Nu kan det sägas

Barnens pappa har inte tyckt att jag skriver om saken, men nu får det sägas. Jag försöker hålla mig saklig:

A Passage to India
I höstas gjorde mamman en bekantskap som resulterade i att hon och de två yngsta skulle tillbringa julen i Indien, oklart var på kontinenten. Detta på bekantskapens bekostnad!

Från första stund trodde vare sig Barnens Farmor eller jag på att det skulle bli av, men man kan ju faktiskt aldrig veta. Tänk er följande:

• Mamman reser bort med de två yngsta till en flyktig bekantskap
• Inget av av barnen har ens det grundläggande vaccinationsskyddet som alla svenska barn erbjuds. Mamman nekade dem detta när det begav sig.
• När vi pratade med barnen om vaccination, så visste de mycket väl vad det handlade om, men det behövdes inte [enligt Henne] bara man åt det som värden rekommenderade.
• Ur Vaccinationsguiden om Indien:
  

  Rekommendation vid  vistelse i stadsmiljö

  Polio-, stelkramps- och difteri-vaccinationerna ses över. Skydd mot hepatit A (epidemisk gulsot). Hepatit B-vaccin (vid frekventa eller långvariga vistelser i landet). Till vissa riskgrupper  dessutom: Dukoral (ett koleravaccin).

• Barnen. Vem vill se sina minderåriga bjudna på en resa på flera tusen kilometer av en som de inte har träffat och egentligen inte vet något om?

Då får man ångest. I bilden finns också att mamman förra året gjorde en bekantskap —på Facebook av alla ställen— som verkade sluta i att hon skulle bo i New York och dela lägenhet med honom i ett halvår eller så. Det sk*t sig givetvis, och Hon förkunnade för sina barn att hon hade blivit

Knullad både fram- och baklänges

av vederbörande. Trevligt tilltal värre inför sina minderåriga. Nåväl:

Julen
Resan blev uppskjuten. Jag var inte överraskad. Tumregeln "Två uppskjutanden är lika med inställande" är min egen lärdom efter fyrtio år i arbetslivet. Ett uppskjutande kvar.

Januari
Nu blev det uppskjutet några veckor till. Här kom det andra.

Nu
Inställt. "Han har svikit mig", har mamman förkunnat för barnen.

Hur dum får man bli?
Sunda förnuftet säger de flesta borde dra öronen åt sig när en flyktig bekantskap kommer med erbjudanden som dessa. Nu råkar jag veta att Hennes engelska är hellre än bra, men ändå. Hur många mödrar åker på egen annans biljett och låter mottagaren betala betalar för två minderåriga utan att tveka?

En lättnadens suck
När beskedet om den inställda resan kom andades vi ut.

Barnen i fråga som hade peppats med det hela i månader och glatt både sig själva och sina kompisar med resan, blev förstås oerhört besvikna. Men det stör inte mamman. Det var ju han i Indien som svek.

Själv har jag en annan åsikt om vem som svek vilka. Hur dum får man, som sagt, vara?

Update Söndag:
I överenskommelsen ingick att mammans resa bekostades av den andre, men att Hon skulle betala för barnens resa. Både pappan och Barnens Farmor tror att Hon helt enkelt inte fick ihop stålarna i fråga, ställde in och i vanlig ordning skyllde på någon annan.

Kanske det är så, och brytningen med Hennes mor faller i så  fall på plats. Fast jag tror ändå att Hennes dumhet övergår mycket, och förklarar än mer.