Det här är grovt
Pappan och barnens farmor träffade ungarna i kväll. Det var födelsedag, och de överräckte presenter.
Pappan vill inte ha något umgänge med sina barn?
Det var den första frågan han fick.
-Que?.
-Jo, mamma har sagt att du har sagt i rätten att du inte vill ha umgänge med oss.
-Självklart inte. Tvärtom är det
Sån är hon
4 kommentarer:
Rent juridiskt kan man anklaga mamman för precis samma sak, att hon inte vill ha något umgänge med barnen, utan att det skulle vara lögn.Tvätom är det dagsens sanning.
Och att hon faktiskt klargjort (inte sagt märk väl, men klargjort) detta i rättsalen är ostridigt. För hon har yrkat EV och har man EV är man också boendeförälder och har följdaktligen inget umgänge, det har ju endast umgängesföräldern.
Nåja, nu var väl det här en parentes i sammanghanget, skulle blivit förvånad om hon INTE skulle ha sagt nåt dylikt till barnen...
Hon lägger mycket energi på att baktala och beljuga pappan inför barnen och alla som vill höra på, det vet vi sedan länge.
Det här med logik är inte Hennes starkaste sida, så hon ser inget motstridigt i sitt agerande. Det vet vi också.
Det är dessvärre ett ganska vanligt fenomen. Och den förälder som drabbas av lögnerna och förtalet vet ju också verkningarna av dessa.
Frågan är då varför man inte ger tillbaka av samma mynt? Jag ställer frågan utifrån egna erfarenheter. Svaret är relativt enkelt men värt att fundera på.
För jag lekte nog med tanken många gånger. Uppenbart var det bästa sättet att åka ut ur tingssalen med arslet före att gå dit med barnets bästa i första rummet. Bra hjälp på vägen fick man också om man var saklig och höll sig till sanningen. Och detta medan motparten ganska ostrukturerat och osakligt vräkte galla över en vilket ledde till att domstolarna hade det ganska enkelt: de fick minst besvär om de dömde till dennes fördel som gick på värst med personangrepp och svartmålningar.
Kontentan är nämligen, enligt min erfarenhet, att domar som bygger på osakligheter och svartmålningar är endast att betrakta som "snabba segrar". De är kortsiktiga lösningar men de håller inte på längre sikt. Den som söker rätt genom domslut med saklighet har en betydligt längre uppförsbacke. Långsiktiga lösningar bygger nämligen på att det blir uppenbart för domstolen att de kortsiktiga lösningarna inte fungerar.
Så ter sig den krassa verkligheten, tyvärr. För det är de enskilda människorna som skall leva med de här domsluten som drabbas. Och då avser jag de människor som inte har eget ombud med i rättsalen, som inte får komma till tals och som inte kan ifrågasätta eller överklaga det som beslutas över deras huvuden. Jag avser förstås barnen.
Tyvärr verkar det vara som du skriver, Tycko. Hon har vunnit några snabba segrar på rena lögner och förtal.
Själv har jag svårt att ta till mig att myndigheterna bara köper Hennes snack rakt av, trots att det så ofta har varit så motsägelsefullt.
Det senaste, att en snart medelålders kvinna behöver hemmahosare för att barnen ska få sitt morgonmål, är helt enkelt otroligt.
Hur långt kommer dom att gå i sitt stöd?
Skicka en kommentar