Midsommarplanering

Lite snopet känns det allt: Vi blir utan barnen i midsommar. Pappan reser bort med två av dem till sin pappa och de två andra blir kvar hos Henne. Nåväl:

Vi erbjöd oss att ta de två kvarvarande till något på Midsommardagen, för deras likväl som för vår skull. Det finns flera alternativ och det blir förstås barnen i fråga (och vädret) som får råda. Ett av dessa är det dator- och spelberoende äldsta, som heslt vill framleva sitt liv framför skärmen. Då blir det nog bara det andra kvarvarande barnet som följer med. Det är det barn som har problem med sitt lynne och har haft en resurs i skolan fram till avslutningen.

Det handlar om att humöret kan tvärvända på vad pappan kallar 'en millisekund' och h*n blir hur vred och besvärlig som helst ett tag. Sedan är det över. H*n vet efteråt att h*n 'gjort fel', men kan bara inte behärska sig. Pappan hanterar det med sin vanliga empati och tålamod, som förstås inte räcker fullt ut alla gånger. Men så här långt skulle han aldrig gå:

En av de möjligheter vi serverade gick rakt in hos barnet. Vi har varit där förut och h*n skulle bara älska att komma dit igen. Mamman hörde detta och tog in omedelbart det i sin uppfostringspedagogik. I en öppen telefonlur till pappan hotade Hon barnet med att 'du får inte följa med [Barnens Farmor] och [mig] på lördag om du håller på så där'

Logistik
Barnens Farmor vägrar att prata med Henne, och Hon vill nog inte gärna prata med någon av oss. (De senaste två åren har hon inte varit nykter någon av gångerna vi har pratat med varandra) Tanken på att ringa på Hennes dörr och hämta barnet(-n?) till en utflykt är helt enkelt utesluten. Liksom att ringa eller SMS-a om detaljerna kring utflykten.

Det blir pappan som från sitt midsommarfirande får agera sambandscentral och koordinera saker och ting så att två(?) av barnen får iallafall något att minnas av midsommaren 2009.

Hoppas vi.