Ensamma mamman
I måndags var pappan barnvakt åt de två yngsta. Nejnej, inte hemma hos Henne förstås, men de var med honom i hans hobbylokal inte långt från den före detta gemensamma bostaden. De två äldsta redde sig själva de timmar det handlade om när Hon var på föräldramöte.
Finns det en pappa i bilden?
Två av barnen har bytt skola och ett av dem är det som har haft problem med kamrater, lärare och till och med studierektorn i sin förra skola. Det ser bra ut för dem just nu. De har kommit in fint i den nya miljön. De två andra barnen är kvar i samma skola, men har nya lärare.
När pappan –som har rätt att förhöra sig om barnen och skolan i ett utslag från tingsrätten– var med ett av dem och presenterade sig för läraren, så möttes han av glad förvåning.
Jag visste inte att pappan var kvar i bilden!Lärarens glädje över att bägge föräldrarna finns i barnens liv till trots, så var det här definitivt inte bra. Läraren hade dittills bara pratat med mamman, som tydligen inte har sagt något om pappan.
Vad läraren visste, så var Hon alltså helt ensam med fyra barn. Det här med att pappan har rätt att förhöra sig om barnen i skolan har mamman struntat i förut, och gör det alltså igen. Pappan får gå en ny vända med kopia på tingsrättens beslut till de olika lärarna.
Nu vet läraren att pappan är med på banan, vilket förstås är bra. Mindre bra är att mamman numera utmålar sig som ensam och utan stöd för att vinna sympatipoäng. (Jag har fått hennes nya självbeskrivning från annat håll också)
Eller vill Hon verkligen att pappan ska ut ur barnens liv? Tanken oroar. Visst. Hon skulle förlora åtskilligt i både pengar och insatser om pappan inte längre var kvar i barnens liv, men genomtänkta beslut är inte vad Hon är känd för.
11 kommentarer:
Hon verkar vara oförbätterlig.
Det ser inte bättre ut, Ulla.
Ja... Eller så är det bara en ytterligare ilvillig tolkning av en ganska oinsatt, bitter och glad att spekulera..plastfarfar
Som tolkar "plastsonens", farmors och sina egna insatser som "Gudagåvor"... Och alla andra, inte minst mammans, som någonting fel, illvilligt eller beräknande elakt..
Din plastson/er son... Verkar vara en skitmesig tölp.. Varken han eller mamman är barnvakter till sina egan barn!??!? Ingen av dem har mer eller mindre ansvar för varken försörjning, aktiviteter, glasögon eller annat.. Är det verkligen så svårt att fatta?
Pappan som inte ens har sina barn halvtid arbetar 80 % å gnäller över sin ekonomi!???! Farmor delar ut veckopeng till barnen som åker frivillit till pappan?!? Men för fan... Skärp er... Bete er vuxet! Gör saker för barnens skull... Inte utifrån att mamman inte ska ha något... Men hos pappa är det kalas hela tiden... Farmor & plastfarfar gör allt från en mesig bilfärd till tivoli till något bautastort... *suckar*
Den dagen när ni vågar se att er relation till barnen är helt fristående från mammans relation.. Kommer ni att bli vinnare... Barn är inte dumma, barn blir också vuxna... Och det ni gör genom er omogna beteende nu skapar bara sprickor mellan er och barnen... För barn är lojala med, i första hand mamma och pappa...
Och ditt ständiga spekulerande. Ditt ständiga okunniga i laglig rätt, Och ditt onyanserade förhållningsätt till barnens mamma... Gör att det för invigda är svårt att ta på allvar..
Kom nu inte med några fler "slag under bältetrgument".. Det är ovärdigt både dig och mig..
Och du gör som du vill, i att publicera eller bemöta detta inlägg... Som jag sagt tidigare... Bara barnen är förlorare i kamper som du tycks utföra här... Och det värsta är... Du har noll och ingen varken laglig, moralisk, etisk eller barnpsykologisk insikt... Och du/ni försvara er bakom en puckad mammas påhittade/spekulerade.. Handlande.. Stackers barn!
Mallatrorknapptdetärsantattvuxnabetersigsomdufarmorsonenbralla
Och vad gör att vissa är "invigda" och andra inte?
Det Plastfarfar beskriver är dessvärre vardag för många föräldrar och kanske flera barn.
Har man inte upplevt det så är man knappast "invigd".
Men kommer underhållet in punktligt varje månad så har kan man kanske inget att att gnälla om än något som man uppenbarligen inte har förstått.
Med tanke på att mamman har enskild vårdnad, så vågar jag påstå att hon därmed har det fulla ansvaret för barnens försörjning och välbefinnande, Malla.
Med tanke på att hon säljer saker som barnen har fått av oss, så anser jag att vi gör rätt i att vara restriktiva med att barnen får ta hem saker de fått av oss.
Med tanke på att en utflykt till den närbelägna parken är vad mamman sträcker sig till när det gäller aktiviteter med barnen, så anser jag att en färd till ett 'tivoli' är stort för dem.
Med tanke på mammans förhållningssätt till mig och Barnens Farmor, så anser jag nog att jag är hyfsat nyanserad i mitt förhållningssätt till henne.
Visst spekulerar jag. Som otaliga andra bloggare gör. Ska du racka ner på alla som spekulerar, så har du en del att göra, Malla.
Majsanochmalla om man har enskild vårdnad då har man det ekonomiska ansvaret, då ska man se till att barnen har det de behöver efter dens egna behov. Den som har enskild vårdnad får underhålsbidrat på 1273 samt bidrag + ev flerbarnstill lägg. Detta blir sammanlagt 2323 (minst) som ensam vårdnadshavare får. Lägg till 1273 kr och det blir 3596 kr.
Detta kostar inte mina barn i mån, även om jag räknar med vab etc.
Tänk på hur mycket lön pappan får och hur stor del han får betala till mamman i underhållsbidrag och sedan inte ens få träffa barnen så mycket.
Du verkar dessutom inte leva i verkligheten...
Vilka barn tycker inte att en resa till ett tivoli är en super upplevelse???
Håller med om att barnen är förlorare men det beror inte på plastfarfar och farmor utan deras mors beteende att inte kunna bete sig som en vuxen och låta barnen få träffa pappa när de mår så bra av detta.
Bra skrivet, Mie. Hela den här bloggen genomsyras ju av omsorg för barnen, och det är hemskt tråkigt att personer som Malla inte lyckas ta till sig det som står här. Hon verkar bara utgå från sin egen situation och för sedan över den på andra.
Väl skrivet och tack, vänner. MajsanochMalla har skrivit här förut i ett ska vi säga —uppfostrande— syfte. De (hon?) övertygade inte då heller. Jag tvingades låsa tråden i fråga. Vad gäller pappans 80% så kan jag berätta att han arbetar så för att få tid med barnen, och inget annat.
Man får förstås ha vilka åsikter som helst i ett fritt samhälle. Men det skadar aldrig att vara påläst, Majsan.
Det är glasklart i lagen:
Föräldrarna ska e f t e r f ö r m å g a bidra till barnets försörjning till dess det fyller 18 år (eller har avslutat gymnasiet, max 21 år).
Detta innebär att man egentligen är helt ute och cyklar om man ser till FK:s maxbelopp för underhållsstöd - och inget annat.
Säg att pappa tjänar 18 000 i månaden, och mamma 35 000. Då ska mamma betala 77 % av barnets månatliga kostnad (var och en efter förmåga, alltså)
Utifrån socialstyrelsens schablon kostar lilla Pelle, 7 år, 2 773 kronor per månad. Därifrån drar man bort barnbidraget och lägger till kostnad för ev barnomsorg. Ev fritidssysselsättning som kostar extra ska också tas med i beräkningen.
2773 - barnbidrad 1050 + fritids 400 kronor = 2083 kronor per månad i kostnad för lille Pelle.
Då ska mamma alltså stå för 77%, 1604 kronor/månaden.
300 mer än FK:s maxbelopp, cirkus pirkus. Eftersom mamma har så pass mycket högre lön, högre förmåga att bidra till barnets behov.
Också i normalfallen, alltså där det inte skiljer så enormt mycket i lön är lagen egentligen sådan att den som tjänar mer ska stå för en större del av pengarna för barnets behov. Självklart, egentligen - om man inte är skilda, vill säga...
Då kommer genast annat med i bilden. Som att den ena föräldern inte vill betala för den andra förälderns konsumtion - självklart, det också.
Men det f i n n s vägar runt det också. Som att den förälder som har det bättre ställt direkt betalar räkningen för medlemskapet i idrottsklubben, eller köper kläder till barnet.
Detta har inget att göra med var barnet har sitt huvudsakliga boende. Det gäller vilket ekonomiskt ansvar man har för sina barn, inget annat.
Jag blir riktigt, riktigt trött på att höra föräldrar tjafsa om pengar. Jag har förmodligen förlorar en sjusärdeles massa pengar genom åren på att inte göra det - exemplet ovan ger 30 000 på tio år, eller hur? - men som den idiot jag är har jag inte velat "bråka" eftersom jag vetat att det i slutänden alltid drabbar barnen.
Jag önskar bara att den andra parten tänkt likadant...
Tack för dina kunniga rader, Mummel. Jag har ingen detaljerad inblick i pappans ekonomi, men jag vet att FK har räknat på de bägge föräldrarnas förutsättningar och att han betalar vad han är ålagd (inte hur mycket, alltså)
Jag vet också att om pappan inte tar några punktinsatser typ föreingar, så blir det inga föreningar för barnen. Dessa utgifter ligger utanför alla framräkningar. Mamman ignorerar dem helt.
Det är ju där som glappet finns - alltså mellan fk:s maxbelopp och "efter förmåga", du vet. Se ovan...
Jag förstår vad du säger - och jag säger att det borde vara så att man även efter en skilsmässa försörjer sina barn efter den ekonomiska förmåga man har.
Inte med utgångspunkt i "h*n ska minsann inte få ett öre mer än ..."
Du vet... Jag är lite fjollig sådär när det gäller barns rättigheter gentemot vuxnas, men väl medveten om (inte minst genom egen erfarenhet!) hur det låter och blir - när de vuxna inte klarar att hålla sina konflikter separerade från barnen efter separationen (om jag får vara så larvig i detta allvarliga sammanhang) är det ofta ekonomin som används som ett av vapnen i det smutsiga kriget. Barnen blir collateral damage.
Hujedamej.
Skicka en kommentar