Ett barn blir ivägskickat
...det är väl den sista rubriken man kan föreställa sig från det här stället, men så har skett:
Pappan har alla fyra den här helgen och vi var förbi i går. Tre av dem var på plats, och det var roligt som alltid att träffas och umgås. Det fjärde —det med sitt okontrollerade humör— dök upp i går eftermiddag. Och ställde omedelbart till med det ena uppträdandet efter det andra.
Pappan, rädd som han är om sitt hyreskontrakt, gjorde allt för att lugna barnet i fråga. Det hjälpte föga.
Till Mamman
Det slutade med att barnet åkte tillbaka till mamman.
Mina funderingar
Pappan har blivit mer eller mindre varnad av sin värd pga det liv som uppstår när barnen är hos honom och glömmer att där gäller helt andra spelregler. Han har också (faktiskt!) sett hur det numera ser ut hemma hos Henne (Lort! Kaos!) och vet att ungarna lever i anarki där.
Då kan det vara svårt att växla om till de relativt relativt sett blygsamma gränser som handlar om oväsen, matvanor med mera som pappan sätter.
Men —om nu barnen lever ut sina aggresioner lika fritt hos mamman— så kan man ju undra vad den hyresvärden tänker, tycker och gör.
Det är så mycket vi inte vet.
4 kommentarer:
Stackars barn, och allt gâr ut och drabbar hela familjen.
är hon fortfarande pâ fri fot?!!
Kram
Jag när emellanåt på en mycket cynisk fundering, Lillie.
Den går ut på att Soc vet vad ett omhändertagande av fyra barn i familjehem innebär i reda pengar, och att de bromsar på något som rimligen borde hade skett för åratal sen av detta skäl.
Hoppas att jag har fel.
Man kan undra ibland, och särskilt i dessa tider med nedmontering av allt vad välfärds- och skyddsnätsaktiviteter heter...
Jag förstår inte att inte fler larmar soc om hur utsatta dessa barn är. Jag förstår inte att ingen tjatar, skriker och larmar tills något händer. Jag kan inte förstå att ingen inom skolan eller soc agerar alls.
Snart är det s a s för sent att mota Olle i grind, och "samhället" står med fyra svårt skadade unga människor att hantera i stället för fyra barn i riskzonen som kan skyddas.
Sånt får inte hända, även om jag - förstås! - vet att det gör det.
Jag vet också att det går att få myndigheter att lyssna, åtminstone om man är eller har en vuxen människa som är beredd att göra vad som helst för att rädda barnet i mitt fall och barnen i ert.
Att sitta tyst och skaka sorgset på huvudet och säga "vad var det jag sa?" när det redan gått för lång är skamligt. Många borde skämmas i just ert sammanhang, lärare och socpersonal högt på listan.
Att sätta sin egen rädsla eller bekvämlighet eller vad det kan vara framför att se till att fyra barn har en chans till ett normalt liv kan aldrig bli ok.
Hoppas någon stiger fram och tar fajten för barnen. Inte mot mamman, utan för barnen.
Det konstiga är att skolan tolererar ett par av barnens mer eller mindre regelmässiga uteblivande utan att reagera.
Men vi måste också vara medvetna om att vi får veta så lite.
Skicka en kommentar