Ett oväntat möte
...kommer att ske på Soc. Det var den kollega till En Viss Socialsekreterare som egentligen inte är på fallet längre som ringde upp barnens pappa härom dagen.
Hon berättade de två stödpersoner —hemmahosarna— som nu är hos Henne ett par gånger(?) i veckan ville träffa honom. Det var de två, en man och en kvinna, som hade uttryckt önskemålet. Pappan frågade givetvis vad de ville, vad som var syftet med mötet. Det fick han nästan dra ur Socialsekreteraren, men till slut kom det; Ett jakande svar på frågan om de ville "känna upp" pappan.
Det här måste vara ett avsteg från deras vanliga rutiner. Pappan förekommer ju inte alls i Hennes liv längre, och bara fem timmar varannan vecka i barnens. Hemmahosarnas roll är att hjälpa Henne att klara skötseln av barn och hem, vilket hon bevisligen inte klarar själv. (Barnen tvättar inte längre händerna efter toalettbesök. Det "behövs inte". Bara det!)
Vi har funderat på vad som kan ligga bakom denna ovanliga begäran, och den enda hållbara förklaringen som kom upp var att de vill skaffa sig en egen uppfattning om pappan.
Hans ex-maka målar ju upp honom inför alla som vill höra på som en alkoholiserad våldsverkare som barnen är rädda för, medan barnen älskar sin pappa och inget hellre vill än att vara med honom mycket mer än de får vara nu.
Vi får väl hoppas att fler aktörer i Hennes nya liv skaffar sig en egen uppfattning av honom.
8 kommentarer:
Kom just att tänka på att den här bloggen skulle passa utmärkt i bokform.
Du har rätt, Johnny. Blogg är ju en förkortning av ordet "webblogg"; En loggbok.
Vete f*n om jag inte hade uppfunnit bloggeriet när jag insåg att det var stört omöjligt att hålla reda på alla hoprafsade lappar och baksidor på kvitton som gick åt när det här drog igång.
Men att skriva en bok? Det handlar ju inte precis om att dumpa texterna från bloggen. Både Soc-enheten och Fina Advokatbyrån skulle identifieras då.
Herreminje sån uppståndelse det bleve...
Men just din blogg skulle ju lämpa sig rätt väl till att dumpa texterna - de följer ju en ordning liksom.
Kanske man skulle nydana branschen och i stället för manus skicka in länken till förlagen?
Det finns ett förlag som specialicerar sig på ovanliga grejor (typ kändisar och bloggare). Minns inte vad det heter.
Jag vet faktiskt redan att en publicering i någon form av Hennes nya liv är helt ointressant så länge aktörerna, i synnerhet Soc och Fina Advokatbyrån (och den är fin ska du veta), inte identifieras.
Vi får väl leva med det till dess att allt är klart. Då, å andra sidan, börjar det roliga...
På tal om fina advokatbyråer så kan jag berätta om den advokat som "fixade" vårdnaden till mig.
Värsta vräkiga kontoret. Värsta jäktade typen - verkade närmast ointresserad. Gluttade bara snabbt på mina papper. Såg ut som en fet direktör.
Jag tror han företrädde Stenbäcks ilegitima bebis efter att han hade företrätt mig, förresten.
Jag hade inga stora förhoppningar på honom efter det intrycket han gav. Men sen när det blev läge fixade han saken som ingenting, ungefär med vänster hand liksom. Fortfarande lika ointresserad och jäktad som förut.
Det var stadsmisssionen, hör och häpna, som tipsade mig om honom. Och det är jag glad för.
Stadsmissionen av alla. Där ser man. Annars är det du beskriver rätt så allmängiltigt. När ett riktigt proffs gör sin grej, vad det än är frågan om, så ser det så jämrans lätt ut för oss andra...
Skicka en kommentar