Helt enkelt för jävligt

...och för en gångs skull är det inte mamman som har agerat. Det är denna gång samhället. Myndigheterna. Nu i frivårdens gestalt.

Ledig helg
Den här helgen är pappan ledig. Han hade arrangerat för att två av barnen skulle ha kommit över i dag lördag och till och med övernatta. Detta är helt enligt tingsrättens beslut om umgänge. Dock:

I torsdags ringde pappan sin handläggare på frivården och frågade om det gick för sig att han träffade de två i helgen. Pappan fick inget direkt svar, handläggaren skulle höra sig för först. I går ringde h*n och sade att eftersom ett av dem var målsägare i den dom som gav pappan fotboja, så får pappan inte träffa det barnet. Vi tar det en gång till:

Pappan får inte träffa de barn som mamman och därmed samhället hävdar att han misshandlat (ett nackgrepp respektive en knuff!) under strafftiden. Handläggaren var lite ursäktande och sade att om h*n hade fått bestämma, så hade det varit okej. Men nu har tydligen en jurist(?) på stället talat. Träffen är inställd. Det målsägande barnet i fråga blev förstås skitlesset när pappan ringde och berättade vad som gällde. H*n hade verkligen sett fram emot att få vara med pappan.

Att luften har gått ur pappan —och oss— är ingen överdrift, om man säger.

Varför inte de barn som inte är målsägare?
En bra fråga, som det heter. Det skulle i så fall bli de två yngsta, som inte själva kan ta sig till pappan. Visst skulle jag kunna köra dem, men tänk på att pappan får vara ute bara två timmar de dagar han är ledig. Då blir det svårt när ungarna vill ut och leka.

Dessutom kom det här beskedet för nära inpå det planerade umgänget. Sånt spelar in.

Man tappar sugen.