Helga

På jobbet anmäls dödsfall i mailen med enbart namnet  i ärenderaden, så då gör jag det här också. Helga somnade in i mitt knä för några dagar sedan, bara dygn efter sin 18:e födelsedag. Hon var trött, passiv och åt väldigt lite. Provsvaren var urusla och allt hade samma bakomliggande orsak: Sviktande njurar.

Ett tungt beslut
Veterinären berättade att många ångrade tog tilbaka beslut om avlivning. Varför det? Djuret kommer att lida. Att dra på en sådan sak förlänger bara en plågsam process. Fast dagarna mellan beslut och verkställande var tunga, ska ni veta.

Nu är hon Där. Jag såg hennes sista andetag och är tacksam för det. Inga tvivel om att hon är borta, eller att det skedde på ett plågsamt eller oetiskt vis.

Barnen
De hade lärt känna Helga som en tämligen avog katt, något mindre avog med tiden. Det var de som kallade Helga för Sura Gamla Katten för ett par år sedan. Då icke som en kelen typ, precis. Men de gillade henne ändå och tog beskedet om hennes död på ett bra och värdigt sätt.

Ett av dem ringde direkt h*n fick veta, och vi pratade länge om Helga, hennes dåliga hälsa och hur hon somnade in. Paralleller med hamstern Tom drogs förstås, och jag fick lite snusförnumstigt höra att Tom bara blev månader gammal, medan Helga blev bra mycket äldre än barnet självt är nu. Men det var ingen avund eller så i tonen, bara ett konstaterande.

Annars vet barnen hur det känns att förlora ett djur. De har både Tom och ett par undulater i den f.d gemensamma lägenheten i minne. Jag har deras medkänsla.

Det här fick jag på min födelsedag senast. Min favoritbild av Helga, tolkad i en pärlplatta av ett av barnen.

Hej då, Pyttis!