28 november 2008

Sex pinnar muck

Så skulle man kunna uttrycka saken. Pappan 'bojas av' nästa torsdag, den 4 December. Just på grund av att han har gått med elektronisk boja i snart 8 veckor och inte fått träffa två av barnen under tiden —de två äldsta som själva hade kunnat ta sig till honom— så har aktivitetsnivån varit låg här. Det har helt enkelt inte funnits mycket att berätta.

I början av strafftiden kontrollerades han ganska ofta. Sedan, efter att han visat sig skötsam, var det ganska lugnt. Men nu, mot slutet av strafftiden får han blåsa 3-4 gånger i veckan. Gissningsvis för att Frivården vet att folk tenderar att slappna av mot slutet av resan. Så icke denna pappa. Han är fortsatt helnykter och noga med tiderna.

Vill pappa träffa oss?
Av någon anledning har barnen inte kontaktat pappan särskilt mycket de här veckorna. Kanske för att de (via Henne) fått för sig att de inte ens fått prata med honom under strafftiden, jag vet egentligen inte.

Men den senaste tiden har pappan pratat med olika barn på telefon ganska ofta. Det har visat sig att de började tro att han inte vill träffa dem längre! Han har i och för sig varit under deras horisont i snart två månader, men ändå. Hur kan sådana funderingar uppstå och varför har inte mamman stävjat dem?

Kontaktfamilj!
Inför pappans påbojning ringde Soc och förhörde sig om saken. -Jodå, svarade pappan. Jag ska gå med boja till December och då blir det knepigt med barnen, särskilt de yngsta eftersom jag inte får vara utomhus mer än ett par timmar som mest. Soc tackade bör beskedet utan att tala om varför de ringde. Jag spekulerade i att det berodde på att mamman var på dem om avlastning, nu när pappan inte kunde ställa upp på ett par månader. Det stämde.

Ett av barnen har berättat att de två yngsta brukade vara hos en familj i grannskapet varje vecka. I hur stor omfattning vet vi inte. Pappan vet att det inte lönar sig att fråga barnen om deras liv med Henne, eller ens att ställa följdfrågor. De lever ju med yppandeförbud om sådant.

Det här framkom i samband med att pappan fick höra att ett av dem råkade ha sönder en PS2-konsol, något som ansågs värt att berätta. (Vem får ersätta familjen i fråga. Mamman eller Soc?)

Men det är ju trevligt att Soc ansåg sig behöva kontrollera Hennes påstående för en gångs skull.

De borde de ha gjort lite oftare.

32 kommentarer:

Mummel sa...

Kära Plastfarfar!

Nu blir jag tjatig, känner jag. Men ändå´.

Klart att barnen tror att pappa inte vill träffa dom om han inte hör av sej!!!

Dom är barn. Han är vuxen. Det är h a n s ansvar att se till att relationen fungerar, genom eld och vatten och fotbojor ska han gå.

Att han "mår dåligt" och "har det svårt" är ingen som alls ursäkt. Det får han göra på egen tid. Som jag fått göra. Tajma sammanbrotten så att inte barnen råkar ut. Inga alternativ är acceptabla.

Mina barns far har kört det där, "jag mår så dåligt att det är bättre för barnen om jag inte...".
Det är skitsnack. Inget annat. Inga förmildrande omständigheter - den vuxne sätter sej själv före barnen. Vilket borde vara förbjudet i lag.
Vad Hon sen gör eller ej hör inte hit - här pratar vi om pappa, eller hur? Och hans svårigheter. Som finns. No doubt about that.

Men ändå. Barnen måste komma först. Barnen ska i n t e göras ansvariga för att relationen är bra. Det är alltid den vuxnes ansvar.

Plastfarfar sa...

Du har rätt i mycket, Mummel. Men pappan mår faktiskt inte bra den här tiden. Det är helt klart mer påfrestande än man kan tro att gå med fotboja. Det är inget självömkande skitsnack.

Dessutom har jag glömt att berätta att barnens telefoner alltid är stängda (slut på kontankorten?) och att det är mammans telefon som har gällt.

Ett nummer som väcker obehag, ska du veta. Det ringer man inte i första taget.

Mummel sa...

Det beror på vad man prioriterar som sagt.
Sitt eget mående? Sitt eget obehag?

D ä r sitter den gordiska knuten - vi föräldrar s k a fanimej sätta oss över våra egna känslor för att bespara barnen så mycket som möjligt!

Hur Hon bär sej åt kan varken du eller pappa styra. Det enda som går att styra är sej själv, nämligen.
Och väljer man att "må dåligt" såpass att man inte ringer sina barn, trots obehag, och barnen därav drar slutsatsen (med hjälp eller ej spelar ingen roll, här är det endast och enbart en enda person som kan övertyga barnen, och det är pappan) att pappa inte vill ha nåt med dom att göra - ja, då har man valt sej själv före barnen.

Och får stå för det valet.

Då är det bara synd om barnen, som ju är barn. Ingen annan.

Majsanochmalla sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Majsanochmalla sa...

Jag kunde inte sagt det bättre själv Mumlan.

Joåå Plasfarfar, det är självömkande skitsnack. Pappan har ju inte ens försökt. Ur barnens perspektiv är 8 v en lååång tid. Det handlar inte om pappans möjligheter att välja bort sina barn.. Det handlar om barnens rättighet till sin pappa...

Jag tror både barnen, pappan och ni skulle "tjäna på" att släppa allt gammalt groll. Mycket i din blogg handlar om meninslösa spekulationer/antaganden.. Barnen må ha knasiga/svagsinta föräldrar. Men helt säkert så älskar de båda sina föräldrar lika mycket..

Om barnens kontantkort är slut är det väl bara att fylla på dem på nätet. Det är en klen ursäkt... Och att en vuxen man/pappa inte skulle våga svara i telefon!?? Ja jag vet ju inte... Men det verkar retarded, ovettigt!?

Mallatyckersåsyndombarnenbralla

Anonym sa...

Har man inte "been there, done that" så är det mycket enkelt att hemfalla till att klanka ned på pappan som man gör i vissa kommentarer.
Det är verkligen enkelt att skyffla allt ansvar på pappan och säga att det är han som måste se till att det funkar.
Men en boendeförälder har faktiskt ett övergripande ansvar att verka för och uppmuntra till att barnen har en god kontakt med den förälder de inte bor med.

Om man ser till historiken här så finns det synnerliga skäl att pappan agerar som han gör. Han har pådyvlats ett besöksförbud han inte haft och polispiketer har tillkallats bara för att han råkat uppenbara sig på stan. Vem som helst kan ju ana vad ett telefonsamtal till en viss telefon vid fel tillfälle kan få för konsekvenser utifrån det...
En tjänsteman på kriminalvårdsstyrelsen har ju uttryckligen sagt till om att pappan inte skall ha kontakt med barnen eftersom detta innebär att denne har kontakt med målsägarna under den tid denne avtjänar straffet.

Men ok, klandra pappan men klandra boendeföräldern också som inte lägger två strån i kors för att samverka till en kontakt.
Då är man åtminstone konsekvent.

Mummel sa...

Det tycker jag faktiskt att jag gör - klandrar boendeföräldern.

Men: det enda man kan styra är sej själv.
Och barnen är jävlarimej inte skyldiga till nånting!

Jag har suttit i liknande situation, fast tvärtom, med en pappa som inte velat/haft förmågan att inte vara förälder, som satt sej själv och sitt "mående" och sina "behov" före barnets.

Det är för jävligt, minst sagt. Och det drabbar enbart barnen. Barnen sörjer. Barnen letar fel på sej själva. Och barnen har vare sej resurser eller förmåga att ordna upp saker...

Nej, man får helt enkelt se till att sätta sej över allt vuxentjafs, vare det besöksförbud eller enbart sårade känslor. Det ska aldrigaldrigaldrig drabba barn att vuxna är galna, där ger jag mej aldrig!

Då kan det sluta som för min lilla unge, som sitter helt fast i sin pappalängtan, trots att hon nu räknas som vuxen. Och hur mycket har hans beteende mot henne att göra med hennes nuvarande psykiatriska problem???

Så: jag har been there, and done that - får jag yttra mej som förkämpe för b a r n e n s rättigheter då?

Skitsamma vem som är boendeförälder: barn har, ska ha, har rätt att ha två föräldrar som visar att de ä r föräldrar. Ovillkorlig kärlek, PAS eller ej.

Majsanochmalla sa...

Plastfarfar & Tyck o Tryck..

Jag försvarar inte boendeföräldern. Inte alls! Däremot har jag mycket svårt att ta Plastfarfar på allvar. Det är mycket skitsnack om boendeföräldern som handlar om antaganden. Det är hela tiden svart/vitt. Sorry! Det är helt enkelt inte trovärdigt!

Och det värsta av allt.. Ungarna far illa.. De längta efter sin pappa. Men pappan orkar inte. Han sätter sig själv i första rummet. Det är inte okej! Speciellt inte som det alltid finns en underton om hur jäkla egoistisk mamman alltid är. Det kanske hon är?! Men det är pappan också! Absolut!

T & T... Jag kan inte annat än bli full i skratt. Precis den bilden jag får av "pappor" som sliter i sina barn... Noll/koll och helt upp i det blå i att tycka synd om sig själva!

Det är bådas mänskliga skyldighet att se till att umgänget med barnen funkar. DU/liksom ditt ex har bara att se till barnens behov av sina föräldrar... Inte föräldrarnas behov av sina barn, oavsett var barnen bor eller varför.

Och.. En sak som blir väldigt tydligt i båda era fall... Är att ni hänfaller i "hon gör si, hon gör så"... Då får jag också göra si/så.. Så är det naturligtvis inte... När motparten är sternkorkad.. Ja då måste man vara dubbelt så bra! Inte falla ner på sandlådenivå!

Vilket ni båda gör!

MallaGudsåynkligagnälliganiärbralla

Plastfarfar sa...

Jag är mycket nära att låsa denna tråd nu. Tycko skrev sitt inlägg medan jag satt och filade på bra nära samma sak.

Mummel och M&M: Dra inte era ex över samma kam som barnens pappa. Straffet tär på honom, ska ni veta. Den som har följt den här bloggen en tid (eller läser bakåt) vet att pappans kamp handlar just om att få ha och att få vara med barnen, så där har ni helt fel.

Att hamna i en svacka efter nästan tre år, och detta under avtjänande av ett straff för något som han inte har gjort, tycker jag nog att man kan förlåta.

Jag kan tillägga att han bojas av på torsdag och att de två äldsta är hos honom på fredag, direkt efter skolan.

Mummel sa...

Varför låsa?

Jag säger inte att jag inte förstår att pappan är trött, mår dåligt, har fått kämpa - jag säger att det inte är en ursäkt för att sluta.

Och det är definitivt ingen ursäkt för att inte höra av sej till sina barn.

Du sa det själv: barnen tror att pappa inte vill veta av dem. Varför? Jo, för att han inte orkat höra av sej.

Så vad är det då att klaga på? Endera tar man hela sitt föräldraansvar - som pappa hittills försökt göra, innan du blir arg - eller så gör man det inte, och får leva med konsekvenserna.

Vad kommer barnen att minnas när de blivit vuxna? Att pappa försökte allt han kunde.

Idag är de inte, säger i n t e, mogna, stora, vad-du-vill nog att se vad som händer. En dag är de det. Det är då man får skörda det man sått.

Kontenta: pappa gör det han vill och orkar. Då ska det inte klagas på konsekvenser som följer när han inte vill och orkar.

Och säg för hela fridens namn inget om ex hit eller ex dit eller vilken kam man drar folk över - det har inget med sakfrågan att göra. Hamnat i svackor har jag också. Men: jag har inte haft några val. Det är fascinerande att folk som har barn anser att de har val. Det anser inte jag. Det finns bara ett fokus som är viktigt då barnen är underåriga.

Barnen.

Majsanochmalla sa...

Visst, du kan stänga tråden.. Dock kvarstår problemet..

4 barn som längtar efter en pappa, som inte orkar... Han orkar inte ens lyfta luren och ringa dem/svara när de ringe eller fylla på deras telefonkort..

Dessutom, när mamman nu är så erbarmeligt värdelös.. Så orkar iaf inte pappan.. Tvärt om! Han låter inte ens barnen få ett uns "vila" hos honom... Han orkar inte det! För hans mående/hans problem är viktigare än barnen!?

Det är klart jag undrar hur pappan/ni fungerar. Ni är ytterst kritiska i ALLT mamman gör eller inte gör. Men hon ska orka ha dem! Även på den tiden pappa egentligen skulle ha dem... För pappa mår så dåligt!?! Det har ju framkommit gång efter annan på din blogg.. Det är ju inte första gången pappan "ballar ur"...

Tur för barnen att mamman inte gör detsamma... Får då hade barnen blivit omhändertagna! Det är simpel fakta!

Näe... Stäng du tråden om du nu inte tror att du har något all lära dig/er.. Men som sagt! Problemet att barnen längtar efter sin pappa kvarstår!

Mallastackarsstackarsbranbralla

Majsanochmalla sa...

Plastfarfar... Glömde en sak..

Vad mitt ex gjort eller inte gjort.. Har du ingen aning om. Varken mot mig eller våra gemensamma barn.

Att det blivit fängelse råder det inget tvivels om.. För oss som verkligen vet! Du vet ingenting om min sits..

Men just för att jag månar så mycket om mina barn, månar om deras relation med sin pappa, månar om att de ska få ha sin kärlek ifred till sin pappa... Så anmäler jag inte, jag pratar aldrig illa om pappan, jag uppmuntrar dem att ringa pappa/maila pappa mm, mm...

Det tror jag att mina barn mår bra i.. Vuxnas problem kan aldrig bli barnens..

Mallavrförärdusåräddförförändringbralla?

Jag skiter högaktningsfullt i honom som person... Men mina barn har all rätt i världen att få ha sin kärlek till sin pappa ifred..

Anonym sa...

Jag har inte alls fått den uppfattningen att den här pappan sliter i sina barn, tvärtom.

Vad boendeföräldern gör, in absurdum, tycker jag är ganska uppenbart. Om man verkligen läst(och förstått) bloggen från dag 1 så inser man nog var problemet ligger.

Om man nu tycker den här bloggen är så upprörande så kanske det beror på att man påminns om sina egna tillkortakommanden. Eller?

Mummel sa...

Snälla T o t: förklara hur mina kommentarer där fokus är barnens bästa trots vuxenproblem skulle kunna dras till mina tillkortakommanden...

Du får gärna göra det via mejl, den hittar du på min blogg, så slipper Plastfarfar fler oönskade kommentarer.

För det mesta kan jag både se och förstå, och jag har följt bloggen. Men när vuxnas behov sätts före barns - då lackar jag ur.

Oavsett vem som gör det.

Unknown sa...

Mummel och Majsanochmalla ni verkar inte ha någon alls förståelse för någon som fösöker göra allt för att kunna få träffa umgås med sina barn.

Om den andra parten inte hjälper till att göra det så bra för barnen som det är möjligt, så är man helt maktlös. Speciellt om den har enskilsvårdnad av barnen. Man är helt låst. Finns inte mycket man kan göra lagligväg för att få en bra relation med sina barn.

Att fylla på kontant kort kan inte vara pappans ansvar. Han betalar underhåll och jag kan tänka mig att det inte finns pengar över när hyra, mat och resterande räkningar är betalda. Det finns inte hos oss iaf.

Plastfarfar får pappan svar när han ringer hem till barnen?
Är den som svarar trevlig eller får han bara en massa spydiga komentarer?

Självklar mår inte pappan bra av att avtjäna ett brott som inte har "begåtts". Det blir inte bättre av att han får höra att han inte får träffa sina äldsta barn. Det är väll ett straff nog.

När pappan inte mår bra, så borde mamman stötta barnen. Och inte all skuld läggas på pappan!!!

Anonym sa...

Jag har inte påstått något Mummel, jag frågade om det kunde vara så. Det hade räckt med att svara att nej, så är det inte men nu avkrävs jag helt plötsligt svar för ett påstående jag inte är upphovsman till. Syftet är förstås att ta fokus från det som torde vara ostridigt och det är att boendeföräldern har det övergripande ansvaret för att barnen skall ha en god kontakt med den föräldern de inte bor hos.
Att inte ta till sig detta tämligen ostridga faktum är inte särskilt konstruktivt, det leder bara till inlägg där man hela tiden upprepar sin felaktiga retorik och det slutar med att Plastfarfar stänger av kommentarsfunktionen.

Majsanochmalla sa...

Here we go again..

Plastfarfar och T & T...

Om boendeförälderna var en vettig/vanlig person så skulle vi aldrig ha denna debatt.

Jag tycker mamman, i detta fall inte verkar riktigt klok. Utifån vad som kommit fram i denna blogg.

Dessvärre är det omöjligt att ta allt på allvar då PF spekulerar/svartmålar på ett bittert onyanserat sätt. Exemplena är många. Men det är inte intressant i denna debatt.

Min åsikt är att båda föräldrarna är lika ansvariga för barnens mående. Oavsett hur barnen bor. Vem som har vårdnaden mm.

Min erfarenhet är att barnen
själva ser/hör/tycker och tänker. Oavsett vad den ena eller andra vuxna gör/säger eller uttrycker.

I detta fall så avsäger sig pappan kontakt med barnen. För hans mående är det viktigaste för honom. Han har tidigare avsagt sig kontakt med (något av barnen, för någon ursäkt han avkrävde) barnen. Det är ju pappans beslut. Inte mammans inte barnens.

Vad det gäller pengar till kontantkort.. Visst man kan tjafsa om det, hit och dit. Men det går ju också att lösa med enkla samtal till mammans telefon... Pengarna var inte det viktiga! Kontakten med barnen är det viktiga!

Just i detta fall kan jag inte uttala mig om vem som gjort fel eller rätt. Jag har inte varit inblandad. Men utifrån vad som PF skriver om så ser jag en ganska vek pappa som hellre skyller på mamman och hennes knasiga beteende än att verkligen ta tag i sitt egna liv. Ta tag i att vara pappa, oavsett vad som varit tidigare.

Vi kan älta och mala om hur det borde vara... Boendeföräldern borde... Men det är inte det som är intressant! Det intressanta är hur man löser problemen, för sina barn utifrån de förutsättningar man har. Boende föräldern r ett pucko.. Visst! Men för barnens bästa så hittar man lösningar utifrån den verkligeheten. Lösningar som gynnar barnen och egen kontakt med barnen. Det är det enda som är viktigt. Oavsett vem barnen bor hos!

Mallafattaringentingavhotomlåsningavtrdarbralla

Anonym sa...

När jag läser ser jag en stark pappa som får kämpa ohyggligt mycket för att få träffa sina barn, eftersom inte bara "boendeföräldern" (hemskt ord) utan också samhället motarbetar honom och därigenom också barnen. Fram träder också en högst nyanserad plastfarfar som sakligt (och ganska sorgset) berättar om de svårigheter pappan och barnen slåss mot.

Plastfarfar sa...

Jag svarar först nu, efter att ha väntat ut alla åsikter om barnens pappa. (Jag ville egentligen låsa tråden långt tidigare, men Barnens Farmor 'övertalade' mig att låta den leva ut sitt liv).

Vad gäller kontankorten: Pappan köpte telefonerna åt barnen. Överenskommelsen var att mamman skulle fylla på korten. Denna svek Hon direkt. Motivering: 'Jag har inga pengar'. Pappan fyllde på och på den vägen är det. Vi är vana vid att Hon sviker när det gäller utlägg, så det är egentligen inget att hetsa upp sig över vad oss anbelangar.

Om att fylla på kontantkort över nätet: Hur F-n gör man då?

M&M: Den här bloggen följer något du/ni egentligen inte tycker om och tydligen inte borde finnas i ert universum, som jag förstår det. Jag kan bara rekommendera du/er att släppa Hennes nya liv från era RSS-flöden. Alternativt studera läget lite grundligare. Arkiven från 2006 kan sägas vara vägledande. Det värsta är nog det här.

Alla: Pappan är deprimerad och mår inte så bra just nu. Då orkar man inte så mycket som omkringstående verkar tro och kräva. Däremed inte sagt att han har gett upp.

Tro mig.

Mummel sa...

Snälla Plastfarfar: jag har inga som helst åsikter eller tyckanden om pappan.

Bara hans beteende, ibland.

Det jag säger är att han är vuxen, han är förälder - och då kan han inte lägga över sitt ansvar för sina barn på nån annan. Inte på mamman, hon får lida för de fel hon gör när barnen är vuxna.
Inte barnen, för de är barn.

Jag har ofta önskat att jag haft samma val som barnens pappa (mina, och andras...) - men det har jag inte haft. Inte ansett att jag haft, heller.

Har man barn har man inga val, anser jag. Det beslutet tog man då man valde att skaffa barn.

Pappan har valt att skaffa fyra, med samma kvinna. Nu är allas liv kaos. Och den enda trygghet barnen har är... Ja, vad eller vem då?

Jag uppskattar inte att du drar slutsatsen att jag har nåt emot pappan, eller din blogg. Det har jag inte. Jag önskar att pappan hade kraft att vara förälder - hela tiden.

Det är vad jag önskar. Och jag kan fanimej inte se hur du kan göra nåt negativt av att jag anser att det är barnen som ska ha de största rättigheterna, inte de vuxna!

Däremot förstår jag att farmor fortfarande är mamma till sin lille pojk. Det är jävligt bra. Ovillkorlig kärlek, genom allt - det är vad barn ska ha.
Jag ser det i min egen mor också - hon ser mej som viktigare än mina barn, jag är hennes lilla unge som hon vill skydda från allt ont, mina barn är ett steg längre ifrån.

Men: nånstans går gränsen för när man inte har barnrättigheter längre.
Då tar vuxenskyldigheterna vid.

Anonym sa...

Om man är uppkopplad till en internetbank (Swedbank) så kan man betala kontantkort via den (vet inte hur det är med andra banker). Man kan välja alternativet under någon flik för betalningar. Det är ganska praktiskt.
En särskild hälsning från mig till pappan, som behöver mer uppmuntran än kritik just nu, enligt mig.

CRConrad sa...

Men SNÄLLA människa, "Mummel", vad i helskotta yrar du om???

Bludder som "då kan han inte lägga över sitt ansvar för sina barn på nån annan" -- var i hela h----te får du den korkade iden ifrån att det skulle vara det han gör???

Nu får du faktiskt ta och lägga av: Du har helt enkelt FATTAT *F*E*L* här.

Läs om bloggen från början, så kanske du fattar.

Majsanochmalla sa...

Plastfarfar..

Det här är din blogg! Du skriver vad du vill, när du vill och hur du vill.

Bli bara inte förvånad över om du får svar. Du kan välja att låsa, du kan välja att ignorera. Dit val!

Vet du... Jag läser din blogg för att jag har "exet från hell". Jag vill kunna förstå honom, försöka se saker ur hans perspektiv.. Inte för min skull, men för våra barns skull. Barnen är det allra allra viktigaste. Och jag är stolt mamma till 3 barn som får ha sin kärlek till sin pappa ifred.

Mina barns far är inte helt olik er son..
Inte vilja vara vuxen, inte vilja ta ansvar eller se egen förskyllan i någonting. Därför läser jag din blogg. Jag är inte er sons ex.. Men jag ser många likheter i ert tänk som mitt ex har. Bla skylla allt på den andra parten. Aldrig inse att eget ansvar och eget tänk är viktigare än vad andra tycker och tänker.

Jag har läst din blogg från början.. Och jag är uppriktigt förvånad över att du/farmor/sonen är så bittra. Vad som än har varit så måste man gå vidare. Låta sina egna känslor stå över för barnens skull. Pappan är inte offret i detta. Barnen är offren!

Och som jag sagt tidigre... Du är så otroligt onyanserad när det gäller mamman. ALLT är hennes fel. Så är det naturligtvis inte! Det blir svårt att ta dig på allvar, likså är det svårt att ta mitt ex på allvar då han uppvisar precis samma symptom som du/din son gör. Och jag tror inte det är en bra/framkomlig väg till att ge sina barn den bästa uppväxten.

Att inte må bra/eller att må bra.. Det är ingenting som någon väljer! Är du förälder så är du! Då får du lösa det vare sig du vill eller ej! Barnen ska inte lida! Och det är ju ett val man gjort för länge, länge sedan.. När man valde att skaffa barn!

Hur fan gör man det ja!? Joå.. Enkelt! Man går in på teleoperatörens hemsida och följer instruktionerna.

Och betala hit och dit... Ärligt sagt. Det är ju löjligt. Mina barns pappa bråkar om allt, vad det gäller pengar. Det har resulterat i att jag betalar allt. Men Herre Gud!!! Det är mina barn! Jag vill betala/försörja dem. Synd om barnen att deras pappa inte har samma inställning. Detsamma gäller er pappa... Vad är det som får honom att tro att han inte är försörjningsskyldig för sina barn? Precis som mamman är! Man delar väl allt i samförstånd. Hålla på att kräva pengar hit och dit är ju bara löjligt! 4 barn kostar! Vad är det er son inte fattar med det?

Och det finns inga bidrag i Sverige som är så stora att någon kan leva på dem. Och att ha 4 barn kan aldrig bli en vinstaffär, som familj!

Mallahoppasbarnenfårdetbättresnartbralla

Mummel sa...

Jodu, Ullah, pappa behöver en hel massa saker som jag absolut önskar zatt han får - men jag anser fortfarande att barns behov går före vuxnas.

Det är tydligen där vi har olika åsikter, och det accepterar jag.

Respekterar gör jag däremot inte.

Jag tycker det är eländigt när vuxenproblem och vuxenbehov går före barnens, och för just de här barnen vore det ju katastrof, eftersom Plastfarfar ger en bild av en mamma som sätter sej själv före barnen.

Då vore det, som sagt, katastrof om pappa börjar göra det också.

Jag hoppas han skaffar det stöd och den hjälp han behöver för att orka vara bra förälder. För barnens skull.

Anonym sa...

Håller med Christian. Och jag måste säga att den här pappan gör och har gjort allt han kunnat för att få vara med sina barn, men blivit motarbetad inte bara av barnens mamma, utan också av samhället. Hur kan man i en sådan situation komma och säga att han "inte tar sitt ansvar"? Han förvägras ju att göra det. Inte underligt om han klappar ihop.
Dessutom verkar det väldigt konstigt att läsa bloggen för att försöka förstå sina barns pappa, som verkar ha en helt annan situation och agera helt annorlunda än pappan i denna blogg. Förresten, inte väldigt konstigt, utan obegripligt.

Plastfarfar sa...

Den här diskussionen har snart överlevt sig själv, men jag låser inte tråden så länge inläggen är över bältet, om man säger.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen till MajsanochMalla: Om det nu verkligen är så att du/ni har läst hela bloggen, så har du/ni läst den slarvigt.

Mummel: Jag följer din blogg och är därför förvånad över att du inte verkar tolerera svackor. Vi har ju alla sådana.

En teknikalitet: Inlägget är nu äldre än fem dagar, vilket är gränsen för kommentargranskning. Därför kan det ta lite tid innan de publiceras.

Majsanochmalla sa...

Nix farfar... Du får nog respektera (kanske dra nytta av?) att jag inte anser pappan vara ett offer. Kanske anser jag också att du läser mina inlägg slarvigt.

Jag kanske är märklig som gör allt för att underlätta mina barns kontakt med sin pappa. Tom läser din blogg. Det kan ha något med mitt psykologiintresse att göra.

Jag läser ofta böcker/bloggar/artiklar om saker jag själv inte begriper mig på. Just för att lära mig. Kanske konstigt... Eller bara en gåva som jag fått?!? Det vet de som känner mig!

Som sagt.. Jag har läst din blogg från början till slut. Och det fått mig att häpna över vuxnas betende.

Och det får mig att häpna över hur lätt det är att skylla på någon annan istf att ta eget tag i problemen. Läs du din blogg.. Från början.

Barnen är lika mycket era slagpåsar som mammans slagpåsar. Exemplena du anger är riktiga rysare... Och det finns bara en som är skyldig till allt. Mamman! I ena inlägget är det hennes fel att ungarna är artiga och tar upp efter sig... De törs helt enkelt inget annat... nästa inlägg är det mammans fel att de är så ouppfostrade.. Vägrar ta bort efter sig mm.

Mycket som jag kan se hos mina 3 barn, som naturliga delar i ålder, utveckling mm... Ser ni hos era barn som tecken på att mamman har gett dem yttrandeförbud... Mina ungar svarar mig varje dag, när jag frågar vad de gjort i skolan.. Ingenting! Det svaret är ju tom ett skämt bland mina föräldrarkompisar.. Men det är i ert fall mammans fel?

Jag kan ge hundra exempel till om du vill.

Ur mitt perspektiv så är det så att barnens bästa går först i allt. Barnen ville träffa sin pappa. Pappan ville inte. Vems kan man skylla pappans beslut på om inte pappa`n?

Orka? Det är inte frågan om att orka när man är förälder. Det är frågan om att man har barn. Det är bara att "spotta upp sig" och ta sitt ansvar.

Det är tråkigt att pappan inte är så stark rent psykiskt. Det finns säkert en hel del underliggande sorg/ilska/frustration i vad han upplevt de senaste 3 åren. Men det är ju inte så mycket värre än vad många andra upplever... Och fortfarande kvarstår fakta. Man måste ta hand om sina barn.

Skilnaden mellan pappan och mamman, i detta fall är marginella, i att vilja ta hand/ansvara för sina barn... Pappan orkar inte med sina egna barn... Han överlämnar dem då till mamman.. Som inte orkar... Som lämnar till kontaktfamilj... Stackars, stackars barn!

Skillnaden mellan pappan och mamman är att pappan blir ömmkad... Mamman blir hånad, i denna blogg!?! Konstig inställning.. Mamman har barnen 90% av tiden... Medans pappan inte ens har den tid han ska ha barnen!??! För han orkar inte!?!?

Jag har svårt att förstå hur detta klankande på mamman bär frukt för barnen. Jag har svårt att förstå en pappa som sätter sitt mående före barnens.

Som sagt, du är inte nådig i din kritik mot mamman... Ändå duger hon tydligen ändå att ha barnen när pappan inte orkar!?!

Barnens bästa? Mmmm... Vad är det?

Mallastårpåbarnenssidabralla

Plastfarfar sa...

Det enda jag svarar på detta är att pappan aldrig har tackat nej till att få vara med sina barn.

Fast han har ju --som så många andra-- ett arbete med tidpassning att sköta...

I den mån han är ett offer, så är det för samhällets och den rådande konvenansens bild av män som hjärndöda förövare av än den ena och än den andra förfärliga gärningen gentemot sina egna.

Jag kan tillägga, Majsanochmalla, att jag faktiskt inte tror på det här med att du/ni verkligen har läst bloggen som du/ni kommenterar så initierat.

Hemläxa: Läs om våren 2006. Resten kan du/ni slippa. Det är ju 'bara' en uppförsbacke.

Mummel sa...

Sista nu. Det lovar jag.

Alltså: börja med att läsa det inlägg jag kommenterade från början. Inget annat. Det är inte på något vis bloggen jag kommenterar, inte heller pappan eller hans nuvarande situation, det är inlägget.

Vad som hände 2006 spelar ingen roll. Vad som hände för 6 månader sen spelar heller ingen roll.

För barn är det NU som finns.

Och: om barn nånsin tror att en förälder "inte vill" ha kontakt, då gör den föräldern fel.

Och nej, det är inte barnens, eller mammans, ansvar vilken relation pappan har till sina barn. Hittills verkar de ha vetat att pappa finns kvar, pappa älskar, pappa vill - det är bra.

Nu vet de inte längre. Och igen: det spelar fan ingen roll om mamma jobbar ihjäl sej för att förstöra, då är det bara att bita ihop och köra på.

Och ja, Plastfarfar, jag har svårt att tolerera det du kallar svackor i ett föräldraskap. Man väljer den dag man tar beslut att få barn. Sen är man förälder tills man, förhoppningsvis, har hjälpt och stöttat sina barn genom uppväxten såpass att de kan stå på egna ben, som vuxna.

Jag lever i ett inferno, och jag har svackor, jag också. De får aldrig gå ut över mina barn. Det fanns en tid då jag var så djupt deprimerad att jag knappt klarade att ta mej ur sängen - men barnen tog jag hand om. De hade nämligen ingen annan, han mådde så dåligt att han inte orkade ha dem varannan helg ens.

Jag jobbar, jag också. Just nu lever jag rena rama lyxlivet, eftersom två av mina barn är vuxna (att ett av dem inte klarar att ta hand om sej själv är en sak...) och den lille inte bor hos mej mer än varannan vecka.

Men: jag är alltid förälder. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Och jag kämpar som fan för mina barn, på heltid.

Därför reagerar jag på det här inlägget. På andra har jag reagerat på andra sätt.

Om vi höll oss till sak, i just denna sak, vore det lättare att hålla ordning på både kommentarer och känslor, tror jag...

Därtill behövs inga pengar på kort som tar emot samtal.
Att tanka kort på internet är enkelt. De flesta operatörer har en funktion på den egna hemsidan. Annars finns t ex Goyada, där man kan tanka de flesta operatörers kort.

Majsanochmalla sa...

Plastfarfar.. Pappan har haft det tufft. Dessvärre är det inte mycket värre än vad många av mina vänner haft det under flera år, av ett eller annat skäl. De tar ändå hand om sina barn.

Nu vet jag inte riktigt vad du menar.. Pappan har ju under dessa 8 v tackat nej till att träffa sina barn. Det kan vi väl iaf vara överens om?

ALLA har arbeten att sköta om, oavsett om de har barn eller ej!?! Det är samma här. Har man barn så får man lösa med andra föräldern hur man har barnen så det passar båda föräldrarna! Det är inget unikt för er pappa. Eller känner ni några som lämnar barnen vind för våg när de arbetar?

Jag gör det inte... Tvärt om känner jag massor av föräldrar som fixar och trixar ständigt och jämt med hjälp av släkt och vänner. Det är inget unikt.. Människors vardag ser ut så med småbarn. Har man dessutom 4 st då är det fullt upp jämt.

Näee... Jag tycker inte vidare synd om pappan. Av det enkla skälet att det inte är fruktsamt. Det beteendet som ni beskriver både mot barnen och mot mamman och de problem som finns är inte hjälpta av att hejja på något dylikt. Och ingen av er 4 vuxna tycks vara mogna nog att verkligen lösa allt till det bästa för barnen. Bättre att hålla konflikten med mamman rykande.. (obs ironi)

Det är inte synd om mamman heller.. Barnen är båda lägrens slagpåsar.. Det är dem det är synd om.

Jag tror inte vi kommer längre i denna diskussion. Det är helt enkelt inte fruktsamt att diskutera mer. Ni vill vara fast under offerkappan...

Mallaharintesåmycketmeratt tillförabralla

Anonym sa...

Och är det inte så att mamman har barnen cirka 90 % (eller vad det kan vara) av tiden eftersom hon VÄGRAR att dela fifty-fifty med pappan??? För då förlorar hon pengar.

Plastfarfar sa...

Nu vet jag inte riktigt vad du menar.. Pappan har ju under dessa 8 v tackat nej till att träffa sina barn. Det kan vi väl iaf vara överens om?

Det kan vi inte. Du/ni har inte ens kunnat läsa den senare delen av bloggen ordentligt. Frivården förbjöd pappan att träffa sin två äldsta eftersom de var målsägande.

Mummel: Du förstår helt klart inte att vi pratar om en svacka, inte om att överge vare sig föräldraskap eller barn.

Tråden är nu låst p.g.a omtugg och tjafs