Var finns den ömma modern

Jag har tidigare skrivit om det det dyslektiska barnet och rundat av i positiva ordalag. Skolan tog tag i saken och fick även mamman att agera mer än på nivån 'vi pratar mycket'. Från min och Barnens Farmors horisont har det också sett bra ut. H*n läser och skriver bra mycket bättre än tidigare. Emellertid:

Nu, när pappan är arbetslös och har mycket mer kontakt med barnens respektive skolor, har följande framkommit:

Under mina 35 år i jobbet har jag aldrig haft något barn med så grava dyslektiska problem.

Citatet är ordagrant och från den person som arbetar med det här barnet. Barnet är intelligent och verbalt, men alltså av ett proffs i ämnet bedömd som svårt dyslektisk. Då behöver man träna. Och träna vill h*n, ska ni veta. Barnens Farmor har följande att anföra om bakgrunden till detta:

• I början av 2006 levde Hon med barnen i skyddat boende, först hos den lokala kvinnojouren (Ja —de är med i ROKS) och sedan på ett familjehotell utanför stan. Helt utan skola. Det skötte mamman, hette det. Barnens Farmor ringde Soc och påtalade att ett av barnen hade stora läs- och skrivproblem och behövde träning. Hon fick veta att de inte kunde göra något. Barnen levde ju i ett skyddat boende. (Min anmärkning: Soc, som betalar det hela, borde väl ställa vissa krav på hur barn i skyddat boende tas om hand? Tydligen inte)

• Under hela 2006 och fram till sensommaren -07 hade pappan ingen som helst talan när det gällde barnen. Han fick träffa dem fem timmar varannan vecka och detta under övervakning av olika kontaktpersoner. (Mamman avverkade dem på löpande band, förmodligen för att de rapporterade om mindre smickrande saker som alkoholmissbruk och misshandel)

• I september 2007 fick pappan rätt att ha umgänge med barnen varannan helg, ett umgänge som snabbt växte till all möjlig tillgänglig tid. Då, först, blev det kontakter med skolan och man tog tag i olika saker, som dysleksin. Saker började hända, om än inte allt för snabbt.

Barnens Farmor har en fråga:

Var finns den Ömma Modern?