Ett möte på stan

It is bound to happen, som det heter. Förr eller senare skulle det inträffa, och häromdan så kom det:

Stan är inte större än att detta bara måste ske förr eller senare: Maken kommer gående på en gata på väg till ett avtalat möte och möter en dagisgrupp som han känner igen. Två av barnen går ju där! Men var är dom? Där!

I en barnvagn längst bak i ledet. Den medföljande personalen känner förstås honom, han har ju lämnat och hämtat barnen där i åratal. Men den här tjejen beter sig lite underligt.

Hon vänder barnvagnen och drar sig bortåt. Konstigt.

Maken går fram. Vagnen är svårmanövrerad i snögloppet, så hon hinner inte långt. Han går ner på knä och hälsar på dem. De blir stormförtjusta. De har ju inte fått träffa honom på typ 60 dagar nu.

Personalen beter underligt. De känner ju honom sen åratal och vet hur han är mot barnen (och dom mot honom!), men nu behandlas han som en främling. En icke väl sedd sådan.

Maken pratar lite med en av dem. Dom tror att han har fått besöksförbud på barnen!

Det är förstås Hon som har ringt runt och varskott dagis och skola om det interimistiska beslutet från tingsrätten om att det är Hon som har ensam vårdand om barnen.

Som hennes kugghjul greppar varandra, så kommer det förstås ut som om maken har besöksförbud på barnen.

När maken lämnade barnen i snöyran, var ett hjärtskärande Paaaaappaaa! det sista han hörde.

Värre blir det:
Maken ringer förstås efteråt och underrättar dagis och skola om att han inte alls har besöksförbud på barnen. En person som han pratar med försäger sig, och berättar att de har fått två uppringingar i ärendet. Sen vägrar vederbörande att säga varifrån den andra uppringningen kom.

Uppringningsmysteriet
Att Hon skulle ringa runt med osanningar är inget som förvånar någon. Sånt finns i Hennes personlighet, kan man säga. När Hon dessutom seglar i medvind sedan Tingsrätten köpte hennes historier och gick på hennes hot (om att vägra träffa något av barnen om vårdnaden inte skulle komma helt och hållet på henne) i sitt beslut, så växer det väl i skallen på Henne och Hon tror väl att Hon kan komma undan med allt möjligt nu.

Varifrån kom då den andra uppringningen med samma felaktiga, för att inte säga falska, information? Vi vet att Hon har två mycket motiverade hjälpare. Den ena är den person på Soc som så systematiskt styrt handling och information Hennes väg. Den andra är arvoderad för samma sak och är Hennes juridiska biträde.

Sagda juridiska ombud ljög i förhandlingen i Tingsrätten om graden av misshandel i polisamälan. "Ringa" var plötsligt "Grov och systematisk".

Soc-personen agerar i något slags feministiskt manshatande, ROKS-korrekt nit. Då kan man mycket väl ljuga om besöksförbud. Det är min kandidat.

Det juridiska ombudet är en kall och aggressiv människa, helt klart beredd att gå mycket långt (löngnerna!) för att få igenom sin sak. Men ändå, jag tror inte att personen i fråga skulle ägna sig åt sådana barnsligheter som att sprida lätt genomskådade lögner.

Soc-personen är min uppringningskandidat. Måhända kan det ha skett i dumhet, eftersom vi har sett prov på bristande bildning därifrån tidigare. Men det kan också vara ett semantiskt missbruk:

Termen "umgängesrätt" uppfattas olika av jurister och lekmän. Juridiskt handlar det om det vi andra kallar vårdnad, men uttrycket är ju byggt på orden "umgänge" och "rätt" och tolkas då förstås av de flesta som om det handlade om rätten till umgänge över huvud taget.

Soc-personen kan ha varit ovetande om dessa spetsfundigheter, men å andra sidan så får man väl ställa krav på att Soc håll sin personal något så när informerade om elementa i familjerätten.

Tänk om Soc-personen medvetet missbrukade uttrycket utan att förklara det? Farligt nära lögn vore det...