer att gälla efter en infasning på en, sedan tvådagarsträffar under en period.
Det blir i allafall utan kontakperson. Alltid något.
Är skildringen över nu. Vad händer med bloggen?
Min och Barnens Farmors första reaktion var att stänga den, så tillvida att vi slutar att uppdatera den. Där skulle den ligga och skvalpa till dess att barnen blir gamla nog att ta till sig vår sida av det hela, ett av syftena med den vill jag påminna om.
To be continued
När pappan sedan har barnen dygnsvis så kanske de blir mer benägna att prata om våldet och kaoset därhemma, vilket förstås skulle speglas här. Likaså kan jag sätta min sista skjorta på att Hon kommer att strula och jävlas i vanlig ordning.
Likaså kommer pappan att agera i ett par saker, som vi inte kan gå in på nu.
Men visst
Jag och Barnens Farmor är ledsna, arga och besvikna. Vi hade inte ens kunnat föreställa oss att pappan inte skulle ta striden.
<UPDATE> Barnens Farmor funderar på om det spelade in att domaren var en man i framskriden medelålder som handlade det hela. Det tål att tänkas på...</UPDATE>
13 kommentarer:
Det är mycket känslor nu, vilket man mycket väl kan förstå. Jag vill dock påstå att pappan gjorde rätt. Kan kanske tyckas som både pappan och jag har en skruv lös nu men så illa behöver det faktiskt inte vara. För det här är inte slut. Långt ifrån. Det har bara börjat. Låt mig först ta det absolut bästa och mest positva, jag fortsätter sedan med det som kommer att bli jobbigt.
Chanserna för pappan att bli friad i HR gällande misshandelsdomen torde med detta vara synnerligen goda. Han är ju inte längre "farlig" eller "våldsam" och vittnen kan ju också styrka och intyga att så är fallet. Det gör en benägenhet att HR kommer att ställa större tilltro till pappans redogörelse att det sk. strypgreppet egentligen var någonting annat och inte i syfte att skada barnet. Chansen att HR också ser igenom mammans dimridå torde vara god, det verkar ju ologiskt att först påkalla övervakat umgänge pga. misshandel och sedan helt plötsligt släppa det kravet i utbyte av EV (+ alla bidrag).
Och en friande dom är bra.
Vad som blir jobbigt är att när barnen etablerar en stabilare kontakt med pappan kommer de att finna en trygghet där som gör att de inser vilken misär de egentligen lever i.
Påverkan, föräldralojalitet och ett förfall under en längre tid gör att de kanke egentligen inte inser hur de har det hos modern.De har s.a.s blivit fartblinda.
När de så blir varse kommer de att reagera och det på ett sätt att barnens omgivning också kommer att reagera. Och det är vårdnadshavaren som kommer att börja synas i sömmarna. Med följd att modern anser allt vara faderns fel och denne straffas med indraget umgänge. Barnen kan ju inte umgås med en pappa som "sätter griller i huvudet på dem". Sedan är alla uppe på banan igen. Det blir fråga om verkställigheter och utdömande av viten för att få igång umgänget. Och ju mer den något styva i korken utsätts för press ju fler dumheter kommer hon att ta sig för. Vilket resulterar i att om ca. 1 år kommer det vara läge för fadern att ånyo dra igång en vårdnadstvist och söka EV.
Då kommer utgångsläget att vara ett helt annat vid en vårdnadsutredning...
Det här är rena spekulationer från min sida. Men jag vill ha fog att påstå att de bygger på god grund.
Så lägg ner alla planer på att sluta blogga Plastfarfar, du kommer att ha en hel del att rapportera om även i framtiden. Sanna mina ord...
Återigen kloka och värdefulla ord från Tycko. Bespetsa dig på att de blir ett eget inlägg vad det lider.
Blir det tredje gången nu?
Bra och trots allt hoppfullt svar från Tycko, upplever jag det som här utifrån. Tror också att det kommer att finnas mycket att berätta om. Ge inte upp, pf och barnens farmor!
Jag kan ju bara instämma med vad tycko tryck skriver.
Detta är inte över, detta är bara början till slutet för barnens misär.
Precis som Tycko tryck skriver, då kommer barnen revoltera, när dem nu får känna på den trygghet och stabilitet pappan kan ge dem.
SAMTIDIGT då får nu pappan en bättre kontakt med barnen och sen skall ni ju betänka, att all den bevisning som ni nu redan har samlat, den ÄR INTE förbrukat, därför det togs ju aldrig upp.
Det innebär att när "den goda mamma" igen börjar strulla och sätta käppor i hjulet, då har ni redan halva inne.
Och att Hovrätten sen frikänner pappan i misshandelmålet, torde ju vara självklart. Man tillåter väl inte en våldsman att ha så mycket umgänge utan KP.
Så hav förtröstan..rättvisan har inte segrat, men den har inte heller förlorat...
Pappan valde att spela ett säkert kort, det hade jag nog gjort oxå.
Kan f.ö. lyfta stämingen med, att jag idag vann ett delmål i egen tvist, så visst går det.
Min tvist har nu varit i 5½ år, men snart har jag VV.
Dét kommer pappan oxå få...MINST
Klart att vi inte ger upp, Ulla. Men det var så j***a oväntat. Jag skrev inlägget i affekt och redan nu vet jag att jag borde moderera det, men det får stå. Kalla det ett tidsdokument.
Och ett hjärtans GRATTIS, H42. Vi tar det som ett omen...
Stackars pappan alltså. Men det är inte lätt att sitta ensam mot alla på en rättegång. Har man inte upplevt grupptryck förr, så får man lära sig det där.
Vi måste också se det goda som kommer fram ur förlikningen:
Pappan kommer att få bättre struktur i umgänget. Som det varit nu har väl umgänget liknat rena klängorgierna där barnen tävlat om pappans gunst.
Nu blir det ju mera balanserat och sansat. Och vi skall icke heller förringa den mycket viktiga roll Farmor och Plastfarfar kommer att ha i framtiden.
Först skall ni vara behjälpliga i det praktiska tex. skall det ordnas för övernattning i pappans bostad om det nu inte redan är gjort. När barnen och pappan fått rutiner och ordning på det hela kanske ni så småningom kan låna ett barnbarn eller två en eftermiddag då och då för att ge pappan tillfälle att tillbringa lite kvalitetstid med barnen mera enskilt. Det tror jag skulle vara oerhört nyttigt både för barnen och pappan. De måste få chansen att bygga upp förtroende för varandra och barnen vill säkert vara ensamma med sin pappa ibland för att kunna kanske kunna diskutera lite känsligare/personligare saker. Och då kommer ni att vara oumbärliga!
Även om förlikningen inte blev en seger för barnens bästa så blev det en god början till en sådan. Trots allt.
Grupptryck var det, Johnny. Hon hade trummat ihop sin mamma, sin bror och den otrolige Hamstermannen till förhandlingen. (Mer om detta i en senare postning)
Eftersom vi skulle (ha) vittna(t) fick vi inte vara med och åhöra medlingsförhandlingen.
Tycko: Pappan har från Dag Ett planerat för barnen i sin bostad. Likaså kan jag meddela att jag har varit inställd på att köra runt barnen, den enda körkortsinnehavare i den här sfären som jag är. Bilen vi köpte är till och med utvald med detta i tankarna(!)
Barnen har nattat hos oss förut, nästan regelbundet, och vi ser fram emot att få ha dem igen. Utom Sura Gamla Katten, förstås.
Det får hon ta.
Nej fy fasenö. Nu nästan hoppas jag att det går åt skogen så att pappan har större chans att vinna i en ny förhandling. Även om jag kan förstå att han kände sig pressad att "ta budet". Förhoppningsvis så mår barnen snart bättre, men att mamman skulle vinna detta... Blä!
Sista ordet är alltså inte sagt, trötta mamman. Att barnen mår bättre av att träffa pappan oftare har vi redan sett, han leker ju med dem på gården nästan dagligen.
En sak är klar, iaf: Börjar barnen prata så får Hon problem. Jätteproblem...
Jag hoppas verkligen att Beatrice A läser o följer hur det går till i hennes domstolar i Sverige i dag.
Hur en dommare och ett ombud ber en man kliva ner från rätten att vara förälder fullt ut för att be om att barnets rätt till umgänge skall kunna ruckas på.
Självklart borde detta ha handlat om lämplighet, vilja och förmåga med målet att barnet skall få finnas i bägges miljö minst lika mycket.
Frågan blir här, vem som blir diskvalificerad och med vems goda minne.
Inte skall det få vara så här.
Ine skall det få sluta här.
Håller tumarna och hoppas att Ni orkar se till så att det blir något prejudicerande i framtiden eftersom Barnets sak inte blev prövad då mammans lämpligheten aldrig granskats eller att det blev ifrågasatt om kvinnans lämplighet eller förmåga.
Hade hon varit man då hade det varit ett helt annat utgängsläge enligt dagens system.
Jag räknar dock med att sanningar hinner i kapp.
Håller tummarna.
Leroy
Som påpekats, så är det vårdnadsutredningen som Tingsrätten förlitar sig på. Det är i den som moderns lämplighet prövas.
Man kan säga att domarens agerande reglerades redan för ett år sen, då v-utredningen gjordes.
Den utredning som skildrade misär och alkoholproblem, men inte våld, gav Henne alltså vårdnaden.
Enda sättet att få in våldet mot barnen i handlingen hade varit att polisanmäla, vilket tyvärr inte skedde.
Kommentar till farmor:
Jagg har pratat med flera ombud om hur stor roll domaren har i dessa förhandlingar.
Tyvärr finns där bra och dåliga domare. Allt som oftast då gillar dem inte vårdnadsmål, men blir tvungna att dömma i alla fall.
Sen undersöker dem inte själv, men måste gå på bevisning och undersökningar. Och då är det enkelt och bekvemt att luta sig emot socialens utredning och den rekomendation som allt som oftast avges där. Att dessa utredningar är bristfälliga eller mycket bristfälliga är ingenting som domaren i dessa situationer tar hänsyn till. H*n har ett underlag för en dom, och begår inget formellt tjänstefel om h*n följer socialtjänstens rekomendationer, som ju "påstås" vara för barnets bästa.
Återigen är vi tillbaka till FR, ST och det bemötande vi får där.
Jag anser att tjänstemannaansvaret bör återinföras och att ST måste ha en legitimering, samt en tillsynsmyndighet så att dessa rötägg kan röjas bort från våra barns liv.
Och framför allt tillse att där inrättas en familjedomstol med speciallutbildade dommare och där nämndemännen är specialister på barn....
DÅ kanske vi skulle få domslut som går på barnens bästa och inte på en samhälssyn, som går ändå tillbaka till 30-talet.
Just nu kan vi inget annat än stå på oss, annars gör dem det
Skicka en kommentar