Mitt i sommaren

Själv har jag avverkat halva semestern, Barnens Farmor har en vecka kvar och det har varit bra hittills. Vi har gjort stort och smått. Mycket med barnen som fått olika upplevelser, något vi anser är viktigt. En stor sak återstår: Liseberg med de två yngsta. Gissa om de har surfat runt och planerat sin vistelse där!

Som vanligt har mamman strulat efter bästa förmåga. Det känns för småttigt att nämna allt här, men det handlar om allt från barnens kollotider till att de plötsligt saknar något inför en aktivitet —flytväst, typ— som pappan med sin skrala ekonomi plötsligt måste inhandla.

Festivalen
I veckan var vi med pappan till de bygder som Barnens Farmors pappa kom ifrån. Med hjälp av en skrift från hembygdsföreningen i fråga kunde pappan se den stuga i vilken morsfarfarfar växte upp i för hundra år sedan, eller så, (dock var ingen hemma). Lite häftigt, tycker jag.

Sen var det en av alla dessa festivalkvällar som landet är fullt av. Tingeltangel, lakrits, öltält, övervintrade Tio-i-toppstjärnor. You know the drill. Riktigt trevligt, fram till

Budet
Mitt under kvällen ringde det från L-s hemtelefon. Vi visste att det inte fanns någon som helst möjlighet för L att komma hem från sin palliativa vård, så illa däran som hon var i sin 'accelerande' skelettcancer, så det var lätt att inse att det innebar dåliga nyheter:

'Mamma somnade in tidigt i morse', meddelade en dotter, tappade rösten och lade på.

Det var den kvällen.

R.I.P, L. We love you and miss you.

Den lilla flykten

Mamman var med tre av barnen på någon slags semesterboende i Midsommarveckan. (Det äldsta satt hemma framför PC-n). Stugan i fråga hade hon fått låna, och den var inte så stor. Mindre än pappans 2½ enligt barnen.

200 tusen i skulder
Att Hon står under indrivning är ingen överraskning. Det visste vi, faktiskt. Till pappan har hon angett beloppet i fråga, men det är omöjligt att avgöra om hon skarvar för att få någon slags sympati eller om det verkligen är så.

Datorer och tält
Då semesterstugan var så liten, agerade mamman resolut: Hon köpte in ett tält för de två yngsta att övernatta i. Veckan innan hade det äldsta och det yngsta fått nya datorer. Visserligen kostar en PC inte så många tusenlappar numera, men vi talar om utgifter på uppåt tio tusen. Bra gjort för en som säger sig stå under indrivning.

Den lilla flykten?
Efter bara några dagar ringde det näst äldsta upp pappan och berättade att h*n hade fått nog. Kan jag komma hem till dig? Färden var redan planerad via tidtabeller och allt.

-Visst. Välkommen. Vad hände?

Barnet hade fått totalansvaret för inte bara sina två yngre syskon, visade det sig. Passning, matlagning (för alla fyra) och sysselsättningsansvaret för de yngsta. Då flyr man.

Vad Hon gjorde, fick vi i vanlig ordning inte veta. Min gissning är att hon som vanligt söp.

L

Har Barnens Farmor en bästis, så är det L. De har hängt ihop i nästan femtio år. Själv lärde jag mig att uppskatta L redan i början av mitt förhållande med Barnens Farmor för snart 20 år sedan. L är alert, intelligent, vass i kommentarerna och allt möjligt mer som jag uppskattar..

Sjuk
L visade sig ha cancer i njurarna i våras.

Sen blev det värre
Efter en till synes framgångsrik behandling, fick L svåra smärtor i ryggen. Mycket riktigt: Metastaser. En tumör hade till och med spräckt en ryggkota.

L har nu en 'accelererande' skelettcancer. Den läkare som tidigare sade att L 'hade några år' kvar visste inget om metastaserna, så tiden som är kvar kan man bara spekulera om.

Smärtor
L måste ta 'rullstolstaxi' till de strålbehandlingar som i bästa fall förlänger livet. Smärtorna är det jävligaste, kan man lugnt påstå. I medicincocktailen är Morfin den viktigaste ingridiensen.

Men L håller stilen
Till den senaste strålningen dök L upp propert klädd, vilket ledde till förtjusta kommentarer från personalen, som mest ser patienter i pyjamas eller mysdressar. Dom TACKADE faktiskt L för detta.

och humöret
L har förlikat sig med att tiden snart kan vara ute, och pratar fritt om det. (Dock icke skämta). Det är till och med trevligt att hälsa på hos L. Man avundas denna inställning.

Lik Förbannat
är detta blytungt, för i synnerhet Barnens Farmor.

Förstå att det inte skrivs så mycket här nu.

Sommaren

Så är då fyra skolavslutningar avklarade. Den mest intressanta var det äldsta barnets. Inte för jippot, utan för innehållet:

MVG!
H*n hade MVG i Engelska och matte. Med tanke på hur dålig närvaron har varit, så hade jag faktiskt tankar på att h*n skulle behöva gå om, men årskursen seglades igenom med bravur.

Det Äldsta Barnet har en stödperson som har gjort ett mycket bra jobb under våren. Som jag förstår saken, har personen i fråga ansett kunskap viktigare än närvaro, vilket kan kännas konstigt. Men här funkade det: Barnet har presterat, och detta bra, på de prov som gäller.

Ny skola
Barnet med sitt besvärliga temperament kommer efter sommaren att gå i en skola med inriktning på just barn med besvärliga temperament. Mycket bra, helt klart. Emellertid:

Det är en bit bort, så skolskjuts gäller. Den är förstås mer eller mindre tidtabellsplanerad, vilket innebär att bilen kommer att vänta i fem minuter på varje ställe. Sedan åker den till nästa hämtplats oavsett någon plockats upp eller inte. Detta barn är inte så lite morgontrött, och det är väl bara pappan som kan få iväg det i tid. Men nu lever ju barnet hos mamman:

Hon struntar väl i vanlig ordning i barnens skolgång och sover in på förmiddagen även i höst. Oroväckande.

Upplevelser
Mamman har, med Soc' välsignelse, fått in tre av de fyra på olika kolloveckor under sommaren. (Tro inte att hon betalar något själv). Eftersom Hon är den hon är så ställer dessa förstås till det maximalt för pappan, Barnens Farmor och mig. Då gäller det att skjuta in sig utanför Hennes scheman. Och det gjorde vi.

Skolvslutningen
Vi gjorde eftermiddag på ett nöjesfält med alla fyra, jobbigt för oss gamlingar men desto roligare för dem. De var klara halv elva på kvällen, berättade pappan i ett SMS jag såg nästa morgon.

Sommaren,då?
Vi kommer att ta de två yngsta till Liseberg, och även alla fyra till ett upplevelseställe. Det ska bli spännande, eftersom barnet med det besvärliga temperamentet är ett av dem. Inte Liseberg — de har tillbringat timmar på den hemsidan— men väl resan. Att tillbringa timme efter timme i en bil blir svårt för vederbörande.

Vi har i dag även bokat rum för oss och pappan på ett skitmysigt litet hotell i en liten stad som Barnens Farmor härrör ifrån. Det blir en retrotripp, kan man tänka.

Inte oväntat

Ingen diagnos
Det barn som mamman släpat iväg för att få en diagnos utställd har nu förklarats vara helt utan något som helst syndrom.

Inte oväntat, men pappan, Barnens Farmor och jag gläds.

Hur Hon tog det?
Det skiter jag egentligen i, men en förhoppning till omsorg och lite klöver åt henne bör ha torkat in. Sånt svider, vilket definitivt inte gläder mig.

Vafalls?
Näpp. Sätter man sig själv före barnen, så blir det alltid de som drabbas när det hårdnar.

Sån är Hon.

Diagnoser

Ett av barnen har fått en diagnos ställd —vilket och vad vill pappan inte att jag skriver om— med dithörande stödåtgärder. Dessa har inte gått mamman förbi, så nu har Hon bestämt sig för att ett barn till har ett Syndrom eller vad det nu kan vara frågan om. Här vankas schaber!

Utvärderingssamtal
Mamman har nu släpat ett av de andra barnen till Omsorgen eller vad det nu heter, eftersom hon har bestämt sig för att barnet i fråga har en störning.

Vi, som har läst på rätt bra de här åren, känner inte igen det hela. Barnet har, som alla andra barn, sin personlighet. Men någon störning går det inte att få fram här, inte.

Barnet, då?
H*n suckar och är bedrövad över att ha missat en idrottsdag och en skolutflykt för att i stället sitta med mamman i dagslånga utvärderingssamtal med diverse utvärderingspersoner.

Tänk om?
Barnet hamnar i klorna på någon lagom flummig och övertygande "expert" med egna vinstintressen som agerar konsult gentemot Soc. Sådana finns.

Då är det kört: Barnet är stämplat, experten räknar pengar och mamman likaså.

Sommarplaner

Det började i April med att mamman kontaktade Soc om hur mycket pappan skulle ha barnen i sommar. Lite märkligt av en ensam vårdnadshavare att agera så, men hon har ju vant sig vid att pappan alltid finns vid barnens sida.

Den person på Soc som fick ärendet i sitt knä skrev till pappan, som ringde upp med viss bävan. Hans första fråga var 'varför kunde Hon inte hört av sig till mig?'. Det hela mynnade i ett bra samtal, i vilket Soc medgav att de inte förstod varför de hade med det här att göra. Är man ensam vårdnadshavare, så är man.

Hade pappan valt att gräva guld i Australiens öknar över sommaren, så hade vare sig mamman eller Soc kunnat stoppa honom. Det begriper Soc, men helt klart inte mamman.

Scheman
Nu har diverse semesterplaner och kollovistelsebokningar börjat utväxlas mellan föräldrarna, per SMS, den enda vettiga kommunikationsvägen vad pappan anbelangar. (Försök att sprida invektiv tillsammans med svar på en fråga på 160 tecken, så vet ni varför)

Barnens Farmor och jag är lediga hela Juli månad,och det ser ut som om vi kan ta ett eller två av barnen på en upplevelse, men vi vet inte ännu.

100.000 and counting.

Lite utanför ämnet kanske, men någon gång igår gjordes det etthundratusende besöket på den här bloggen. Då kan det vara på sin plats med lite statistik:

• 718 inlägg sedan starten i Januari 2006.
• Det innebär lite styvt 11 inlägg per månad, något som inte har inträffat sedan Augusti 2008.
• 2007 var det mest aktiva året med 190 inlägg, med 2006 tätt efter med 186
• 2009 föll antalet inlägg till 76, och till 63 året därpå.
• Det här är årets tolfte inlägg. Fortsätter det så här, så blir det ca 35 inlägg 2011.

Kommentar
Den nedåtgående trenden förklaras dels av att utvecklingen var så mycket mer dramatisk de första åren än de senare. Läget är mer stabilt —om än trist— nu. Dessutom finns det alltså numera saker som barnens pappa inte vill att jag skriver om.

Vidare har jag gjort avkall på att berätta om alla Hennes småttigheter och tjuvnyp. Det kommer bara ut som gnäll. (Men var så säker på att de fortsätter).

Till sist:
Tack, ni som bevakar Hennes Nya Liv. Ni är inte många, men jag vet att ni finns där, några sedan åratal tillbaka.

Sådant värmer och uppmuntrar i en jobbig situation.

Skrivkramp. Blockering.

Så är det. Jag är blockerad och har akuta skrivsvårigheter, Pappan vill till yttermera visso inte att mycket av det som pågår just nu ska speglas här.

Sånt respekterar man.

"Änka"

Det är sant! Mamman har öppnat sin presentation på Facebook för oss utomstående till något som bara kan kallas en CV.

Där anger Hon sitt civilstånd som 'änka'.

Min första tanke
var att hon var smaklös, vulgär och helt enkelt låg i vanlig ordning. Sedan kom jag på det: I förhandlingarna kring skilsmässan och bodelningen hette det att den person Hon levde med 'inte existerar längre'. Barnens pappa har i Hennes ögon morfat  till något annat, (förnuftigare, som jag ser det).

Men det är ändå smaklöst.

Föräldrasamatal

Nummer ett
Pappan, som trots allt inte har vårdnaden, är både välkommen och välsedd. Mamman är där, men inte så länge. Hon ska nämligen

fika,

och håller samtalet kort. Sedan går Hon. Att barnet i fråga har problem, missade hon.

Okej. En kaffestund med någon är en ofta kontaknyttig, om ordet tillåts, aktivitet. Men ändå. Borde inte barnet har gått före kontaktnyttighenen?

Nummer två
Föräldraträffen i det dyslektiska barnets skola var en lysande tillställning. Alla visare pekar uppåt och Pappan myser.

Mamman var inte där.

"Jag har haft cancer"

Smaka på den. Den fjärde årskontrollen efter min operation gick också den bra. Därmed, sade läkaren, är jag helt fri från otyget. Repliken i rubriken känns lite främmande för en som för fyra år sedan faktiskt inte visste om han skulle vara i livet i dag.

Yay.

Ett barns födelsedag

En dag som den här hade jag kommit ihåg i hela mitt liv, men så är jag uppväxt i en helt annan miljö än den barnen lever i:

Morgon
Ingen sång eller tårtbit på sängen. H*n var uppe halva natten och sov långt in på förmiddagen. Liksom de flesta i det hemmet.

Förmiddag
Studiedag i skolan h*n ändå inte går till. Mamman går med ett syskon till försäkringskassan för att inhösta intyg för ännu ett behov/bidrag. Ett annat ringer förtvivlat till pappan och tigger sig till umgänge över dagen.

Eftermiddag
Mamman är kvar på FK. Pappan är och storhandlar på stormarknad med mig, Barnens Farmor och syskonet. Födelsedagsbarnet är hemma med det Spelande Äldsta. Vi ringer och SMS-ar grattar. De mottogs med glädje.

Det är måndag, så firandet för vår del blir i helgen som kommer.(Pappan hade inte barnen i helgen).

Sen em/kväll
Barnet ska gå på bio. Själv. Mamman spar på biljettpengarna.

Som sagt
En dag som denna hade jag haft i minne livet ut. Men barnet i fråga verkar nöjt.

Helt otroligt är detta för en femtiotalist.

Ett barn blir ivägskickat

...det är väl den sista rubriken man kan föreställa sig från det här stället, men så har skett:

Pappan har alla fyra den här helgen och vi var förbi i går. Tre av dem var på plats, och det var roligt som alltid att träffas och umgås. Det fjärde —det med sitt okontrollerade humör— dök upp i går eftermiddag. Och ställde omedelbart till med det ena uppträdandet efter det andra.

Pappan, rädd som han är om sitt hyreskontrakt, gjorde allt för att lugna barnet i fråga. Det hjälpte föga.

Till Mamman
Det slutade med att barnet åkte tillbaka till mamman.

Mina funderingar
Pappan har blivit mer eller mindre varnad av sin värd pga det liv som uppstår när barnen är hos honom och glömmer att där gäller helt andra spelregler. Han har också (faktiskt!) sett hur det numera ser ut hemma hos Henne (Lort! Kaos!) och vet att ungarna lever i anarki där.

Då kan det vara svårt att växla om till de relativt relativt sett blygsamma gränser som handlar om oväsen, matvanor med mera som pappan sätter.

Men —om nu barnen lever ut sina aggresioner lika fritt hos mamman— så kan man ju undra vad den hyresvärden tänker, tycker och gör.

Det är så mycket vi inte vet.

Jag lever

Det här datumet har en mycket personlig innebörd för mig. Det är nämligen årsdagen av den canceroperation som förändrade —och räddade— mitt liv till priset av en helt förändrad vardag.

Men jag lever. Det är det som räknas.

Grannar har klagat

Ett av de barnen som var med mamman på resan till nordafrika, är det som har svårt med humöret sitt. Efter hemkomsten så har pappan haft enorma problem med just det barnet.

Vänt på dygnet
H*n har vänt på dygnet och mer eller mindre struntar i skolan. Närvaron är till och med sämre än det äldsta syskonets. Pappans tålmodiga ansträngningar att få barnet till skolan är fåfänga.

Utbrott
Humöret är sämre och lynnigare än på länge. Minsta motgång leder till skrikande och kastande-saker-i-väggen-utbrott. Detta leder till oönskad uppmärksamhet:

Nu har pappans grannar tröttnat på livet och tjivet när h*n beter sig. De har klagat hos hyresvärden. Pappan är förtvivlad. Ska han fortsätta att ha sitt barn hos sig och riskera vräkning, eller ska han säga nej till att ha sitt barn hemma?

Min fundering
Vi har sedan åratal tillbaka märkt att barnen blir tysta som möss när det ringer på dörren. De är vana vid att Hennes grannar (och värden?) ringer på och klagar på livet och tjivet.

Barnen vet att andra spelregler gäller hos pappan än hos Henne. (Hos mamman verkar det inte finnas några alls,  ren anarki verkar råda i det hemmet). Men pappan sätter gränser, gränser som det här barnet just nu mer eller mindre medvetet struntar i.

Då har jag full förståelse för att pappan inte bara är ordentligt irriterad på barnet i fråga, han till och med tvekar inför att ha vederbörande hos sig framöver.

Det gäller att säkra sitt boende.

Mer om resan

Det tog tid, men nu vet vi mer om de två yngstas resa med Henne till ett (än så länge) lugnt land i nordafrika. Fast inte mycket:

Sol och bad
Jodå, det hade varit jättebra med sol och bad, 'fast det var kallare i poolen än i havet'. Detta om detta.

Yppandeförbud
Mamman har förbjudit barnen att berätta om saken av någon anledning, men barn är barn och trampar förstås över emellanåt: Det var en man med på resan.

Detta skulle kunna förklara finansieringen av det hela. Men har vi hört rätt så skulle det kunna röra sig om Hamstermannen, en av Hennes älskare genom åren (gör 'sök i Hennes nya liv')

Han är en självutnämnd kulturpersonlighet och inte så lite alkoholiserad. Då har man ju sällan schaber. Fast är det någonstans det finns bidrag och stipendier, så är det just i kultursvängen.

Utrikes resa -nu nordafrika

Mamman och de två yngsta är sedan några dagar i ett nordafrikanskt land. Inget av de (ännu) oroliga, men ändå. På sedvanligt maner sade hon inget till pappan när hon planerade resan (Lågprisflyg och timmar i buss till och från flygplatserna. Ingen charter här, inte). Han fick resebeskdet en kort tid före genom ett av de avresande barnen, och förmodades ställa upp för de två hemmavarande medan de andra var bortresta. Det gör han förstås.

Är han snäll eller bara dum?
Han ställer upp på sina barn, svarar jag. Han är inte den som skulle lämna sina egna barn i sticket, vilket man inte kan säga om Henne. Tyvärr så spelar hon förmodligen på pappans uppställning.

Ett SMS
till ett av de hemmavarande syskonen när de kom fram, är allt vi vet. Jag har kollat: SMS från det landet kostar 3:85, så lite mer hade de väl kunnat kosta på sig.

Hur har hon råd?
Fan vet. Men vi vet att Hon är ruggigt bra på bidrag och stipendier av alla de slag. Liksom att hon aldrig planerar framåt. Får hon pengar så bränner hon dem direkt, utan att tänka på sina skulder. Det skulle kunna förklara. Liksom att hon konsekvent struntar i sina åtaganden gentemot pappan. Exempelvis hette det att han skulle köpa telefoner åt barnen och Hon fylla på kontankorten. Gissa vem som fyller på? Eller om hon betalade ett skolkort så att det går att resa även på kvällar och helger?

Listan kan göras lång, men det känns bara småttigt att stapla Hennes svek här. (Det är för övrigt en delförklaring till att jag numera inte fyller på bloggen så ofta. Abbonera gärna på RSS-feeden, så kommer nya inlägg med automaik)

Halva månadspengen

Pappan har alla fyra sedan ett par dar. Det har visat sig att ett av barnen har vänt på dygnet igen. H*n går till sängs, men fjädrar sedan upp och bänkar sig framför en TV till kanske fyra på morgonen. Skolan är inte att tänka på.

Beteendet verkar accepterat av mamman, och barnens pappa får då svårt att vända tillbaka barnets dygnsrytm. Han har ju inte barnen mer än på deltid. (Ett av dem möjligen på halvtid, men inte det här).

Månadspeng
De får ingen av mamman, så vi är där med en månatlig slant. Dock på villkor att de går i skolan, annars blir den halverad.

Så skedde
Det här barnet låg och sov när vi var där, men h*n hade varskotts av pappan och accepterat det hela.

Alltid något.

Nu kan det sägas

Barnens pappa har inte tyckt att jag skriver om saken, men nu får det sägas. Jag försöker hålla mig saklig:

A Passage to India
I höstas gjorde mamman en bekantskap som resulterade i att hon och de två yngsta skulle tillbringa julen i Indien, oklart var på kontinenten. Detta på bekantskapens bekostnad!

Från första stund trodde vare sig Barnens Farmor eller jag på att det skulle bli av, men man kan ju faktiskt aldrig veta. Tänk er följande:

• Mamman reser bort med de två yngsta till en flyktig bekantskap
• Inget av av barnen har ens det grundläggande vaccinationsskyddet som alla svenska barn erbjuds. Mamman nekade dem detta när det begav sig.
• När vi pratade med barnen om vaccination, så visste de mycket väl vad det handlade om, men det behövdes inte [enligt Henne] bara man åt det som värden rekommenderade.
• Ur Vaccinationsguiden om Indien:
  

  Rekommendation vid  vistelse i stadsmiljö

  Polio-, stelkramps- och difteri-vaccinationerna ses över. Skydd mot hepatit A (epidemisk gulsot). Hepatit B-vaccin (vid frekventa eller långvariga vistelser i landet). Till vissa riskgrupper  dessutom: Dukoral (ett koleravaccin).

• Barnen. Vem vill se sina minderåriga bjudna på en resa på flera tusen kilometer av en som de inte har träffat och egentligen inte vet något om?

Då får man ångest. I bilden finns också att mamman förra året gjorde en bekantskap —på Facebook av alla ställen— som verkade sluta i att hon skulle bo i New York och dela lägenhet med honom i ett halvår eller så. Det sk*t sig givetvis, och Hon förkunnade för sina barn att hon hade blivit

Knullad både fram- och baklänges

av vederbörande. Trevligt tilltal värre inför sina minderåriga. Nåväl:

Julen
Resan blev uppskjuten. Jag var inte överraskad. Tumregeln "Två uppskjutanden är lika med inställande" är min egen lärdom efter fyrtio år i arbetslivet. Ett uppskjutande kvar.

Januari
Nu blev det uppskjutet några veckor till. Här kom det andra.

Nu
Inställt. "Han har svikit mig", har mamman förkunnat för barnen.

Hur dum får man bli?
Sunda förnuftet säger de flesta borde dra öronen åt sig när en flyktig bekantskap kommer med erbjudanden som dessa. Nu råkar jag veta att Hennes engelska är hellre än bra, men ändå. Hur många mödrar åker på egen annans biljett och låter mottagaren betala betalar för två minderåriga utan att tveka?

En lättnadens suck
När beskedet om den inställda resan kom andades vi ut.

Barnen i fråga som hade peppats med det hela i månader och glatt både sig själva och sina kompisar med resan, blev förstås oerhört besvikna. Men det stör inte mamman. Det var ju han i Indien som svek.

Själv har jag en annan åsikt om vem som svek vilka. Hur dum får man, som sagt, vara?

Update Söndag:
I överenskommelsen ingick att mammans resa bekostades av den andre, men att Hon skulle betala för barnens resa. Både pappan och Barnens Farmor tror att Hon helt enkelt inte fick ihop stålarna i fråga, ställde in och i vanlig ordning skyllde på någon annan.

Kanske det är så, och brytningen med Hennes mor faller i så  fall på plats. Fast jag tror ändå att Hennes dumhet övergår mycket, och förklarar än mer.