Veckopengar -not
Pappan har alla fyra i helgen. So far so good, men de två yngsta är inte så lite besvärliga när det gäller att gå ut. Väl ute, är det konstigt nog (för mig i alla fall) inga problem. Nåväl:
Köpa godis
Barnens Farmor ringde just och kollade läget. -Jodå, svarade pappan. Två av dem är till kiosken och köper godis för lite pengar som 'de hittade'.
Pokerkassan?!
Det bekräftades, som vi trott länge nu, att barnen inte får veckopeng av mamman. De får tydligen en slant emellanåt för utförda sysslor i hemmet. Då är det svårt att klandra dem för en sådan sak som att använda slantar som ligger framme.
Men de enda pengar som ligger framme hos pappan är ett antal mynt, från 50-öringar till femkronor, som används som pokerchips när de spelar kort. Summan är inte märkvärdig, men det spelar ingen roll. Den vilar nu i gottebutikens kassa.
I vanliga fall skulle jag ha blivit ledsen, arg och rent av förbannad om någon gjorde en i mina ögon så småttig sak. Men i ljuset av att Hon inte ger sina barn veckopeng blir jag inte det.
Bara deprimerad
2 kommentarer:
Det där känns igen på nåt vis, "hittar" JR ett mynt här hemma vidbörjar en vidlyftig diskussion huruvida myntet hamnat där, vems det kan vara eller om det kan vara fråga om hittegods.
Det brukar sluta med att jag får säga ifrån, "det är i alla fall inte ditt".
I vanliga fall har de här barnen faktist alltid respekterat lösa mynt och sedlar, Tycko. Det är det som gör saken trist.
Skicka en kommentar