En uppringning

Vid pass halv tio på förmiddagen ringer vår hemtelefon. Nummerpresentationen anger Hennes mobil! Vafalls?

Det är andra gången, faktiskt. Hon bär sin telefon lös i fickan och då är det lätt hänt att sätta av ett kortnummer med olika kroppsrörelser. Vårt, till exempel. Jag svarar.

Förra gången, för en tre-fyra dar sen, hörde man bara allmänna ljud som från en buss eller något liknande. Inga repliker eller högtalarröster. Nu var det värre. Åtskilligt värre.

Jag hör hur hon skriker "LÄGG AV NU" och ett barn som gråter. Det yngsta, låter det som. "SLUTA NU". Gråt. Mera gråt. "LÄGG AV!" Gråt igen.

Mitt hjärta blöder.